Life by Josse

Hoppsan, vad tiden går. Ser på bloggen att det visst gått 2,5 månad sen jag skrev sist, haha.

Ser också att det sammanföll ganska bra med när jag startade företaget, kanske inte ett sammanträffande.. Kort om detta då.

I mitten på april skolade vi in Emrik på dagis. Gick jättebra, han är en riktig dagisunge (jag vet, man får inte säga varken ”dagis” eller ”unge” men nu var det så att det verkligen passade här), som gillar att hänga med andra barn och fort blir uttråkad hemma. Lämningarna var lite tuffa i början, men vi upptäckte snabbt att vår lille dramaqueen bara grät tills vi var ur synhåll, så fort man svängt runt hörnet i hallen så upphörde gråten snabbt.

Samtidigt med detta startade jag alltså upp mitt eget bolag på allvar, Incita AB. Eller vårt är det ju såklart, jag o Per äger det tillsammans även om det är jag som jobbar i bolaget. Jag konsultar inom projektledning, organisationsutveckling, strategi osv, och just hittills har jag faktiskt haft fullt upp att göra! Så till den milda grad att jag tagit på mig lite mycket, man vill ju inte tacka nej till jobb när man är ny på marknaden, men jag är medveten om att jag måste dra ner till hösten.

 

Nåja, nu är det snart semester, och jag kommer nog lyckas leverera det jag lovat i jobbväg i alla fall. På hemmafronten får jag väl baka, rensa garderober och måla tånaglarna under sommaren istället!

På tal om semester så har jag ju avklarat en sådan också. En alldeles egen! Jag var ju i New York en hel vecka tillsammans med tre andra trötta småbarnsmammor här i början på juni. Vilken shoppingbonanza! Jag tog väl inte förstapriset, men jag kan erkänna att det kanske rullade lite mer slantar mellan fingrarna än planerat… :-) Hur som helst så var det fantastiskt roligt, och de bästa minnena är nog faktiskt i form av långa lyxiga luncher och middagar med mycket prat och avkoppling.

 

Fint väder var det med

 

Central Park

 

En hel del matupplevelser hann vi med också

 

..och en hel del fotograferande (med telefonerna förstås, det är ju inte som att nån hade med sig en kamera..)

 

Williamsburg (Tänker på Tiam när jag ser det här kortet; "mamma, vad har du för streck i ansiket?" J: "det är rynkor Tiam, man får det när man blir gammal" T: "jaaa, du är ju det". Verkligheten i ett nötskal.)

 

Vad det gäller barnen så har Emrik börjat bli en stor kille nu. Säger en del ord och härmar det mesta. Det gulligaste är att han försöker säga ”jag älskar dig” tillbaka när man säger det till honom, då smälter mamma och pappas hjärtan. Han har dock inte börjat gå än, det är frustrerande för både oss och honom, men nu börjar det ändå kännas som att det är lite på g tack och lov. Tiam testar gränser för fulla muggar, struntar i vad vi säger och gör saker han inte får. Det tillhör väl åldern antar jag, och även om det är besvärligt så är det ändå bättre än för ett halvår sen när han bara var trotsig och ledsen utan att han riktigt ens förstod varför. Det är så kul att prata med honom nu, han har så roliga resonemang och mycket funderingar och tankar.

Nu väntar midsommar och en tripp till Lycksele. Det var jättelängesen vi var där, så det ska bli jättekul!