Life by Josse

Sitter i bilen på väg hem från Tjörn och tänker på hur glada vi ska vara som har så goa vänner här i närheten, trots att vi båda inte kommer härifrån. Efter en härlig tjej- respektive killkväll igår kväll i Stenungsund/Skärhamn, så sov vi över hos Eva och Johan, och det är liksom inga problem med nånting, och man behöver inte göra sig till på något sätt, det är bara att vara. Jag kommer verkligen att sakna våra vänner här när vi flyttar norröver igen (när det nu blir..), men å andra sidan får vi ju "tillbaka" våra gamla vänner hemifrån, som finns närmare igen vilket ju blir jättemysigt. Vi fick även goda nyheter att ett par till i vår bekantskapskrets ska ha barn, jättekul! De väntade ganska länge med att berätta, de är redan i v.19, men desto närmare till att bebisen tittar ut!

Det där med att flytta norrut har diskuterats en hel del hemma under veckan. Vi har för första gången pratat på allvar om vart vi skulle styra kosan när det väl beger sig, oavsett om det är imorgon eller om två år, och man kan väl lugnt säga att vi inte är riktigt överens. Dessutom är jag lite orolig för det där med jobben, jag vill absolut inte finna mig själv i en situation där jag har ett jobb som inte känns givande och utvecklande, och det kommer ju inte att drösa av jobb som man kan byta till om det blir fel direkt. Detsamma gäller ju såklart för Per, vi är inte vårt bästa nån av oss om vi är understimulerade. Nästa fråga är ju sen om vi ska bygga nytt eller inte, Per är ju väldigt sugen, men jag tror att det finns risk att det blir lite "pappa bygger och mamma har barnen" i flera år då om man ska göra allting själv. Men men, är man medveten om det så kan man kanske se till att undvika det, men frågan är ändå om det är värt arbetsinsatsen. Själv skulle jag lätt kunna tänka mig att anlita för att bygga själva huset inklusive el och allt och sen göra "resten" själv (alltså sätta kök, göra badrum samt tapeter och golv). Det kallas för nåt speciellt att göra så men det har jag glömt.

I onsdags var vi och hade en liten mammaträff hos Elina i Lindome. Det var Elina och Elliot, Åsa och Celia, och jag och Tiam. Det var verkligen kul att ses, det var länge sen jag träffade Elina och Elliot framför allt. På vägen hem så glömde jag givetvis selen, så jag var tvungen att vända och åka tillbaka. Då trodde jag att det skulle bli skrikfest en masse på vägen hem, eftersom vi då överskred de magiska tre timmarna, men det gick bara fint.

Torsdagen rymde både spädbarnsmassage (dit vi fick promenera i regnet eftersom bilen var på service), fika hos Lina och muffinsbak (dumle och blåbär denna gång), det kändes som en riktigt produktiv dag! Tiam gick med på att massera både rygg, bröst, mage och ben utan att protestera allt för mycket, duktig pojke! Jag tror faktiskt att han gillar det, framför allt när man masserar under fötterna.

Nästa stycke är inget för äckelmagade. Bara som en varning.

Igår innan tjej/killkvällen så var vi i Göteborg och rev av en lunch med projektet och fredagsfika med gruppen (därav muffinsbaket). Tiam skötte sig utmärkt som vanligt, men överraskade oss med en rejäl bajsincident på lunchrestaurangen. Jag ammade och kände att dagens laddning brakade loss, och helt plötsligt kände jag hur det blev blött på handen som jag hade i höjd med Tiams skuldror.. Oj. Inte bra. Vi fick hjälpas åt att ta barnet till närmsta toalett och göra en helsanering. Det var bajs över heeeela han. Till och med under ena örat. Tur att man är rutinerad (yeah right) och har med extra kläder och massor med papper och våtservetter.

Vi fick en massa presenter också, av projektet fick vi en jättefin tummenmobil till spjälsängen, av Carolina en supersnygg mössa (precis mammas stil :-), och av min grupp en skattkammarbok. Vi fick den silvriga för tredje gången, så nu fick vi byta den till den vita, börjar ha en liten samling nu! Vit, blå, röd och silver, och jag tror vi ska önska oss alla, de är så bra!

Nu börjar det dra ihop sig för Stockholmsresa på tisdag. Jag är lite nervös, men det går säkert bra. Framför allt så känns det inte toppen att åka tåg i dessa influensatider, och inte blev det bättre av att de på BVC inte verkade tycka att det var en bra idé. Men men, hon sa till slut att bara jag håller honom för mig själv (dvs inte bli gullad med av någon annan), så går det nog bra. NOG bra. Det känns sådär... Mammahjärtat är lite oroligt.

Tänkte egentligen lägga in lite kort också, men jag har fel dator så det får vänta till nästa gång!