Stora ambitioner = radiotystnad
Hej på er, nu har det ju hänt en massa roliga saker sen jag skrev ordentligt sist. Det har varit Turkietresa, Tiams födelsedag, Pers födelsedag, trevliga besök och en massa mer saker. Jag har hur mycket som helst att skriva om o ändå blir det ingenting. Varför?
Jo, jag har ju en massa filmer o kort och sånt som jag "bara ska ladda upp till datorn först". Detta blir aldrig gjort, hence ingenting blir skrivet... Så ni får helt enkelt hålla till godo med lite text så länge så kommer alla bra bilder o filmer sen. Kanske. Eller kanske inte. Vi får se.
Turkiet var ju jättebra, som jag redan skrivit lite om. Det enda som kanske inte var jättetoppen var maten, lite skolbespisningsfeeling, men annars var det ju det bästa som kan hända en småbarnsfamilj. Intet ett spår av någon magsjuka eller annat trist som kan hända heller, det enda var att Per blev lite förkyld men det var bara sista dagen. Efter hemkomst fruktade vi att Tiam kanske inte skulle vara helt nöjd med att inte få hamburgare, efterrätt o glass tre gånger om dagen längre, men det glömde han nog snabbt bort som tur var.
Väl hemma så var det ju bara några dagar, och sen var det Tiams födelsedag. Jag kunde ta lite sovmorgon på morgonen så då var det tårta, sång och presenter på sängen som gällde för lilleman. Gissa om han blev glatt överraskad när han väcktes av "ja må han leva". Så fort sista hurra:et var över så pep han i extas "Tiam fyller ååååår!" och kastade sig lyckligt över tårtan. Och då menade jag kastade sig. Han greppade en sked och stack den rakt in i tårtan bara, och tyckte att mamma var löjligt noga när jag menade på att vi skulle skära upp en bit av tårtan först. Presenterna blev också populära (fast först när tårtan var avklarad såklart, man är väl sin mors son), och så här några veckor senare så ser jag att han faktiskt gillar att leka med dem också. På eftermiddagen sen så mötte hela familjen upp för födelsedagsmiddag på Max (far o son lika nöjda båda två), och sen stupade ett lyckligt födelsedagsbarn i säng.
En vecka senare när det var pappas tur att fylla år så var det tydligt vad som var fokus för lille herrn. Jag väckte honom vid 6-tiden och viskade "nu ska vi gå upp och fira pappa, han fyller år" så blev han tvärvaken på en sekund och ylade "ääääta tåååårta!!!" så att födelsedagsbarnet själv bara med nöd och näppe lyckades låtsas sova vidare... :-)
Sen har både farmor & farfar och mormor varit här i omgångar och firat också. Det har varit jättemysigt, för att inte säga skönt också med all avlastning och hjälp, och Tiam har fått en omtyckt cykel och en älskad Pippidocka som inte lämnar hans sida.
Och så var det detta med lillebror. Vi pratar mycket om det och läser "Snart har vi en baby" som Tiam också fick i födelsedagspresent, och man undrar hur mycket han egentligen förstår. Häromdagen konstaterade han att lillebror är en bebis och att han snart kommer ut, och när han kommer ut ska mamma bära honom. Så nånting verkar det som att han har koll på i alla fall. Men man får väl se när den dagen kommer...
Jo, jag har ju en massa filmer o kort och sånt som jag "bara ska ladda upp till datorn först". Detta blir aldrig gjort, hence ingenting blir skrivet... Så ni får helt enkelt hålla till godo med lite text så länge så kommer alla bra bilder o filmer sen. Kanske. Eller kanske inte. Vi får se.
Turkiet var ju jättebra, som jag redan skrivit lite om. Det enda som kanske inte var jättetoppen var maten, lite skolbespisningsfeeling, men annars var det ju det bästa som kan hända en småbarnsfamilj. Intet ett spår av någon magsjuka eller annat trist som kan hända heller, det enda var att Per blev lite förkyld men det var bara sista dagen. Efter hemkomst fruktade vi att Tiam kanske inte skulle vara helt nöjd med att inte få hamburgare, efterrätt o glass tre gånger om dagen längre, men det glömde han nog snabbt bort som tur var.
Väl hemma så var det ju bara några dagar, och sen var det Tiams födelsedag. Jag kunde ta lite sovmorgon på morgonen så då var det tårta, sång och presenter på sängen som gällde för lilleman. Gissa om han blev glatt överraskad när han väcktes av "ja må han leva". Så fort sista hurra:et var över så pep han i extas "Tiam fyller ååååår!" och kastade sig lyckligt över tårtan. Och då menade jag kastade sig. Han greppade en sked och stack den rakt in i tårtan bara, och tyckte att mamma var löjligt noga när jag menade på att vi skulle skära upp en bit av tårtan först. Presenterna blev också populära (fast först när tårtan var avklarad såklart, man är väl sin mors son), och så här några veckor senare så ser jag att han faktiskt gillar att leka med dem också. På eftermiddagen sen så mötte hela familjen upp för födelsedagsmiddag på Max (far o son lika nöjda båda två), och sen stupade ett lyckligt födelsedagsbarn i säng.
En vecka senare när det var pappas tur att fylla år så var det tydligt vad som var fokus för lille herrn. Jag väckte honom vid 6-tiden och viskade "nu ska vi gå upp och fira pappa, han fyller år" så blev han tvärvaken på en sekund och ylade "ääääta tåååårta!!!" så att födelsedagsbarnet själv bara med nöd och näppe lyckades låtsas sova vidare... :-)
Sen har både farmor & farfar och mormor varit här i omgångar och firat också. Det har varit jättemysigt, för att inte säga skönt också med all avlastning och hjälp, och Tiam har fått en omtyckt cykel och en älskad Pippidocka som inte lämnar hans sida.
Och så var det detta med lillebror. Vi pratar mycket om det och läser "Snart har vi en baby" som Tiam också fick i födelsedagspresent, och man undrar hur mycket han egentligen förstår. Häromdagen konstaterade han att lillebror är en bebis och att han snart kommer ut, och när han kommer ut ska mamma bära honom. Så nånting verkar det som att han har koll på i alla fall. Men man får väl se när den dagen kommer...
Kommentarer
Trackback
