Life by Josse

I onsdags var vi ute och gick med Tiams kompis Vilma och hennes mamma Pernilla. Vi bestämde oss efter en sväng på stan att gå till Vallarna och låta barnen gunga lite i lekparken. Även Anna och Elin mötte upp, och sedan kom även Lina, Hilma och Svea dit, och vi hade en mysig eftermiddag där med barnen. När jag kommit hem sedan så får jag ett sms av Pernilla som berättar att en 18-åring blivit utsatt för ett våldtäktsförsök mindre än 100m ifrån där vi lekt med barnen, kl 11.30 - mitt på ljusan dag! Två män hoppade på den stackars flickan, men de blev ivägskrämda av allt folk i närheten som tur var. Men vad är detta?? Sånt ska ju inte hända, det tar ju ur en illusionen om att inget ska hända oss här i våran lilla håla. Det är inte utan att man tänker en gång extra innan man tar cykelvägen i skogen numera.

I fredags var vi och åt lunch med Lina och Ellen på sushihaket här i stan. Det var inte speciellt barnanpassat kan man säga... Glasmontrar vid golvet, värmeljus i lagom barnhöjd och alla bord är barbord (så att barn i barnstol liksom hamnar under bordsskivan), så det blev lite av en kalabaliklunch.. :-) Sen på kvällen fick vi besök av snälle Andreas som ska hjälpa oss med vår bröllopshemsida, och med flinka fingrar knåpade han ihop nästan alltihopa på en kväll! Den blir så bra! Jag är supernöjd och väldigt tacksam att han ställer upp så mycket, trots att han har jättemycket att göra jämt.

På lördag kväll spelade vi in bröllopet med stort B och drog på grillpartaj med mammagruppen. Hela familjerna var med och det var toppenkul att träffa alla respektive och barnens syskon. Men Tiam, den lille rackarungen, vaknade vid halv nio efter bara 1,5h sömn och bara VÄGRADE somna om. Vi blev lite ställda, eftersom vi haft det så himla lyxigt med bra sömn medelst våra nya sömnrutiner, så vi visste liksom inte vad vi skulle göra. Efter att ha turats om i två timmar med att försöka söva om honom plockade vi till slut upp honom. Han blev hur glad som helst och visade inga tecken alls på trötthet. Kl elva fick vi vackert åka hem och lägga honom till vår stora besvikelse. Festen var jättetrevlig, och vi hade gärna stannat längre, men det var liksom inte läge med ett litet yrväder som röjde runt där. Väl hemma somnade han direkt precis som vanligt som att inget hade hänt. Jag fattar inte vad som hände.. Emma, behöver nog lite coaching här.. :-) Hör av dig med idéer!

Nu ligger han och sover i sin nya resesäng i gästrummet, bara för att kolla om det var "jag ligger inte i min egen säng i mitt totalt mörklagda rum"-problematiken som spökade, men än så länge har han inte vaknat iaf.

Dagen idag har spenderats med Marie och Daniel som kom ner från Göteborg för att hänga med oss ett tag. Det var verkligen superkul att träffas, det blir inte så ofta nu för tiden, och jag påmindes om vilken bra vän jag har i Marie verkligen. Kram på dig!

Imorgon kommer Karin och Isak hit, wihoo!

Just det, glömde att kommentera prinsessbröllopet, det måste jag ju eftersom det ju lite är "min business" nu för tiden.. :-) Det var ju helt fantastiskt!! Jag undrar om det är ok att vi också begär att 5800 uniformsklädda grabbar kantar vår väg från kyrkan till festlokalen? Skulle ju vara lite fint. Jag är däremot inte avundssjuk på middagen. Även om de få tal som hölls var väldigt bra så utgjorde de ju typ 14 minuter eller så av den oändligt långa (och långtråkiga) middagen. Så ska inte vår middag bli!

Slutligen en liten kille som gillar att köra bil (även fast fötterna inte riktigt når ner till golvet än).