Slutkörd efter tuff men rolig vecka
Pust och stånk, vilken tung vecka. Per har varit sjuk hela veckan, så jag har haft Tiam själv dygnet runt. Man kan tycka att det inte skulle göra så stor skillnad mot när Per jobbar och vi bara delar på ansvaret några timmar på kvällen, men oj vad det gör skillnad. Bara att få en timme för sig själv att ta ett bad eller träna eller glo på tv gör en värld av skillnad.
Men men, det har även varit en väldigt bra vecka! Vi har gjort mycket kul, föräldragruppsträff, babyrytmik, fika med Karin & Filip, och besök på jobbet har hunnits med denna veckan. Många roliga grejor, och mycket trevligt folk! Fatta ändå hur bra vi har det, jag som befarade att vi skulle sitta ensamma inne och inte ha nån att umgås med under min mammaledighet. Så är inte fallet tack och lov!
Ja, vi var som sagt på jobbet igår, jag och Tiam. Jag var på intervju för ett av jobben jag sökte för några veckor sen, och eftersom Per var dålig så fick Tiam helt enkelt haka på. Jag tänkte väl att "Hur illa kan det bli egentligen? Vad kan hända?" Ja, en hel del visade det sig... (Nu är det lite varning för äckelmagade igen förresten.) Ja, det började lite lätt med att jag insåg att det inte var helt perfekt timing, eftersom Tiam började bli trött just innan intervjun, så jag anade att han skulle bli lite gnällig. Jajjamensan. Check på den. Han ylade på rätt bra ett tag och jag svettades och hoppades innerligt att han skulle somna eller kvickna till. Han valde ett tredje alternativ, att kaskadkräkas över hela sig och halva mig. Jaja, härdad som man är så plockade jag fram handdukar och avhjälpte det värsta utan att ens avbryta mig i det "berätta-om-dig-själv-snack" jag var inne i. Nästa trick var monsterbajsningen. Tiam satt i mitt knä och han hade tröja och byxor på sig (inte body alltså) så man kunde se rakt ner i blöjan liksom. Så känner jag att han börjar spänna sig och jag anar vad som är på g och tittar ner, för att genast se en stigande massa som hotar att bege sig över den övre kanten. Jag försöker se så lugn ut som möjligt medan jag ber om en teknisk paus för att avhjälpa katastrofen innan den antagit större proportioner, varesig i lukt eller i översvämning. Jag hinner fixa det hela och sen när jag kommit tillbaka till konferensrummet så konstaterar jag med ett leende att nu finns det i alla fall inte så många fler saker han kan hitta på.. Då somnar liten och vi kan köra den återstående halvtimmen utan några ytterligare avbrott. Nåja, får jag inte jobbet så kan jag i alla fall tänka tillbaka på minen på den stackars mannen på andra sidan bordet i ögonblicket av kaskadkräk.. Haha... Sen var bilfärden tillbaka hem en mindre rolig historia i snöstormen, men hem kom vi i alla fall efter att ha passerat tre bilar i diket och en delvis avstängd motorväg.
Idag var det meningen att vi skulle åka till bröllopsmässan i Göteborg. Jag hade laddat för detta och sett fram emot det ganska länge, och hade till slut gått med på att Per skulle få sju pizza-frikort och ett besök på Max i utbyte mot att han skulle följa med och titta på klänningar, inbjudningskort och bröllopstårtor med god min. Men så i morse blev det värsta antiklimax när vi inser att a) Per är fortfarande sjuk och b) det TOKSNÖAR ute och de har inte plogat. Suck... Men som tur är det mässa i morgon också, så vi satsar på morgondagen istället!
I eftermiddag har jag skottat taket, en syssla som är oss förunnad som har hus med platt tak. Det var tokjobbigt, men det var en bra gottgörelse för mitt missade träningspass i torsdags i alla fall. Man har ju sina trick.. När jag bar på snön och det sved ordentligt i musklerna tänkte jag på att jag måste ha snygga och välformade armar i en brudklänning om ett tag, och då orkade man ju genast lite mera.
På måndag är det vaccinering för Tiam igen, jag gruvar mig redan. Men denna gången har jag lärt av mitt misstag från senast och kommer inte att befinna mig inne i byggnaden ens när sprutorna ska tas. Det blir en promenad runt kvarteret, allra minst.
Sist men inte minst måste jag be om råd från er andra småbarnsföräldrar som läser detta. Vad ska vi göra åt våra kassa kvällsrutiner?? Som det är nu ger vi Tiam kvällsgröt kl 18, vilket oftast går ganska dåligt, han börjar gråta bara vi plockar fram haklappen. Det verkar inte vara att han inte gillar gröten, för om han sansar sig och äter så verkar han gilla det. Sen fyller vi på med 40-50ml ersättning vid 19.30, vilket han också ställer till med stora protester innan han äter, men när han väl slurpat i sig det så somnar han i princip direkt. Det börjar bli rätt så påfrestande med att han ska gnälla och vara ledsen under både gröt och ersättning, men hur ska man göra?? Några idéer på vad som kan vara fel? Jag vill ju inte att han ska behöva vara ledsen heller, lilla gubben. Jag vill för övrigt helst inte börja amma på kvällen igen om det går att undvika, dels för att det är skönt att kunna tex åka och träna, men även för att jag inte vill trigga igång mjölkproduktionen mer igen heller. Alla råd mottages tacksamt!
Nu måste jag slänga mig i säng, klockan är massor! Hoppas hoppas att det blir bröllopsmässa imorgon nu då!
Men men, det har även varit en väldigt bra vecka! Vi har gjort mycket kul, föräldragruppsträff, babyrytmik, fika med Karin & Filip, och besök på jobbet har hunnits med denna veckan. Många roliga grejor, och mycket trevligt folk! Fatta ändå hur bra vi har det, jag som befarade att vi skulle sitta ensamma inne och inte ha nån att umgås med under min mammaledighet. Så är inte fallet tack och lov!
Ja, vi var som sagt på jobbet igår, jag och Tiam. Jag var på intervju för ett av jobben jag sökte för några veckor sen, och eftersom Per var dålig så fick Tiam helt enkelt haka på. Jag tänkte väl att "Hur illa kan det bli egentligen? Vad kan hända?" Ja, en hel del visade det sig... (Nu är det lite varning för äckelmagade igen förresten.) Ja, det började lite lätt med att jag insåg att det inte var helt perfekt timing, eftersom Tiam började bli trött just innan intervjun, så jag anade att han skulle bli lite gnällig. Jajjamensan. Check på den. Han ylade på rätt bra ett tag och jag svettades och hoppades innerligt att han skulle somna eller kvickna till. Han valde ett tredje alternativ, att kaskadkräkas över hela sig och halva mig. Jaja, härdad som man är så plockade jag fram handdukar och avhjälpte det värsta utan att ens avbryta mig i det "berätta-om-dig-själv-snack" jag var inne i. Nästa trick var monsterbajsningen. Tiam satt i mitt knä och han hade tröja och byxor på sig (inte body alltså) så man kunde se rakt ner i blöjan liksom. Så känner jag att han börjar spänna sig och jag anar vad som är på g och tittar ner, för att genast se en stigande massa som hotar att bege sig över den övre kanten. Jag försöker se så lugn ut som möjligt medan jag ber om en teknisk paus för att avhjälpa katastrofen innan den antagit större proportioner, varesig i lukt eller i översvämning. Jag hinner fixa det hela och sen när jag kommit tillbaka till konferensrummet så konstaterar jag med ett leende att nu finns det i alla fall inte så många fler saker han kan hitta på.. Då somnar liten och vi kan köra den återstående halvtimmen utan några ytterligare avbrott. Nåja, får jag inte jobbet så kan jag i alla fall tänka tillbaka på minen på den stackars mannen på andra sidan bordet i ögonblicket av kaskadkräk.. Haha... Sen var bilfärden tillbaka hem en mindre rolig historia i snöstormen, men hem kom vi i alla fall efter att ha passerat tre bilar i diket och en delvis avstängd motorväg.
Idag var det meningen att vi skulle åka till bröllopsmässan i Göteborg. Jag hade laddat för detta och sett fram emot det ganska länge, och hade till slut gått med på att Per skulle få sju pizza-frikort och ett besök på Max i utbyte mot att han skulle följa med och titta på klänningar, inbjudningskort och bröllopstårtor med god min. Men så i morse blev det värsta antiklimax när vi inser att a) Per är fortfarande sjuk och b) det TOKSNÖAR ute och de har inte plogat. Suck... Men som tur är det mässa i morgon också, så vi satsar på morgondagen istället!
I eftermiddag har jag skottat taket, en syssla som är oss förunnad som har hus med platt tak. Det var tokjobbigt, men det var en bra gottgörelse för mitt missade träningspass i torsdags i alla fall. Man har ju sina trick.. När jag bar på snön och det sved ordentligt i musklerna tänkte jag på att jag måste ha snygga och välformade armar i en brudklänning om ett tag, och då orkade man ju genast lite mera.
På måndag är det vaccinering för Tiam igen, jag gruvar mig redan. Men denna gången har jag lärt av mitt misstag från senast och kommer inte att befinna mig inne i byggnaden ens när sprutorna ska tas. Det blir en promenad runt kvarteret, allra minst.
Sist men inte minst måste jag be om råd från er andra småbarnsföräldrar som läser detta. Vad ska vi göra åt våra kassa kvällsrutiner?? Som det är nu ger vi Tiam kvällsgröt kl 18, vilket oftast går ganska dåligt, han börjar gråta bara vi plockar fram haklappen. Det verkar inte vara att han inte gillar gröten, för om han sansar sig och äter så verkar han gilla det. Sen fyller vi på med 40-50ml ersättning vid 19.30, vilket han också ställer till med stora protester innan han äter, men när han väl slurpat i sig det så somnar han i princip direkt. Det börjar bli rätt så påfrestande med att han ska gnälla och vara ledsen under både gröt och ersättning, men hur ska man göra?? Några idéer på vad som kan vara fel? Jag vill ju inte att han ska behöva vara ledsen heller, lilla gubben. Jag vill för övrigt helst inte börja amma på kvällen igen om det går att undvika, dels för att det är skönt att kunna tex åka och träna, men även för att jag inte vill trigga igång mjölkproduktionen mer igen heller. Alla råd mottages tacksamt!
Nu måste jag slänga mig i säng, klockan är massor! Hoppas hoppas att det blir bröllopsmässa imorgon nu då!
Kommentarer
Postat av: Camilla
Hade inte velat byta plats med dig på intervjun. Förhoppningsvis har mannen barn själv och kommer ihåg hur det var med små och förhoppningsvis tyckte han att du hanterade situationen så bra man kan och därmed fick en extra stjärna i kanten :)
Angående kvällsrutinerna så är min gissning att Tiam försöker säga att han börjar vilja gå och lägga sig tidigare (och kanske därmed även äta tidigare innan han blir för trött). Både jag och Emma märkte en markant förändring i sovtiden på kvällen just vid 5 månaders ålder. Anledningen att jag vet att det var så även för Emma och Klara var att jag bad henne kolla tillbaka i sina anteckningar när jag märkte en förändring hos Leo (för två månader sedan) och vi kom fram till att det hade genomgått samma förändring vid i princip exakt samma ålder (diffade på typ en vecka). Det behöver ju inte vara samma för Tiam, men det är min bästa gissning. Lycka till!
Trackback
