Semesterefterdyningar
När det hade gått typ tre veckor av semestern märkte jag att Per började krokna lite. Han hade förvarnat mig om att semestern, med råintensivt barnakläng och socialt umgänge dygnet runt, förmodligen skulle ta en del på krafterna. Han sa nog till och med (vilket jag i min vilja att ha roligt aktivt förträngde) att han var orolig för att inte klara det.
Hur som helst så gick botten ur honom vecka fyra av semestern. Allt rämnade och han skickades bak sex månader av sin rehabiliteringsprocess typ över natten. Jag tror det skrämde både honom och mig, och varken han eller jag reagerade väl så särskilt konstruktivt. Men who can blame us, vi är både uttröttade och LESS på att det aldrig får bli ”som vanligt” för oss.
Jag och barnen åkte upp till stugan själva över helgen i slutet på veckan, och där fick jag både bra bollplank att prata med samt några sovmorgnar innan jobbet började på allvar igen.
Som tur var hade vi i alla fall något roligt att se fram emot där i slutet av veckan, vi åkte ner till Nolia (jag från stugan o Per från Luleå) och köpte bl a badrumsinredningar, badkar och kamin till huset till riktigt bra mässpriser! Kändes jättekul att ”fynda” samt att det var toppen att få göra det i lugn och ro utan barnen. De hade det definitivt roligare kvar uppe i stugan!
Nu så här en månad senare när jag skriver det här så är läget bättre igen, och på uppgång, men vi är inte i ett så bra läge som vi var innan sommaren än.
En dag i taget. Aldrig tappa hoppet.
