Josefin - snickaren
I torsdags var vi på spädbarnsmassage, första gången av totalt fem. Det var jättemysigt, och Tiam fann sig i att bli masserad utan att protestera. Dock har jag fortfarande svårt att vänja mig vid att gulla på kommando. "Nu frågar vi alla våra bebisar om vi får massera dem" och sånt. Tanken är ju fin, och jag skulle säkert kunna göra det om jag bara kom på det själv, men på befallning känns det liksom lite konstigt.
På eftermiddagen klättrade jag på väggarna av rastlöshet, så till slut övertalade Per mig att påbörja ett litet snickarprojekt, att bygga en liten ställning som våra tvättkorgar ska stå på. Så småningom lyckades jag masa mig ut i garaget och börja, och det var faktiskt riktigt kul när man väl kom igång. Dock är jag ju heeelt värdelös på allt som är lite pilligt (typ att såga rakt eller se till att det inte flisar sig när man sågar) så den kommer nog inte att bli så himla snygg... Just det, en annan rolig grej var att när jag åkte på Woody och köpte material så frågade han som expedierade mig - på allvar (tror jag iaf) - om jag var snickare. Ha! Jag hann inte så långt tyvärr. När jag väl sågat om typ 43 bitar och börjat borra och skruva så tog alla batterier slut till skruvdragarna så då blev det till att pausa i arbetet. Har inte hunnit ta tag i det igen sen dess..
Igår var Per med Tiam på Getinge och hälsade på. Jag planerade att attacksova medan de var borta, men det slutade naturligtvis bara i att jag lyckades sova kanske 20 minuter eller så. "Måste somna, måste somna, måste somna.." resulterar som oftast bara i att man är sitt allra vaknaste. Sen på eftermiddagen skulle vi på stan och träffa guldsmeden igen, och göra lite andra ärenden. När Tiam hade ätit vid två-tiden så blev han ledsen omedelbart efter att han hade ätit, och det brukar han aldrig vara. Jag hade mina onda aningar, men vi begav oss ner på stan i alla fall. Väl hos guldsmeden så bestämde Tiam sig för att köra skrikfest konstant och vara helt otröstlig hela tiden på stan. Vi fick riva av våra ärenden under ouä-ouä-ouä-skrik och sen skynda oss hem, helt slut och svettiga. Nästa gång han åt hemma sen så åt han i 1h25min (!), sov en kvart och skrek sen som en stucken i någon timme till innan han till slut tuppade av i pappas famn helt utmattad vid niosnåret. Har ingen aning om vad som var fel, men en teori är att han inte hade fått bajsa på ett dygn, att det kanske var det? Det var hur som helst vår första pärs med en skrikande otröstlig bebis. Jag vet, vi är bortskämda med ett nöjt barn.. :-)
Just nu är vi på väg till Jönköping för att hälsa på Peps och Johanna och kolla in deras nya hus. Det blir första gången vi sover borta med Tiam, så det ska bli intressant att se hur det går! (Och om han kommer köra en ny skrikfest i eftermiddag...)
På eftermiddagen klättrade jag på väggarna av rastlöshet, så till slut övertalade Per mig att påbörja ett litet snickarprojekt, att bygga en liten ställning som våra tvättkorgar ska stå på. Så småningom lyckades jag masa mig ut i garaget och börja, och det var faktiskt riktigt kul när man väl kom igång. Dock är jag ju heeelt värdelös på allt som är lite pilligt (typ att såga rakt eller se till att det inte flisar sig när man sågar) så den kommer nog inte att bli så himla snygg... Just det, en annan rolig grej var att när jag åkte på Woody och köpte material så frågade han som expedierade mig - på allvar (tror jag iaf) - om jag var snickare. Ha! Jag hann inte så långt tyvärr. När jag väl sågat om typ 43 bitar och börjat borra och skruva så tog alla batterier slut till skruvdragarna så då blev det till att pausa i arbetet. Har inte hunnit ta tag i det igen sen dess..
Igår var Per med Tiam på Getinge och hälsade på. Jag planerade att attacksova medan de var borta, men det slutade naturligtvis bara i att jag lyckades sova kanske 20 minuter eller så. "Måste somna, måste somna, måste somna.." resulterar som oftast bara i att man är sitt allra vaknaste. Sen på eftermiddagen skulle vi på stan och träffa guldsmeden igen, och göra lite andra ärenden. När Tiam hade ätit vid två-tiden så blev han ledsen omedelbart efter att han hade ätit, och det brukar han aldrig vara. Jag hade mina onda aningar, men vi begav oss ner på stan i alla fall. Väl hos guldsmeden så bestämde Tiam sig för att köra skrikfest konstant och vara helt otröstlig hela tiden på stan. Vi fick riva av våra ärenden under ouä-ouä-ouä-skrik och sen skynda oss hem, helt slut och svettiga. Nästa gång han åt hemma sen så åt han i 1h25min (!), sov en kvart och skrek sen som en stucken i någon timme till innan han till slut tuppade av i pappas famn helt utmattad vid niosnåret. Har ingen aning om vad som var fel, men en teori är att han inte hade fått bajsa på ett dygn, att det kanske var det? Det var hur som helst vår första pärs med en skrikande otröstlig bebis. Jag vet, vi är bortskämda med ett nöjt barn.. :-)
Just nu är vi på väg till Jönköping för att hälsa på Peps och Johanna och kolla in deras nya hus. Det blir första gången vi sover borta med Tiam, så det ska bli intressant att se hur det går! (Och om han kommer köra en ny skrikfest i eftermiddag...)
Kommentarer
Trackback
