Trauma
Är hemma i Falkenberg igen, vilket är jätteskönt! Har inte ens varit borta så länge, men det var faktiskt skönt att komma hem i alla fall!
Per jobbar ju nu, så jag har pulat på här hemma för mig själv idag. Fick dock en hel gjort, skrev lite listor på saker att göra och köpa (skriva listor är nog min favoritsysselsättning), handlade, var in och gjorde några ärenden på stan, samt åkte till Ullared och rev av den listan också. Det var där traumat utspelade sig.
Pärlbandet av bilar på vägen ut satte väl igång några små varningsklockor, långt bak i huvudet, men det var ändå inte så att jag ägnade så mycket tankekraft åt det. Inte heller de ytterst fullsatta parkeringarna kunde tydligen avskräcka mig. Men när jag kom till entrén och såg kön IN i butiken så anade jag oråd på riktigt. Väl inne på Gekås fick jag skärpa mig riktigt ordentligt för att inte få panik och släppa vagnen och springa (eller ja, lufsa) ut samma väg som jag kommit. Det var HYSTERISKT på riktigt. Redan i kön in hade jag fått parera en målinriktad kvinna som bara skulle tränga sig förbi just mig, och 10m in i butiken blev jag påkörd på hälsenorna första gången. Tålamodet räckte väl i ungefär 7 minuter, och sen började jag fokusera på hur idiotiskt alla beter sig. Står och hänger mitt i en gång och blockerar, ungar som ska leka tafatt i gångarna (var är deras föräldrar??), "parkerade" vagnar på puckade ställen. Ja, ni som varit där vet vad jag menar, men att åka dit en molning dag under industrisemester var tydligen mer av ett kamikazeuppdrag än vad jag anade. Jag som tyckte att jag var så smart som åkte några dagar innan löning...
Nu är jag i alla fäll lyckligt hemma igen, och tar igen mig en stund i hängmattan innan jag ska fixa ihop lite middag. Per grejar och river i barnrummet och ler från öra till öra över att få jobba lite i huset, det är kul att se.
Svininfluensan börjar oroa mig en aning. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på det, men nu när de säger att 30% av befolkningen kommer att drabbas, och att kvinnor i sen graviditet blir extra utsatta, så blir man ju lite nojjig. Läste på ett ställe att det finns risk att förlora barnet, och det vill man ju bara inte ta in i sin tankevärld. Nåja, jag har i alla fall köpt handsprit på apoteket idag, det får bli vår åtgärd för att känna att vi gjort något i alla fall.
