Allt i ett (eller en)
Efter att jag skrivit förra inlägget i morse, så klev Per upp och då blev livet lite lättare. Min darling sambo är mitt största irritationsmoment, min viktigaste vän och min fastaste klippa. Det är underligt hur det kan vara så, allt i ett liksom :-). Idag var det en sån evinnerlig tur att han fanns och drog mig upp ur tanketräsket.
Efter att Per hade varit ute och cyklat med sina cykelpolare så tog han med mig till Halmstad, där vi åkte till H&M och införskaffade lite nya mammakläder. Det var ett tag sen jag ägde ett par byxor jag kom i, så det var ju kanske på tiden. Tack vare honom kom jag hem med en helt annan klädpåse än vad jag hade haft med mig om jag bestämt själv, och så här i efterhand blev det bättre så som Per valde. Det blir ofta det faktiskt vad det gäller klädinköp. Sen hade jag aldrig fixat det utan honom heller, trots att han hjälpte och sprang och hämtade kläder och bytte storlekar så hade jag ruskigt ont sen på vägen hem. När jag kom hem kopplade jag på min nya vän TENS-maskinen, och den hjälper faktiskt lite även om smärtan inte försvinner helt.
Vi fick middag hos Lina och Andrew, vi var en hel bunt med folk som var ditbjudna. Det var som vanligt jättetrevligt och mycket gravid- och barnsnack (blir lätt det när majoriteten av gästerna är antingen gravida eller har småbarn). Framför allt var det rätt skönt att slippa laga mat, speciellt när jag haft en jobbig dag.
Imorgon är det jobbdag igen (man glömmer det hela tiden när det känns som semester vareviga helg!), men nu är det BARA FYRA DAGAR KVAR!!!
