Basket och Pride
I onsdags var det EM-kval i basket här i stan, för damerna. Jag drog med mig Erika och gick på matchen, och vilket drag! Typ 1800 i publiken, övriga basketsverige lyckas producera en tre-fyrahunda i bästa fall. Luleå är verkligen Sveriges bästa basketstad! För egen del blir jag förvånad gång på gång över hur kul jag tycker det är att kolla på basket, kanske Per får lite konkurrens om att gå på matcher till hösten (i hans fall hockey).
Igår slog jag till och testade att springa igen, första gången på riktigt efter axelskadan. Sprang bara 2,5km, men det var i alla fall det första jag har rört mig sedan början på april, så det kändes riktigt skönt. Axeln värkte efteråt, men det "ska" den tydligen göra enligt sjukgymnasten då man börjar röra på mjukdelarna igen. Det kommer att ta ett tag att komma i form igen, det är ett som är säkert. Men det luktar gott i skogen.
Bevis-selfie
Igår gick den viktiga och glädjefyllda prideparaden av stapeln i stan, och innan vi åkte in satt jag och pratade med Tiam om vad Pride är för något och varför man går i en parad. Hans reaktion var enkel och träffade mitt i prick: "Men mamma, jag förstår inte. Varför skulle man inte få tycka om vem man vill?"
Ca 4000 pers i tåget
..och här är två av mina favoriter.
Från det ena till det andra. Tiam vill av någon anledning gärna ha sällskap när han ska gå på toaletten (möjligen på grund av att han tar god tid på sig), och igår kväll hade vi besök och ingen kände för att sitta på toaletten halva middagen. Då löste Tiam det på sitt eget sätt.
Kommentarer
Trackback
