Life by Josse

Koden är knäckt! Emrik har till slut, nästan 17 månader gammal, börjat gå. På midsommarafton tog han för första gången något litet steg, men idag blev stegen till flera och när han skulle gå och lägga sig gick han genom hela huset till sitt rum och sängen. Halleluja!! 

Han ser ut som en zombie, med båda armarna framåtsträckta och händerna nedåtvinklade, men han GÅR! Per filmade lite innan idag, men jag har inte filmen här och nu så ni får helt enkelt tänka er hur det ser ut.

 

Vi har haft en bra helg, fylld med kompishäng för Tiam och till och med för oss, då vi hade familjen Dagman här på middag igår vilket var mycket trevligt och efterlängtat.

 

Status husbygge: vi har sen i våras jobbat tillsammans med Stenbackens hus i Hortlax med att rita planlösningar och fasader, och under processen har vi även haft en arkitektbyrå med i leken som fixat lite med detaljerna för att få till det så bra som möjligt. I slutet på maj började vi ta in offerter och blandade då in fler aktörer i leken och fick skyhöga siffror, vilket var väntat eftersom vi valt att börja med drömhuset med intention att jobba oss neråt från det tills vi hamnar på en nivå som känns rimlig för oss.

 

Igår fick vi nya ritningar från Stenbackens, och på onsdag får vi en uppdaterad offert. Jag hoppas hoppas hoppas på att vi hamnar på en nivå som känns ok då. OM det känns som att det funkar så kör vi på med bygglovsansökan mm mm, och då är faktiskt en byggstart inom räckhåll! Får vi inte ner kostnaden nog mycket så är risken att vi behöver börja om från blankt papper, och då missar vi nog en byggstart detta år utan blir försenade till våren, men det är trots allt bara några månader av ett helt liv vi pratar om, så vi överlever nog det med om det är så det måste bli.

 

Imorgon blir det till banken för första gången för att låna pengar till tomten. Har ju varit lånlös (tja, förutom CSN då) i ett år nu så det är väl på tiden att börja skuldsätta sig lite igen :-)

 

Åsså några kort då!

 

Hoppsan, vad tiden går. Ser på bloggen att det visst gått 2,5 månad sen jag skrev sist, haha.

 

Ser också att det sammanföll ganska bra med när jag startade företaget, kanske inte ett sammanträffande.. Kort om detta då.

 

I mitten på april skolade vi in Emrik på dagis. Gick jättebra, han är en riktig dagisunge (jag vet, man får inte säga varken ”dagis” eller ”unge” men nu var det så att det verkligen passade här), som gillar att hänga med andra barn och fort blir uttråkad hemma. Lämningarna var lite tuffa i början, men vi upptäckte snabbt att vår lille dramaqueen bara grät tills vi var ur synhåll, så fort man svängt runt hörnet i hallen så upphörde gråten snabbt.

 

Samtidigt med detta startade jag alltså upp mitt eget bolag på allvar, Incita AB. Eller vårt är det ju såklart, jag o Per äger det tillsammans även om det är jag som jobbar i bolaget. Jag konsultar inom projektledning, organisationsutveckling, strategi osv, och just hittills har jag faktiskt haft fullt upp att göra! Så till den milda grad att jag tagit på mig lite mycket, man vill ju inte tacka nej till jobb när man är ny på marknaden, men jag är medveten om att jag måste dra ner till hösten.

 

 

Nåja, nu är det snart semester, och jag kommer nog lyckas leverera det jag lovat i jobbväg i alla fall. På hemmafronten får jag väl baka, rensa garderober och måla tånaglarna under sommaren istället!

 

På tal om semester så har jag ju avklarat en sådan också. En alldeles egen! Jag var ju i New York en hel vecka tillsammans med tre andra trötta småbarnsmammor här i början på juni. Vilken shoppingbonanza! Jag tog väl inte förstapriset, men jag kan erkänna att det kanske rullade lite mer slantar mellan fingrarna än planerat… :-) Hur som helst så var det fantastiskt roligt, och de bästa minnena är nog faktiskt i form av långa lyxiga luncher och middagar med mycket prat och avkoppling.

 

Vad det gäller barnen så har Emrik börjat bli en stor kille nu. Säger en del ord och härmar det mesta. Det gulligaste är att han försöker säga ”jag älskar dig” tillbaka när man säger det till honom, då smälter mamma och pappas hjärtan. Han har dock inte börjat gå än, det är frustrerande för både oss och honom, men nu börjar det ändå kännas som att det är lite på g tack och lov. Tiam testar gränser för fulla muggar, struntar i vad vi säger och gör saker han inte får. Det tillhör väl åldern antar jag, och även om det är besvärligt så är det ändå bättre än för ett halvår sen när han bara var trotsig och ledsen utan att han riktigt ens förstod varför. Det är så kul att prata med honom nu, han har så roliga resonemang och mycket funderingar och tankar.

 

Nu väntar midsommar och en tripp till Lycksele. Det var jättelängesen vi var där, så det ska bli jättekul!