Life by Josse

Igår var en tuff dag. Fick värkar på förmiddagen, typ vid 10-tiden. Den här gången var det inte såna förvärkar som jag haft förut, utan snarare magkramper eller vad man ska säga. Mer kramp än molande i alla fall. Blev även väldigt varm och trött varje gång de uppenbarade sig, och efter ett tag fick värken även sällskap av massiva sammandragningar. Vi blev lite fundersamma över det hela - är detta på riktigt eller? Jag var nog mest skeptisk eftersom det inte gjorde så dödligt ont, utan var hanterbart genom att bara hänga över nåt, gunga med höfterna och andas ordentligt. Värkarna fortsatte under hela dagen, så det blev ingen möhippa för mig, och inget Ikea för Per, vilket var planen för dagen från början. Vi satt helt enkelt hemma och laddade för vad som eventuellt komma skulle istället. Framåt middagstid så klockade jag värkarna under ett tag, och de kom med ca 6-10 min mellanrum och varade i ca 3 min med en topp på kanske 30 sek (skumt, passar inte in på varken förvärkar eller "riktiga"). Badade varmt två gånger under dagen för att se om de skulle försvinna (som förvärkar tydligen ska göra om det bara är det), men de hängde envist kvar ändå. Sent på kvällen blev de dock svagare för att sedan helt försvinna på natten. Vilket antiklimax!! Och slöseri med kraft och energi och gå och kämpa med detta hela dagen för att sen bli snuvad på hela konfekten. Det är inte utan att man blev lite besviken. Men men, ut kommer väl bebisen i sinom tid.

Idag var jag väldigt less på att inte göra någonting så då åkte vi iväg till Ikea i alla fall (med förlossningsväskan ordentligt packad bara ifall att), känns skönt att få uträtta något vettigt även om det verkligen känns nu att det är i senaste laget för att vagga runt på varuhus. Det gav även upphov till ett riktigt gott skratt. När jag stod snällt i kö vid en infodisk på lagret på Ikea så ser jag hur två gulklädda Ikeajobbare kommer springande genom lagret, så där som man ibland kan se vakterna på en nattklubb springa över dansgolvet för att det är bråk på andra sidan rummet. Blev lite fundersam, för hur ofta kan det krävas såna ingripanden på Ikea liksom? Nå, jag släppte tanken på det och började gå tillbaka för att leta rätt på Per. När jag hittar honom så visar det sig att han har fått tag på plastbackarna vi skulle ha som var slut på lagerplatsen, varpå han helt oskyldigt berättar att "jo, jag hittade dem på ett ställe här på tredje våningen i höglagret, så jag klättrade upp och skulle hämta dem. Då kom det några som jobbar här och ropade att de skulle kalla på vakten och slänga ut mig om jag inte omedelbart kom ner." Jojo, krogslagsmål eller galna sambos som klättrar i höglagren på Ikea, vakter kan tydligen behövas till både det ena och det andra.. :-)

Nu är vi hur som helst på väg hem, och jag har lite känningar, men de riktigt onda värkarna lyser fortfarande med sin frånvaro, så det blir nog ingen bebis idag heller. Men kanske lite rabarberpaj?