Hakan i, näsan fri
Ok, jag tar tillbaka det. Filkakan blev tydligen god och gick åt rätt hårt på fredagsfikat. Men - jag tycker fortfarande att det är konstigt och obehändigt att baka med fil, så det så.
Nu har jag börjat på min lista, "Att göra innan bebisen kommer". Det känns skönt och inte alls allt för oöverstigligt. Från den har jag nu plockat ut grejor till min "Att göra i helgen"-lista. Jag kommer förmodligen inte få gjort det som står på den, men då åker det bara tillbaka till innan-bebisen-kommer-listan. Så bra. Så strukturerat. Vad gör folk som inte skriver listor?? Ni tycker säkert att jag är konstig, men det struntar jag faktiskt i för jag gillar listor.
Har beställt ett fint laptopfodral till min nya "lilla röda". Hittade till slut ett jag ville ha i Hong Kong, och det blev mitt för $4,22, fri frakt. Lagom måste jag säga! Återstår att se dock om det dyker upp som det ska och ser ut enligt förväntan, men skulle det inte göra det så känner jag att jag nog kan klara mig utan de 36 kronorna.
Just nu sitter jag i köket och väntar på att vädret ska bestämma sig. Det är som att det nästan regnar, men ändå inte än. Känns lite onödigt att inleda trädgårdsarbete eller fönsterputs och sen börjar det regna just därefter.
Just det, höll ju nästan på att glömma att berätta om föräldragruppen igår. Det var för himmelens komiskt. Det var vår sista omgång med BM Kerstin, och igår skulle vi prata om amning. Hon pratade lite löst och osammanhängande om olika grejor, försökte förklara de saker som gruppen (läs jag & Per, de andra har tunghäfta) frågade utan större framgång, och skickade runt en docka som jag och de andra mammorna skulle prova hålla i rätt amningsläge. Höjdpunkten var när Kerstin skulle återge en ramsa som hon tyckte var hemskt bra som hon hade lärt sig av någon på Amningshjälpen, "hakan i, näsan fri". Det var ju helt ok, men när hon tyckte att vi skulle mässa ramsan tillsammans i kör allihopa så blev situationen mer än lite pinsam.. Håll i minnet att jag och Per är de enda som pratar i den här gruppen, och se sen framför er när fyra förlägna par stirrar ner i golvet och försöker att halvt mumla med i den käcka ramsan samtidigt som de önskar att de befann sig någon helt annanstans. Det är sånt där som gör att man håller en kudde för ansiktet ett tag när man ser på pinsamma snubbelkomedier. Jag önskar jag hade haft en kudde.
