Hemma igen
Nu är vi hemma igen och det är SÅ SKÖNT!! Vi har haft en fantastisk semester, men det är riktigt nice att komma hem också. Tack till alla er som vi har fått äran att hänga med under den gångna månaden!
De resterande dagarna i Uppsala spenderade vi med att shoppa lite, äta indiskt (jag passar på när Per inte är med, för han tycker inte om det), dricka massa te och mysa i soffan på kvällarna. Det blev faktiskt en hel del shoppat åt Tiam, mest kläder, men det behöver han. Han är redan på storlek 68, 62 passerades i ett nafs!
När vi var på Gränby och shoppade så vägrade Tiam rätt och slätt att ligga ner i vagnen. Han vill ju bara sitta eller stå nu hela tiden, och så även i vagnen visade det sig. Sagt och gjort, det var bara att palla upp honom så gott det gick med filtar och kuddar så att han fick sitta upp och kolla på folk och leka med sina leksaker, och då var han hur nöjd som helst!
Tiam softar i vagnen
Igår flög vi ju sen hem, och det var ju lite spännande sådär. Skulle det bli en skrikfest utan dess like, eller skulle det bli smooth sailing? Tiam valde - i vanlig ordning - att sköta sig utmärkt. Jag hade honom i sele på flygplatsen (framåtvänd, att sitta och bara kolla på mamma dög såklart inte längre), och sen på flyget satt han snällt i min famn och tittade sig omkring utan ett ljud. Flygvärdinnan kommenterade efteråt att det hade gått bra, och hon sa att det ofta var så med bebisar att antingen går det alltid bra eller alltid dåligt. Hoppas att hon har rätt... (ledsen i så fall för er som gjort en jobbig första flygresa..) På Halmstad flygplats möttes vi sen av en pappa som längtade massor efter sin lille son. Och mig tror jag, i alla fall litegrann. :-)
De senaste dagarna har Tiam även börjat prata väldigt högljutt och testa olika (skrik-)ljud. Det är gulligt och ofta ganska roligt, men ibland kan det vara lite opraktiskt. Tex när man ska försöka prata vuxna emellan samtidigt.. (Eller hur Jocke och Karin :-) Hur som helst så verkar han gilla det, och blir glatt överraskad när han lyckas med nåt nytt ljud.
Vi har också haft premiär med bumbon. Tiam har blivit så stadig i nacken nu, och vill ju bara sitta upp hela tiden, så det blev perfekt med bumbon. Så här stilig var han i den:
Tiam i bumbon
Sist men inte minst så har vår son även vänt sig från mage till rygg idag för första gången inför två mäkta förvånade föräldrar!
Många framsteg har gjorts på sistone, men det verkar vara lite jobbigt att vara Tiam Hedberg just nu. Han har gnällt och grinat om vartannat igår och idag, men det är en "åskmolnsvecka" enligt boken, så det var väl väntat.
Att komma hem ledde naturligtvis också till nya långa att-göra-listor. Jag hade tex några räkningar som skulle betalats innan jul, en argsint människa från hem-pc-företaget som tyckte att jag borde ha svarat på hans brev om att han skulle komma och hämta tillbaka datorn (TROTS att jag ringt och förvarnat om att vi skulle vara borta en månad - dålig stil och dålig service), måste ringa prällen och prata dop, en mamma som snart fyller år, ett stycke dammigt hus, ett tomt kylskåp osv osv... Nu minns jag varför det var så skönt att vara på semester...
De resterande dagarna i Uppsala spenderade vi med att shoppa lite, äta indiskt (jag passar på när Per inte är med, för han tycker inte om det), dricka massa te och mysa i soffan på kvällarna. Det blev faktiskt en hel del shoppat åt Tiam, mest kläder, men det behöver han. Han är redan på storlek 68, 62 passerades i ett nafs!
När vi var på Gränby och shoppade så vägrade Tiam rätt och slätt att ligga ner i vagnen. Han vill ju bara sitta eller stå nu hela tiden, och så även i vagnen visade det sig. Sagt och gjort, det var bara att palla upp honom så gott det gick med filtar och kuddar så att han fick sitta upp och kolla på folk och leka med sina leksaker, och då var han hur nöjd som helst!
Tiam softar i vagnen
Igår flög vi ju sen hem, och det var ju lite spännande sådär. Skulle det bli en skrikfest utan dess like, eller skulle det bli smooth sailing? Tiam valde - i vanlig ordning - att sköta sig utmärkt. Jag hade honom i sele på flygplatsen (framåtvänd, att sitta och bara kolla på mamma dög såklart inte längre), och sen på flyget satt han snällt i min famn och tittade sig omkring utan ett ljud. Flygvärdinnan kommenterade efteråt att det hade gått bra, och hon sa att det ofta var så med bebisar att antingen går det alltid bra eller alltid dåligt. Hoppas att hon har rätt... (ledsen i så fall för er som gjort en jobbig första flygresa..) På Halmstad flygplats möttes vi sen av en pappa som längtade massor efter sin lille son. Och mig tror jag, i alla fall litegrann. :-)
De senaste dagarna har Tiam även börjat prata väldigt högljutt och testa olika (skrik-)ljud. Det är gulligt och ofta ganska roligt, men ibland kan det vara lite opraktiskt. Tex när man ska försöka prata vuxna emellan samtidigt.. (Eller hur Jocke och Karin :-) Hur som helst så verkar han gilla det, och blir glatt överraskad när han lyckas med nåt nytt ljud.
Vi har också haft premiär med bumbon. Tiam har blivit så stadig i nacken nu, och vill ju bara sitta upp hela tiden, så det blev perfekt med bumbon. Så här stilig var han i den:
Tiam i bumbon
Sist men inte minst så har vår son även vänt sig från mage till rygg idag för första gången inför två mäkta förvånade föräldrar!
Många framsteg har gjorts på sistone, men det verkar vara lite jobbigt att vara Tiam Hedberg just nu. Han har gnällt och grinat om vartannat igår och idag, men det är en "åskmolnsvecka" enligt boken, så det var väl väntat.
Att komma hem ledde naturligtvis också till nya långa att-göra-listor. Jag hade tex några räkningar som skulle betalats innan jul, en argsint människa från hem-pc-företaget som tyckte att jag borde ha svarat på hans brev om att han skulle komma och hämta tillbaka datorn (TROTS att jag ringt och förvarnat om att vi skulle vara borta en månad - dålig stil och dålig service), måste ringa prällen och prata dop, en mamma som snart fyller år, ett stycke dammigt hus, ett tomt kylskåp osv osv... Nu minns jag varför det var så skönt att vara på semester...
Kommentarer
Postat av: Emma Aludden
En nyfiken kille. Kanske dags att byta till sittdelen om ni inte redan gjort det.
Vi har flytit några gånger och det går varje gång över för väntan men ändå är man nervös att det ska skita sig totalt inför varje flygresa. Den 15 feb åker vi till Kap Verde som är 8 tim flygresa... liiiiite nervös mamma - ja!
Trackback
