Life by Josse

Djupa andetag som sagt, det är över om ett år...

 

Imorse vaknade Emrik kl 05.07. "Det är MIIIIN lastbil" hörde jag från hans rum, troligen en rest från någon dröm. Kl 05.08 var det fullt utblommade trotsutbrottet ett faktum, och Per kom också upp för att hjälpa. Han försökte, jag försökte, men till slut insåg vi att det bara måste få komma ur honom. När det värsta passerat brottade jag ner honom i vagnen och gick på en promenad. Tog inte mer än 200m så var han nöjd och sjöng Imse vimse. Det blev bara en kort promenad av tidsskäl, men OJ vad det gjorde gott för både honom och mig. Att mitt goda humör försvann på några minuter när jag kom hem och Tiam satte till med gnällhumöret är sen en annan historia...

 

 

Måste skriva en rad om gårdagen också. Det var krattning och grillning på dagis på eftermiddagen, redan kl 15.30 skulle man vara där. Hade inte riktigt koll på att det var, men snappade upp det i sista minuten. Var sjukt nöjd med att jag lyckades ta mig loss och kom dit med både picknickfilt och krattor till mig o barnen. Då visar det sig att jag nog är den enda som inte läst pappret där det står att i år ska alla familjer ta med sin egen matsäck... Så då vann man bästa-mamma-priset igen. Eller inte. Som tur var fanns det kära vänner där som kunde rädda oss med goda hamburgare! Tack Pia, Minna och Jonas!