Tiam 4 månader!

Igår fyllde Tiam fyra månader. Fyra månader som har varit helt underbara, och helt annorlunda än vad jag hade förväntat mig. Det mesta har faktiskt varit positivt överraskande, vi har till exempel varit mindre trötta än vad jag trodde, det har varit lättare att ha med honom och göra grejor än vad jag hade förväntat mig, och framför allt kan man aldrig föreställa sig den kärleken man skulle känna, och glädjen för varenda litet smile man får. Tiam, mamma och pappa älskar dig sitt allra mestaste!

Fyramånadersdagen firades med introduktion av grötsmakis för Tiam! Det gick jättebra, han fattade rätt snabbt att han skulle "tugga" och svälja, och verkade tycka att det var rätt ok, inga grimaser alls. Vi filmade det såklart, som de ivriga förstagångsföräldrar vi är, men tyvärr gick det inte att lägga upp här utan att lägga ut det på youtube, så det blir ingen filmsnutt här just nu i alla fall. Kanske gör det senare om tid och lust finnes. Idag fick han även smaka lite potatis. Det var en mindre hit än gröten, men ok ändå, fortfarande inga grimaser i alla fall.
Förresten, är det nån som vet hur länge man måste köra smakisar med gröt innan man kan byta ut kvällsmålet mot gröt helt och hållet?

Igår var jag även i Göteborg på dagen och pratade med min chef angående det här med vad jag ska jobba med när jag går tillbaka till jobbet. Jag känner mig inte så laddad för att gå tillbaka till det jobb jag lämnade, utan söker fortfarande efter ett lämpligt gruppchefsjobb. Nu är det ju så att min egen avdelning har omorganiserats, och det kommer att annonseras ut en gruppchefstjänst där, men jag känner mig lite skeptisk till den här idén med att vara chef över sina gamla kollegor, och dessutom över en del som jag är vän med "privat" också så att säga. Hm... tricky det där.. Sen hade det kommit ut ett annat gruppchefsjobb, som min chef tyckte att jag skulle söka, men det är jag också skeptisk till av andra anledningar. Det är svårt det där med att hitta ett jobb som känns bra på alla sätt och vis, så man får väl köra på känn och hoppas att det blir rätt! Efter att jag varit på jobbet så följde Karin och Sofia från mitt projekt med hem till Falkenberg, och vi lagade mat och snackade skit hela kvällen. Det var så kul, det var länge sen vi fick hänga på det här viset. De sov över och idag på förmiddagen var vi på Gekås. Det var nog sista gången på ett tag som jag åkte bort från Tiam över en matning. Det hade gått jättetrögt och han hade skrikit och inte fått i sig nästan nåt. Extremt stressande för en mamma på vift, så detta var nog sista försöket innan han börjat ersätta mål med gröt eller puréer. Han tar helt enkelt inte flaska från Per, ens med bröstmjölk i (som det var denna gången).

Tiam har varit mammig i allmänhet de senaste dagarna. När han är glad och pigg kan han vara hos vem som helst, men om han är ledsen är det mamma som gäller. Det känns jobbigt, både för mig och Per, men det är bara att intala sig att det är en period bara. Sen är det väl kanske så att vi är bortskämda med att Tiam fått lika mycket av mamma- och pappainteraktion tidigare när Per varit hemma, och nu är det helt plötsligt bara han och jag mestadelen av tiden. Det gör säkert också en skillnad. Svårt, men jag hoppas att det ger sig snart igen.

Ikväll har vi besök av Pers kompis Hägge och han hund Brutus, och de stannar över till imorgon. Då avlöses de av fina Anna från mitt jobb som snart ska flytta till Finland, men kommer och gör en sista (och första i och för sig) visit här innan hon åker. Det är så kul att ha gäster här, vi trivs verkligen med det!

Avslutningsvis måste jag bara berätta lite om när mammagruppen var här i torsdags också. Det var alltså 7 mammor, 7 bebisar mellan 4 och 6 månader, samt en fyraåring. Det var liv i luckan må ni tro! Tiam lät sig dock inte störas nämnvärt, utan tog sin eftermiddagssov precis som vanligt och vaknade inte av skrik eller stoj. Stabil kille! Det är verkligen jättekul att de här grupperna finns, så man får utöka sitt "nätverk" med fler kompisar, som dessutom är i samma sits som en själv med bebisar hemma och så. Dock så tackade jag tyst min lyckliga stjärna att vi har fått just fantastiske Tiam till vår familj. Speciellt när jag hör en av tjejerna i gruppen som har en 5,5 månaders son som just nu vaknar VARJE HALVTIMME på natten och skriker i sinne!! Shit, jag skulle aldrig klara det tror jag. Fast när man måste klarar man visst vad som helst, även om den här mamman just nu känner sig nära vansinnets rand. Jag förstår henne..

God natt, nu är jag på övertid igen.. Dags att stänga de små blå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0