Inget är som väntans tider...
Söndag. Idag på förmiddagen har vi äntligen haft besök av Tiams bästis Elin med familj och de har fått leka lite efter flera veckor av att vi inte setts pga diverse sjukdom och annat. Tiam har längtat så efter sin kompis och frågat efter henne mycket, så det var kul. Han betedde sig dessutom hyfsat ok hela förmiddagen utan några större trotsutbrott, även om lunchen spårade ur i vanlig ordning. Nu ligger han och pratar i sin säng och jag hoppas innerligt att han kommer somna några minuter i alla fall innan vi ska iväg på minisim, annars lär det bli en spännande eftermiddag...
Igår kväll blev också lite annorlunda mot vad som var tänkt. Per var iväg med några killar och bastade o åt middag, och jag hade laddat upp med en sats chokladbollar och fattigmansläsk (soda stream med saft i :-) och väntade in melodifestivalen. Men så ett tag efter sju så blev Tiam jätteledsen och klagade på ont i sina ben igen, så då fick han komma upp o hänga med mamma i soffan och kolla melodifestivalen medan jag försökte massera bort växtvärken. Mitt i detta så börjar jag dessutom få rätt onda värkar, var 20:e minut ungefär, så jag funderade lite på om det kanske var the real deal och om jag borde ringa hem Per. Det behövdes inte visade det sig, eftersom han redan var på väg hemåt, så efter melodifestivalen gick far o son och lade sig, men jag fortsatte klocka värkar och tittade på CSI-avsnitt efter CSI-avsnitt samtidigt som jag kollade upp tågbiljetter till mamma så att hon hade kunnat slänga sig på tåget på morgonen och komma och vara barnvakt.
Framåt småtimmarna kände jag dock att det började avta, eller frekvensen var densamma, men det kändes som att de inte var lika starka längre, så då försökte jag sova lite. Idag har jag haft ett par kraftiga värkar, men inget regelbundet och inget som jag bryr mig om i någon större utsträckning. Dock så är de allmänna känningarna fortfarande starka, jag undrar om lillebror verkligen vill vänta till nästa helg när barnvakten är planerad att anlända...
Igår kväll blev också lite annorlunda mot vad som var tänkt. Per var iväg med några killar och bastade o åt middag, och jag hade laddat upp med en sats chokladbollar och fattigmansläsk (soda stream med saft i :-) och väntade in melodifestivalen. Men så ett tag efter sju så blev Tiam jätteledsen och klagade på ont i sina ben igen, så då fick han komma upp o hänga med mamma i soffan och kolla melodifestivalen medan jag försökte massera bort växtvärken. Mitt i detta så börjar jag dessutom få rätt onda värkar, var 20:e minut ungefär, så jag funderade lite på om det kanske var the real deal och om jag borde ringa hem Per. Det behövdes inte visade det sig, eftersom han redan var på väg hemåt, så efter melodifestivalen gick far o son och lade sig, men jag fortsatte klocka värkar och tittade på CSI-avsnitt efter CSI-avsnitt samtidigt som jag kollade upp tågbiljetter till mamma så att hon hade kunnat slänga sig på tåget på morgonen och komma och vara barnvakt.
Framåt småtimmarna kände jag dock att det började avta, eller frekvensen var densamma, men det kändes som att de inte var lika starka längre, så då försökte jag sova lite. Idag har jag haft ett par kraftiga värkar, men inget regelbundet och inget som jag bryr mig om i någon större utsträckning. Dock så är de allmänna känningarna fortfarande starka, jag undrar om lillebror verkligen vill vänta till nästa helg när barnvakten är planerad att anlända...
Kommentarer
Trackback
