Sällskapssjuk och nattpigg

Nu var det några dagar sen jag startade datorn igen. Det känns lite konstigt, kan inte påstå att det hände så ofta innan vi fick barn.. :-)

Tiam är nu en pigg och sällskapssjuk kille. Nu är tiden över när han accepterade att ligga i sin korg på golvet och kika lite. Nu är det bärsele eller famnen som gäller när han är vaken, och skulle han somna så går det minsann inte att smyg-lägga-ner honom, då vaknar han direkt och protesterar. Just nu sitter han i bärselen och sover, uppenbart nöjd med situationen. Att mamma sen får lite dåligt med tid att göra vettiga grejor på dagarna, det verkar han inte bry sig värst om...

I måndags var vi på BVC och vägde och mätte. Han hade gått upp jättebra, 4330g vägde han nu, dvs +430g på en vecka! Kändes mycket skönt att höra, eftersom det ändå varit så tjorvigt med amning och ersättning osv. Pernilla (vår BVC-sköterska) tyckte att vi kunde prova att ta bort eller trappa ner ersättningen nu, och det var ju precis vad vi hoppats på! Det är jätteskönt att inte behöva mecka med ersättning efter varje mål, men mitt oroliga mammahjärta är fortfarande lite nervös över att han kanske får i sig för lite, jag inbillar mig att han verkat lite svag de senaste dagarna...

Hur som helst så är han då inte för svag för att vara vaken stora delar av nätterna. Det är ett nytt påfund som han börjat med de senaste nätterna, att inte somna om efter mitt-i-natten-maten (typ nån gång mellan 2 och 4). Dessutom är det inte direkt att han ligger nöjt och funderar, utan ingenting är liksom bra nog, oavsett om man vyssar, går, buffar eller ligger. I natt körde vi ett me-so-not-happy-race mellan 4 och 6.30, sen var jag hyfsat trött. Men - då kompenserade han med att sova till 9.15 sedan, så då fick jag också sovmorgon som tur var. Dessutom tycker han att mamma och pappa får vara max 20cm bort när man ska sova. Spjälsängen är med andra ord inte överdrivet populär. :-)

Jag inser att vi ändå har en ganska snäll son. Han är sällan otröstligt ledsen, och bara han får vara med så är han oftast rätt nöjd. Dessutom får jag ändå typ 5h sömn per dygn, och det räcker rätt långt för mig. Sen när Per går hem från jobbet nästa fredag så får vi ju ännu lättare när vi kan dela mera, så detta känns än så länge helt ok måste jag säga!

I veckan har vi även haft påhälsning av lite kompisar, både till oss och till Tiam! I tisdags kom våra "Falkenbergskompisar" Calle och Lena med sina barn CajsaStina 2år och Samuel 9 månader. Fullt ös medvetslös vill jag lova! Jag beundrar föräldrar med barn som är så nära i åldern, det är en konst att rodda runt det! Igår kom också Eva & Hilma och Magnus, Åsa och Celia hit. Hilma och Celia höll igång, medan deras polare Tiam sov i godan ro, sin vana trogen när det är mycket liv och rörelse runt ikring. Ska bli så kul när de blir lite större och kan leka med varandra!

Nu är det dags att börja tänka på lunch ser jag, jag gissar att jag har runt en halvtimme på mig innan det är dags för Tiams lunch. Har dock börjat bli en hejjare på att äta med en hand (vanligen mat som hunnit bli kall), så det ska vi nog också klara av! Avslutar med ett kort från Tiams mys i sängen i går morse.



..och en länk till vår lille lokalkändis:
http://www.kuriren.nu/familj/


Kommentarer
Postat av: Jessica

Guuuuuud va söt, jag vill träffa honom NUUUU!

2009-10-08 @ 21:01:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0