Alltså hur svårt kan det vara att andas egentligen??
Profylaxkursen igår var faktiskt över förväntan! Jag tror att vi båda hade förväntat oss att det skulle vara lite flummigt, men det var faktiskt rätt så faktabaserat och med fokus på det fysiologiska och psykologiska. Det gick väl lite sisådär för Per med avslappningsövningarna (darling - det går inte ut på att somna så fort som möljigt :-), men i övrigt så tyckte jag att vi fick med oss en del rätt bra grejor redan från detta första tillfälle.
Jag har funderat ett del på om det är så smart att ha en allt för utstakad bild av hur man vill ha sin förlossning till exempel. Har tänkt att det bara blir till en stor besvikelse om det inte blir som man vill, men nu fick jag ett nytt sätt att tänka av den duktiga barnmorskan som höll i kursen. Hon resonerade som så att om man har en bild av drömförlossningen, som man dessutom kommunicerat med sin partner, så är det lättare att komma tillbaka on track om man så att säga vet vad man ville innan. Det köper jag, så nu känns det som jag har ett sätt att tänka kring det.
Och så var det ju det där med profylaxandningen då. Alltså det var ju skitsvårt! Man trodde ju att man hade pejl på det där med att andas och så, men tydligen inte. Det som kallades djupandning var nemas problemas, det har man ju gjort på varenda aerobicspass man har varit på i sina dagar, men den där "ytliga andningen"! Shit, jag kan verkligen inte! Så nu blir det andningsövning varje dag tills nästa kurstillfälle, skulle kännas skönt att ha kläm på det där. Sen kommer det ju säkert inte att bli någon profylaxandning ändå när det väl bär av, i all förvirring och smärta, men om man lär sig det bra, och sen också har Per som pushar på mig, så kanske jag kan ta hjäp av det ändå, vem vet?
Hemläxan till nästa gång var att både jag och Per skulle skriva ner tre saker:
* Hur ser din drömförlossning ut?
* Vilken är din målbild? (När är vi "färdiga")
* Vad är du orolig för?
Både jag och Per kände ju att det går ju inte att ha olika målbilder, det blir ju tok, men om vi börjar med var sin och sen jämkar ihop dem så kan det nog bli bra. Det känns rätt kul att gå omkring och fantisera om sin drömförlossning faktiskt!
Det finns, på tal om det, en del tid att fantisera på när man inte är så snabb och rörlig... Det som tidigare tog 3 min att gå tar nu snarare 10 min. Gäller att inte bli frustrerad.. Det går ju ändå inte att göra något åt. I natt vaknade jag för första gången av att jag hade ont. Hoppas att det inte kommer att bli någon vana...
Ikväll har jag varit hos Eva och Johan och hälsat på dem och den nya lilla damen, nu en vecka gammal! En så söt liten tjej! Det är så mysigt att träffa alla dessa nykläckta bebisar som är runt omkring oss, får mig att längta till att vår lille kille ska titta ut! Åsa, Magnus och Celia var också där, och även om Celia inte var helt nöjd (misstänkt magont) så var det så kul att se nu när hon har börjat le och skratta lite.
Snart hemma, då blir det en stund i hängmattan och sen avancemang till sängen!
Jag har funderat ett del på om det är så smart att ha en allt för utstakad bild av hur man vill ha sin förlossning till exempel. Har tänkt att det bara blir till en stor besvikelse om det inte blir som man vill, men nu fick jag ett nytt sätt att tänka av den duktiga barnmorskan som höll i kursen. Hon resonerade som så att om man har en bild av drömförlossningen, som man dessutom kommunicerat med sin partner, så är det lättare att komma tillbaka on track om man så att säga vet vad man ville innan. Det köper jag, så nu känns det som jag har ett sätt att tänka kring det.
Och så var det ju det där med profylaxandningen då. Alltså det var ju skitsvårt! Man trodde ju att man hade pejl på det där med att andas och så, men tydligen inte. Det som kallades djupandning var nemas problemas, det har man ju gjort på varenda aerobicspass man har varit på i sina dagar, men den där "ytliga andningen"! Shit, jag kan verkligen inte! Så nu blir det andningsövning varje dag tills nästa kurstillfälle, skulle kännas skönt att ha kläm på det där. Sen kommer det ju säkert inte att bli någon profylaxandning ändå när det väl bär av, i all förvirring och smärta, men om man lär sig det bra, och sen också har Per som pushar på mig, så kanske jag kan ta hjäp av det ändå, vem vet?
Hemläxan till nästa gång var att både jag och Per skulle skriva ner tre saker:
* Hur ser din drömförlossning ut?
* Vilken är din målbild? (När är vi "färdiga")
* Vad är du orolig för?
Både jag och Per kände ju att det går ju inte att ha olika målbilder, det blir ju tok, men om vi börjar med var sin och sen jämkar ihop dem så kan det nog bli bra. Det känns rätt kul att gå omkring och fantisera om sin drömförlossning faktiskt!
Det finns, på tal om det, en del tid att fantisera på när man inte är så snabb och rörlig... Det som tidigare tog 3 min att gå tar nu snarare 10 min. Gäller att inte bli frustrerad.. Det går ju ändå inte att göra något åt. I natt vaknade jag för första gången av att jag hade ont. Hoppas att det inte kommer att bli någon vana...
Ikväll har jag varit hos Eva och Johan och hälsat på dem och den nya lilla damen, nu en vecka gammal! En så söt liten tjej! Det är så mysigt att träffa alla dessa nykläckta bebisar som är runt omkring oss, får mig att längta till att vår lille kille ska titta ut! Åsa, Magnus och Celia var också där, och även om Celia inte var helt nöjd (misstänkt magont) så var det så kul att se nu när hon har börjat le och skratta lite.
Snart hemma, då blir det en stund i hängmattan och sen avancemang till sängen!
Kommentarer
Postat av: Pappa
Imponerande.
Apropå drömbild.
Jag hörde om en bonde i Bälinge som för många år sedan skulle till Bolaget i Luleå och köpa en kvarting. Han hade en lite motorcykel och var lite spänd på vägen genom Gäddvik som då hade omfattande vägarbeten. De smala däcken och de knytnävsstora stenarna på vägen var ingen lämplig kombination. Innan han for så sa han till frun...att du skall se att jag kommer att köra omkull i Gäddvik.
NÄr han kom till Gäddvik, körde han omkull.
Ridå.
Trackback
