Upp och ner
Nu har jag väntat länge nog med att blogga om helgen som gått. Jag tänkte liksom att jag skulle lägga in lite kort för att pigga upp lite (som tex mig i rullstol, det ni!), men eftersom jag aldrig är på samma ställe som kabeln (nä, min kassa dator har inte bluetooth) så tar jag det senare helt enkelt. Inget är ju dessutom som att blogga i arla morgonstund innan man far till jobbet, så nu är väl en så god tid som någon!
Hur som haver så avlöpte helgens besök precis så bra som man kunde tänka sig. Härligt att ha huset fullt med folk, och det är så kul att göra saker med barnen (brorsbarnen) som de tycker om. Hade dock några kämpiga svängar med mycket smärtor som inte var så kul, men annars var det ju bara toppen! Ingen nackdel med strålande sol och 30C varmt heller.
I lördags var vi på Liseberg, och det var där jag fick göra min spännande upplevelse med att åka rullstol en hel dag. Det var tur det, jag hade aldrig fixat att hoppa runt på kryckorna hela dagen, då hade jag nog blivit liggandes i flera dagar efteråt. Som tur var så ringde min kloka sambo till Liseberg kvällen innan och bokade en rullstol, trots mina milda protester, och han fick den sista så det var också lite tursamt. Hur som helst så kändes det lite konstigt och pinsamt att sätta sig ner i rullstolen och bli ivägrullad, men ack vad skönt... En intressant reflektion var hur det kändes och hur man blev behandlad som rullstolsburen, folk behandlade en som en möbel ungefär, hade inga problem med att stå en decimeter ifrån ens ansikte med rumpan, eller snedda runt rullstolen ungefär som runt en stolpe. Inget personal space här inte! Det var i alla fall en rolig dag, och det var kul att se barnen springa mellan attraktionerna även om man saknade att själv kunna hänga med!
Igår hade jag verkligen flyt med tågåkandet. Det började med att jag tydligen lämnade min plånbok hemma, så när jag skulle visa pendlarkortet på tåget så hade jag varken det eller några pengar att betala för mig med. Konduktör(-issan?) var dock snäll och lät mig åka ändå, men sa att det nog var bäst om jag fixade lite pengar till hemresan. Sagt och gjort så lånade jag kontanter av min kollega Christer, men sen när jag tagit mig till centralen och skulle hem så visade det sig att jag hade 5kr för lite för att köpa biljetten för hemresan. Fick dock tipset om att västtrafik kanske sålde billigare biljetter, så det blev att ställa sig i ny kö där. Väl framme vid disken så försökte mannen i luckan febrilt få mig att köpa ett värdekort, trots att jag förklarade att jag hade pendlarkort och bara skulle åka denna gången på vanlig biljett. När han väl hade gett sig och fipplat klart med kassan och skojat klart med sin kollega hade jag 2 min på mig till tågets avgång så jag fick hoppa dig i en rasande fart vilket givetvis satte sina spår i form av värk hela vägen hem och typ hela kvällen. Men men, mindre missflyt idag får man hoppas.
Fick luncha igår med Ramona och lille Anton 2 månader. Perfekt med lite bebismys för att väga upp den annars rätt så kassa dagen. Sen avslutades kvällen dessutom med en stund på stranden med Jeff & Anna och deras barn, vilket också gav den rätta mysfaktorn för att få mig på rätt spår igen.
Hur som haver så avlöpte helgens besök precis så bra som man kunde tänka sig. Härligt att ha huset fullt med folk, och det är så kul att göra saker med barnen (brorsbarnen) som de tycker om. Hade dock några kämpiga svängar med mycket smärtor som inte var så kul, men annars var det ju bara toppen! Ingen nackdel med strålande sol och 30C varmt heller.
I lördags var vi på Liseberg, och det var där jag fick göra min spännande upplevelse med att åka rullstol en hel dag. Det var tur det, jag hade aldrig fixat att hoppa runt på kryckorna hela dagen, då hade jag nog blivit liggandes i flera dagar efteråt. Som tur var så ringde min kloka sambo till Liseberg kvällen innan och bokade en rullstol, trots mina milda protester, och han fick den sista så det var också lite tursamt. Hur som helst så kändes det lite konstigt och pinsamt att sätta sig ner i rullstolen och bli ivägrullad, men ack vad skönt... En intressant reflektion var hur det kändes och hur man blev behandlad som rullstolsburen, folk behandlade en som en möbel ungefär, hade inga problem med att stå en decimeter ifrån ens ansikte med rumpan, eller snedda runt rullstolen ungefär som runt en stolpe. Inget personal space här inte! Det var i alla fall en rolig dag, och det var kul att se barnen springa mellan attraktionerna även om man saknade att själv kunna hänga med!
Igår hade jag verkligen flyt med tågåkandet. Det började med att jag tydligen lämnade min plånbok hemma, så när jag skulle visa pendlarkortet på tåget så hade jag varken det eller några pengar att betala för mig med. Konduktör(-issan?) var dock snäll och lät mig åka ändå, men sa att det nog var bäst om jag fixade lite pengar till hemresan. Sagt och gjort så lånade jag kontanter av min kollega Christer, men sen när jag tagit mig till centralen och skulle hem så visade det sig att jag hade 5kr för lite för att köpa biljetten för hemresan. Fick dock tipset om att västtrafik kanske sålde billigare biljetter, så det blev att ställa sig i ny kö där. Väl framme vid disken så försökte mannen i luckan febrilt få mig att köpa ett värdekort, trots att jag förklarade att jag hade pendlarkort och bara skulle åka denna gången på vanlig biljett. När han väl hade gett sig och fipplat klart med kassan och skojat klart med sin kollega hade jag 2 min på mig till tågets avgång så jag fick hoppa dig i en rasande fart vilket givetvis satte sina spår i form av värk hela vägen hem och typ hela kvällen. Men men, mindre missflyt idag får man hoppas.
Fick luncha igår med Ramona och lille Anton 2 månader. Perfekt med lite bebismys för att väga upp den annars rätt så kassa dagen. Sen avslutades kvällen dessutom med en stund på stranden med Jeff & Anna och deras barn, vilket också gav den rätta mysfaktorn för att få mig på rätt spår igen.
Kommentarer
Trackback
