Life by Josse

Sen sist har vi hunnit med att hänga hemma hos pappa en del, vi flyttade ju som sagt hit i söndags, så det har blivit en del intressanta diskussioner runt middagsbordet, slappa morgnar och goda middagar.

I tisdags var vi och åt lunch med mammamaffian här i stan, dvs Camilla & Leo, Linda & Emmy, samt Pia och Elmer. Det var bara Emma & Klara som fattades, men de var i Vaxholm så de kunde inte vara med. Synd att inte få träffa lilla Klara, men kul att få träffa de andra! På kvällen sen åkte vi ut till Urban och Veronica i Antnäs och hälsade på, och Veronica hade bullat upp med världens fika som vanligt, men stark som jag var lyckades jag hålla mig från att smaka nånting. Nu är det faktiskt ganska många veckor sen jag åt något onyttigt (förutom mat alltså), så jag hoppas att det kommer att ha gett resultat på måttbandet och vågen när jag kommer hem.

Igår var vi på stan - igen - och fikade med Vivo på Mat & Prat. Det var skönt att hinna hänga med henne lite till, och att Tiam fick hänga med sin tant lite mera, eftersom hon var förkyld när vi hälsade på i lördags, så då blev det inget bebismys för Vivo. Mat & Prat hade för övrigt både amningsrum, skötbord, mikro och barnstolar, så det var verkligen ett fik för mammor med barnvagnar.

Tiam har varit lite gnällig och otillfreds de senaste dagarna, trots att han blir bortskämd med bärande och mys mest hela tiden. Jag fick tips av Camilla om den här boken, Växa och upptäcka världen, vars författare har en teori om att barnet genomgår sju utvecklingssprång under sitt första levnadsår, och inför vart och ett av dessa språng så blir de lite oroliga och gnälliga, eftersom de inte riktigt förstår utan snarare blir skrämda först av sina nya färdigheter. Enligt den boken så är utvecklingssprång nr 3 just vid 12 veckor (som Tiam är nu), och när man läser om detta språng så stämmer det in precis på hur han uppför sig just nu. Oavsett om man tror att denna teorin stämmer så är det i alla fall skönt att luta sig tillbaka mot att det skulle kunna vara så, och att det i så fall strax går över för honom. Dessutom är det lättare att ägna sig åt att trösta och bära när man tänker sig att han är lite ledsen och skraj för allt nytt i världen han håller på att upptäcka!

Hoppas nu bara att det inte blir så kallt uppe till fjälls. Tiam har inte fått komma ut på så många promenader på sistone (han har mest blivit slussad från fika till fika :-), så det vore skönt om han kunde få lite frisk luft.

Jag längtar så till julen nu, ska bli så mysigt tycker jag! Längtar till att Ulf och Johanna kommer upp med lilla Ebba också, det ska bli så roligt att se om hon blivit lite större nu.

Bilen är packad, så kabeln till kameran är nånstans långt, långt där inne så några bilder blir det inte idag. Dessutom åker vi ju upp till no mans land utan internet nu i några dagar, så det tar nog ett tag innan jag kan blogga igen. Men då lovar jag att ni får en massa bilder!

So long...