Farväl Falkenberg
Ska strax gå och lägga mig, sista natten här i Falkenberg. Sista natten efter 11 år här på västkusten, känns helt overkligt.
Imorgon ska vi flytta hem. Fast hem är ju här också. Det här huset är ju mitt hem, det känns verkligen så nu när jag går uppför den välbekanta trappen med knarret på mitten, tittar ut på gatlyktan som har småblinkat i flera år, borstar tänderna i mitt badrum utan toa och lyssnar till lite extra utanför Tiams dörr för att höra att han sover lugnt.
Ikväll har vi haft några av våra vänner här på lite hejdåkalas. Vi skulle ju ha haft en riktig utflyttningsfest i fredags, men den fick vi ju tyvärr ställa in på grund av att jag hade magsjuka natten till fredag, och det gjorde ju tragiskt nog också att vi missar att säga hejdå till många kära vänner eftersom vi fick ändra dag med så kort varsel. Det gör ont i hjärtat men ni ska veta att vi kommer sakna er, allihopa!
Det blev hur som helst en känslofylld kväll med många tårar och många hjärtskärande hejdå, inte minst när Tiam skulle säga hejdå till sina små vänner. Nu förstår man hur mycket alla vänner betytt för oss, det blir ju kanske till och med lite extra mycket när man inte har familjen nära.
Tack för allt för den här gången, vi kommer snart igen och hälsar på!
