Ä N T L I G E N
Nu har vi till slut, efter sju sorger och åtta bedrövelser, landat en festlokal till bröllopet! Den 12 februari blir det, och så fort jag har skrivit klart detta så ska jag göra färdigt inbjudan och beställa dem. Jag kan knappt tro att det är sant, och än mindre törs jag egentligen lita på det. Men pappa har fixat och donat, och nu säger han att det bara är att köra, så då gör jag väl det!
Nu har man då alltså ett datum, så då är det bara börja boka saker. Som tur är så har vi ju hunnit tänka igenom en hel del saker, så en del borde i alla fall gå som på räls. Har dock en hel del att fixa med festlokalen, till att börja med måste vi kolla vad som finns och inte finns, så vi vet vad som behövs fixas när det kommer till porslin, möbler, dekorationer mm. Men nu kan inget stoppa oss (känns det som iaf..)!
Från det ena till det andra så har Tiam blivit en sån stor kille nu. Han har precis lärt sig att klappa i händerna, vilket han gör när han tror det passar (tex när han har ätit upp all mat :-), hans bästa leksak är hans gosedjur, som han ivrigt borrar in huvudet i och myser, bästa leken är att leka jaga i mammas och pappas säng, och rattar (eller allt som snurrar egentligen) är still going strong på leklistan.
På måndag är det dags för mät-o-väg på BVC, och för första gången är det Per som får ta honom dit, för jag JOBBAR ju då! Om tre dagar smäller det alltså, då är det jobbet som gäller igen. Det känns rätt ok, förutom när jag tänker på att jag bara kommer få träffa min lille busprick till son 1,5 timme om dagen. Då känns det plötsligt inte så ok längre. Men men, man vänjer sig väl. Skönt iaf att Per är hemma nu, så det inte hade varit dagis på en gång.
De senaste dagarna har vi varit sjuka, jag och Per. Ett tufft jobb att ta hand om ett yrväder till barn när man inte är frisk kan jag säga, men som tur var har vi överlappat i sjukhetsgrad litegrann i alla fall. Nu är jag på bättringsvägen, medan Per är på sämringsvägen så att säga.
Nä hörrni, nu får jag ta och sluta och börja snickra inbjudningar istället! :-) Ciao!
Nu har man då alltså ett datum, så då är det bara börja boka saker. Som tur är så har vi ju hunnit tänka igenom en hel del saker, så en del borde i alla fall gå som på räls. Har dock en hel del att fixa med festlokalen, till att börja med måste vi kolla vad som finns och inte finns, så vi vet vad som behövs fixas när det kommer till porslin, möbler, dekorationer mm. Men nu kan inget stoppa oss (känns det som iaf..)!
Från det ena till det andra så har Tiam blivit en sån stor kille nu. Han har precis lärt sig att klappa i händerna, vilket han gör när han tror det passar (tex när han har ätit upp all mat :-), hans bästa leksak är hans gosedjur, som han ivrigt borrar in huvudet i och myser, bästa leken är att leka jaga i mammas och pappas säng, och rattar (eller allt som snurrar egentligen) är still going strong på leklistan.
På måndag är det dags för mät-o-väg på BVC, och för första gången är det Per som får ta honom dit, för jag JOBBAR ju då! Om tre dagar smäller det alltså, då är det jobbet som gäller igen. Det känns rätt ok, förutom när jag tänker på att jag bara kommer få träffa min lille busprick till son 1,5 timme om dagen. Då känns det plötsligt inte så ok längre. Men men, man vänjer sig väl. Skönt iaf att Per är hemma nu, så det inte hade varit dagis på en gång.
De senaste dagarna har vi varit sjuka, jag och Per. Ett tufft jobb att ta hand om ett yrväder till barn när man inte är frisk kan jag säga, men som tur var har vi överlappat i sjukhetsgrad litegrann i alla fall. Nu är jag på bättringsvägen, medan Per är på sämringsvägen så att säga.
Nä hörrni, nu får jag ta och sluta och börja snickra inbjudningar istället! :-) Ciao!
Kommentarer
Postat av: Vivo
Härligt att ni äntligen har en lokal och kan konkretisera era tankar!!!
Hur har första veckan på jobbet varit?? Tungt att va borta från T eller har det gått bra? Hur är det att va på gamla jobbet??
Kram kram från ett regnigt Luleå
Trackback
