Life by Josse

Igår var den jobbigaste dagen hittills för mitt stackars mammahjärta. Lilla pyret vaccinerades (3-månadersvaccinet mot typ polio och stelkramp och sånt) för första gången och det var inte kul. Först och främst ska jag säga att jag själv inte tycker om sprutor, så det gjorde antagligen upplevelsen värre, men ändå. Vi var på BVC på spädbarnsmassage först, och sen var det mät-och-väg innan den hemska sprutan skulle fram. Tiam var på sitt bästa humör och hade ökat massa i vikt (6680g nu!). När det var dags att vaccinera skulle jag lämna rummet och Per stanna med Tiam, så jag knatade iväg till ett annat rum där jag skulle sitta och fylla i en utvärdering för att konstatera huruvida jag har förlossningsdepression eller inte (standard för alla nyblivna mammor i Halland). Jag hörde min lilla älskling skrika i sinne när den hittills så snälla BVC-sköterska punkterade hans små lår, så när hon kom in och skulle titta på min utvärdering så strömmade tårarna nerför mitt ansikte. Snacka om att se deprimerad ut.. Nåja, efter kanske tio minuter av jag-håller-på-att-dö-och-varför-kan-ingen-hjälpa-mig-skrik, så lugnade han sig äntligen och vi kunde åka hem. Väl hemma så kom panikskriken tillbaka och vi blev så småningom tvungna att ge honom alvedon för första gången, som han dessutom såg ut att nästan kvävas av. Jag antar att alvedonsmak skiljer sig rätt så markant från bröstmjölk.. Senare på kvällen hade vi Joakim, Karin och Filip på middag, och då kände jag att han var varm, så jag tog tempen och komstaterade att han hade 37,7, och då var han ju ändå på alvedon. Stackars liten fick sig nog en rejäl knock av vaccinet. Nu ligger han här och sover bredvid mig, han känns fortfarande varm men det är ju inte som att man vill väcka honom för att ge mer alvedon i alla fall.

Så... på tisdag är det alltså dags att styra vår kosa norrut. Det ska verkligen bli jättekul, jag längtar upp hur mycket som helst! Jag är inte så nervös för resan längre, efter att BVC-sköterskan lugnade mig vad det gäller Tiams välmående vid en sån lång resa. Dock så kvarstår ju packningen, jag kommer nog att börja redan idag tror jag. Det vore ju förargligt att glömma en massa saker. Per hade dock ett ganska bra synsätt på saken, jag pratade om packlistor och så, varpå han konstaterade: "Alltså, det vi måste komma ihåg till Tiam är egentligen bara D-droppar och kläder, allt annat är antingen köpbart eller bara extra bekvämlighet för oss". Sant.

I helgen ska vi bara vara hemma och ta hand om vår lille hängige son, men på måndag bär det av till Göteborg på julmys med mitt jobb. Då gäller det att vara packad och klar innan!