Life by Josse

Jihoo, vi har äntligen fått vårt räcke! Ni som har varit och hälsat på oss nån gång under det senaste halvåret vet att vi har varit utan räcke ovanför trappen, och att det har varit en ren livsfara. Men nu - nu har vi äntligen fått dit vårt glasräcke som varit så svårt att få till. Vi är jättenöjda! Så här ser det ut:



Nu har vi julpyntat här också, så myset är på topp hemma. Per har dragit det tyngre pyntlasset i år, eftersom jag plockade fram allt och började, men sen han jag inte klart och drog till Stockholm, så han fick fixa biffen. Några bilder från vårt juliga hem:


Första advent i köket


Granen

Köksbordet


Lite mörka bilder, svårt att ta mysbilder med telefonen, men visst ser det väl mysigt ut ändå! Jag skiter faktiskt i dem som säger att man inte får ha granen uppe i november. Så det så!

I övrigt så var jag ju på galej i lördags. Lina hade 30-årsfest, bara för tjejer, så Per och Tiam tog sitt pick och pack och åkte till Joakim och Filip för att spendera sin första hela kväll utan mig där. Grabbarna käkade pizza och ersättning och kollade tv, och det verkade ha gått som bara hejsan alltihopa. Jag och Karin däremot hade väl kanske lite svårt att inte tänka på våra små (och stora) gossar därhemma, men jag tyckte att vi gjorde det ganska bra ändå. Åkte inte hem förrän vid ett-tiden i alla fall! Tiam var inte så jättebra på att äta ur flaskan den här gången. Det tycker jag känns lite jobbigt, jag vill ju helst veta att han klarar sig hur bras som helst utan mig. Som tex i veckan när jag ska åka till Ullared så vore det ju skönare om jag visste att flaskan gick bra, så slipper jag stressa hem för att amma med andan i halsen. Jag tror inte jag fixar under 3 timmar i Ullared hur gärna jag än vill i och för sig, så flaska blir det i vilket fall.

Några gånger den här veckan så har Tiam haft skrikattacker på sen eftermiddag. Han har skrikit och skriit så att han svettas och nästan tappar andan, och när man har burit och tröstat så är det som att han låter sig tröstas, men att han får ont igen (eller vad det nu är) och så börjar det om igen. Som tur är så har dessa attacker inte varat mer än runt en dryg halvtimme, men det är ändå jobbigt att inte veta vad det är. Senaste gången var i lördags, precis innan vi skulle åka iväg, så jag och Per fick turas om att bära medan den andra duschade och fixade sig för kvällen. Stressande? Ja.

Igår hade vi bara en hemmadag med adventsfika och bra tv-serier. Vi borde VERKLIGEN städa, men bestämde oss för att bara ta det lugnt igår i alla fall. Jag låg tex och vilade med Tiam i soffan i flera timmar på eftermiddagen (mamma blir trött av att svassa runt på galej), och jag hade så svårt för att resa mig och gå därifrån för han var så här söt:



Idag strilar regnet nerför fönsterrutorna, men jag har ändå tänkt att jag och Tiam ska ta en sväng på stan och göra lite ärenden, och sen i eftermiddag ska jag försöka få mig själv vaccinerad. Vi får väl se hur det går...