Ringar och andra bestyr
Nu har vi beställt förlovnings- och vigselringar! Det känns scary, svårt att välja, och sen ska man ju leva med det beslutet.. Jag har redan hunnit ångra mig lite (eller iaf kommit på lite ändringar jag tror att jag vill göra). Tur att vi ska tillbaka dit på fredag och kolla på en "låtsasring" som snälle Stefan guldsmed skulle göra så att jag ska få se hur det kommer att bli.
Har gett mig in i brudklänningsdjungeln på allvar också. Ojoj, det finns inte lite att välja på! Har konstaterat att typ 90% av alla klänningar har tubtoppsöverdel, så bara för den sakens skulle vore det kul att hitta något annat än det. Har gjort det till en liten vana att kolla brudklänningar när jag ammar, så blir det liksom gjort två flugor i en smäll där. :-)
Natten till igår var inte kul. Inte kul alls faktiskt. Tiam bara skrek och gnydde, och ville inte riktigt ha mat heller, utan bara småsnuttade utan att få i sig så mycket. På morgonen kom jag på att jag faktiskt hade ätit flera vitlöksbröd på kvällen. Kan det ha varit det månne? Natten till idag blev i alla fall mycket bättre, så det kanske var så enkelt att det var mitt eget fel!
Idag har Per varit på arbetsförmedlingen på förmiddagen, och sen ska han till Halmstad i eftermiddag och spela squash, så vi är själva mestadelen av dagen, jag och Tiam. Jag tänkte att vi skulle traska ner till stan en sväng i eftermiddag och kolla runt lite. Det är liksom roligare att gå ut och gå om man har något slags mål med promenaden, även om jag nu inte har nåt ärende på stan.
Den uppmärksamme kanske har lagt märke till att det bara är kort på Tiam och Per här i bloggen. Det beror på att jag inte är så himla glad i att det tas bilder på mig just nu. Jag har fortfarande kvar 17 kg övervikt efter graviditeten, och det är faktiskt inte så kul må jag säga. Alla säger till mig att det kommer att ramla av "när som helst", men jag inser att så förmodligen inte blir fallet, och att jag nog måste kämpa en hel del för att göra mig av med all överskottsvikt. Den enda som förstår att detta kommer att bli en kamp är Per, och det är ju tur att han förstår och kan hjälpa och sporra mig när det blir dags. Så länge jag ammar fullt så är det inte lämpligt att banta så hårt, så de stora insatserna får vänta ett tag. Men efter 2 mån får man börja träna så smått i alla fall, så då får man ta tag i nån ände. Som för att understryka faktumet så hände följande när jag var nere på stan i måndags: Jag var inne på barnklädesaffären Fridolina här i stan, och när jag skulle betala så frågade kassörskan om det var en present. Jag svarade "nej, eller ja, det är väl en present från mig till min son kanske", varpå hon sa jaha, vet ni att det blir en pojke? Jag mumlade något till svar och fick så bråttom därifrån att jag glömde kreditkortet i läsaren. Hon ropade "lycka till" efter mig när jag flydde fältet. Ridå.
Då hoppas jag att ni fattar hur det känns att se ut som jag gör just nu. Och varför jag inte vill vara med på kort. Tur att man har en familj som tycker om en ändå!
Har gett mig in i brudklänningsdjungeln på allvar också. Ojoj, det finns inte lite att välja på! Har konstaterat att typ 90% av alla klänningar har tubtoppsöverdel, så bara för den sakens skulle vore det kul att hitta något annat än det. Har gjort det till en liten vana att kolla brudklänningar när jag ammar, så blir det liksom gjort två flugor i en smäll där. :-)
Natten till igår var inte kul. Inte kul alls faktiskt. Tiam bara skrek och gnydde, och ville inte riktigt ha mat heller, utan bara småsnuttade utan att få i sig så mycket. På morgonen kom jag på att jag faktiskt hade ätit flera vitlöksbröd på kvällen. Kan det ha varit det månne? Natten till idag blev i alla fall mycket bättre, så det kanske var så enkelt att det var mitt eget fel!
Idag har Per varit på arbetsförmedlingen på förmiddagen, och sen ska han till Halmstad i eftermiddag och spela squash, så vi är själva mestadelen av dagen, jag och Tiam. Jag tänkte att vi skulle traska ner till stan en sväng i eftermiddag och kolla runt lite. Det är liksom roligare att gå ut och gå om man har något slags mål med promenaden, även om jag nu inte har nåt ärende på stan.
Den uppmärksamme kanske har lagt märke till att det bara är kort på Tiam och Per här i bloggen. Det beror på att jag inte är så himla glad i att det tas bilder på mig just nu. Jag har fortfarande kvar 17 kg övervikt efter graviditeten, och det är faktiskt inte så kul må jag säga. Alla säger till mig att det kommer att ramla av "när som helst", men jag inser att så förmodligen inte blir fallet, och att jag nog måste kämpa en hel del för att göra mig av med all överskottsvikt. Den enda som förstår att detta kommer att bli en kamp är Per, och det är ju tur att han förstår och kan hjälpa och sporra mig när det blir dags. Så länge jag ammar fullt så är det inte lämpligt att banta så hårt, så de stora insatserna får vänta ett tag. Men efter 2 mån får man börja träna så smått i alla fall, så då får man ta tag i nån ände. Som för att understryka faktumet så hände följande när jag var nere på stan i måndags: Jag var inne på barnklädesaffären Fridolina här i stan, och när jag skulle betala så frågade kassörskan om det var en present. Jag svarade "nej, eller ja, det är väl en present från mig till min son kanske", varpå hon sa jaha, vet ni att det blir en pojke? Jag mumlade något till svar och fick så bråttom därifrån att jag glömde kreditkortet i läsaren. Hon ropade "lycka till" efter mig när jag flydde fältet. Ridå.
Då hoppas jag att ni fattar hur det känns att se ut som jag gör just nu. Och varför jag inte vill vara med på kort. Tur att man har en familj som tycker om en ändå!
Kommentarer
Trackback
