Kusin vitamin!
Nu har Tiam fått en till kusin! Lilla Ebba kom igår, en vecka före tiden, och vi är så glada att allt gick bra!! Det blev ju också jättebra eftersom nu så kan vi hälsa på dem en snabbis på vår väg uppåt nästa vecka, vi kan ju inte passera Stockholm utan att få se underverket!
Jag och Per har vaccinerat oss i veckan också, det känns jätteskönt. Nu har vi i alla fall gjort vad vi kan för att skydda vår son från den onda grisen. Ingen av oss har fått några större biverkningar, förutom ont i armen, så blir det inte mer än så här så gick det ju rätt smärtfritt (förutom att jag var rädd för sprutan och fick yrsel av att bara sitta i väntrummet).
Igår var jag i Ullared och klarade av de sista inköpen inför jul (nejdå, Tiam var inte med mamma). Jag åkte dit vid åttatiden på morgonen, beredd på att ta mig an en fight med de andra julklappsshoppande galningarna som skulle försöka klippa av mina hälsenor med sina kundvagnar. Väl där så fick jag parkering ganska nära, lite förvånande, och döm om min ytterligare förvåning när jag kommer in och inser att det faktiskt är rent lite folk, mysigt med julmusik och ingen hets alls. Man kunde gå som man vill och till och med finna sig själv ensam i en gång nu och då. Det enda stället som var trångt var på leksaksavdelningen, men dit hade jag inga ärenden, så den passerades snabbt. Tre timmar efter avfärd var jag hemma igen, fattig men glad,
Nu är vi då i princip klara med julklapparna. Det fattas några små detaljer, men i stort är vi klara. Det enda tråkiga är att allt ligger nerpackat oinslaget, för att spara plats i bilen på resan upp. Jag inser att det är praktiskt, men ack så trist. Det är något magiskt över att få packa bilen full med färgsprakande paket med krulliga snören som inte får klämmas...
Tiam har för övrigt börjat jollra och "sjunga" mycket mer de senaste dagarna, det är så kul. Han ser så glad ut när han gör det också, som att han blir glatt överraskad över att det helt plötsligt funkar. Per hävdar i sten att han sjunger med i "When you say nothing at all". :-)
Nu hör jag min son gny från övervåningen, så nu får jag gå upp och roa honom lite. So long.
Jag och Per har vaccinerat oss i veckan också, det känns jätteskönt. Nu har vi i alla fall gjort vad vi kan för att skydda vår son från den onda grisen. Ingen av oss har fått några större biverkningar, förutom ont i armen, så blir det inte mer än så här så gick det ju rätt smärtfritt (förutom att jag var rädd för sprutan och fick yrsel av att bara sitta i väntrummet).
Igår var jag i Ullared och klarade av de sista inköpen inför jul (nejdå, Tiam var inte med mamma). Jag åkte dit vid åttatiden på morgonen, beredd på att ta mig an en fight med de andra julklappsshoppande galningarna som skulle försöka klippa av mina hälsenor med sina kundvagnar. Väl där så fick jag parkering ganska nära, lite förvånande, och döm om min ytterligare förvåning när jag kommer in och inser att det faktiskt är rent lite folk, mysigt med julmusik och ingen hets alls. Man kunde gå som man vill och till och med finna sig själv ensam i en gång nu och då. Det enda stället som var trångt var på leksaksavdelningen, men dit hade jag inga ärenden, så den passerades snabbt. Tre timmar efter avfärd var jag hemma igen, fattig men glad,
Nu är vi då i princip klara med julklapparna. Det fattas några små detaljer, men i stort är vi klara. Det enda tråkiga är att allt ligger nerpackat oinslaget, för att spara plats i bilen på resan upp. Jag inser att det är praktiskt, men ack så trist. Det är något magiskt över att få packa bilen full med färgsprakande paket med krulliga snören som inte får klämmas...
Tiam har för övrigt börjat jollra och "sjunga" mycket mer de senaste dagarna, det är så kul. Han ser så glad ut när han gör det också, som att han blir glatt överraskad över att det helt plötsligt funkar. Per hävdar i sten att han sjunger med i "When you say nothing at all". :-)
Nu hör jag min son gny från övervåningen, så nu får jag gå upp och roa honom lite. So long.
Kommentarer
Trackback
