Di barna, di barna
Emrik är sjukt bestämd. Han bestämmer själv vad djuren heter ("Kokodil", "Det är en elefant Emrik", "Nej. Kokodil.") med ett eftertryck som inte lämnar öppet för diskussion. Det senaste är städandet. Det gäller att hålla öronen öppna för ordet "käp", för då har han hittat något som han avgjort måste vara skräp och sedan går och kastar i kökssoporna. Senaste veckan har jag fiskat upp en tandborste, lite jobbpapper och mitt visakort (!!) därifrån.
Livet som konsult går upp och ner. Det är fortfarande verkligen superkul, men osäkerheten är stor. Nyss trodde jag att beläggningen var säkrad åtminstone tom februari, men ett mail senare visar det sig att jag kanske bara är fullbelagd november ut. Men det kommer ju liksom med det här sättet att jobba, så det är bara ut och sälja för allt vad tygen håller. Men sen på fredag har jag ett möte, och då kanske jag har fullt till februari igen. And so it goes...
Tiam fick några spel när han fyllde år. Han älskar att spela dem, men kan inte acceptera att förlora.
Under pågående spel:
När han inser att mamma håller på att vinna:
Jag frågade T hur vi skulle lösa detta nu då, och han bestämde att det skulle vara hans tur istället så att han kunde vinna. Jag förklarade att då skulle han ju vinna genom att fuska, men det hade han inga som helst problem med... :-)
Avslutningsvis en liten film med Tiam och Klaras rockband.
Kommentarer
Trackback
