Storkille på väg till fjällen igen

På väg till fjälls igen! Vi förberedde för en tidig start, skulle åka från Lycksele kl 8, men på grund av vissa bilar (Volvo) som inte startade så blev vi lite försenade, men nu är vi i alla fall on the road. Måste bara tillägga att de två A4:orna startade som klockor.. :-)

Det är just nu -27 grader där vi är, och i Lycksele var det ännu kallare. Kan väl inte påstå att det är riktigt det bästa skidåkarvädret, men det blir ju mysigt att komma upp i alla fall. Hoppas bara att det inte behövs bytas blöja eller ammas medan det fortfarande är 25 grader kallt i stugan, det skulle nog inte Tiam (eller jag) tycka var så mysigt. Brr!

Tiam har haft lite småfeber i tre dagar nu, men igår kväll verkade han lite mindre varm, så nu är det nog över. Han fick alvedon första kvällen, men de andra två verkade han så pigg ändå, så då körde vi utan. Barnalvedon förresten – vem var snillet som kom på att göra skogsbärssmak på det?? ”Hm, få se... nu ska vi göra medicin till spädisar som aldrig smakat nåt annat än bröstmjölk.. Ska vi göra den smaklös typ som D-dropparna eller ska vi kanske klämma till med lite festlig skogsbärssmak? Jag tror vi kör skogsbärssmak.” Fiffigt. Jättefiffigt. Tiam får en mindre chock varje gång vätskan passerar hans små oskyldiga smaklökar, stackarn.

I övrigt så var vi på mät-och-väg på BVC i Lycksele igår. Tiam väger stadiga 7525g och är 65 cm lång. Storkillen! I dubbel bemärkelse.. Man orkar knappt bära runt på honom längre. BVC-sköterskan skrev i och för sig 64,8cm i boken, jag skulle vilja veta hur hon utläste det. För er som vet hur de där mätplankorna ser ut, i kombination med en sprattlig bebis, så vet ni ju att det är en mätnoggrannhet på typ +/-3 cm. 64,8 +/-3, jojo.

Tog en sväng på stan i måndags och kollade rean i Lycksele, och den gav ingen utdelning. En liten besvikelse för mig som verkligen sett fram emot att shoppa lös lite på barnkläder under mellandagarna. Men det blev lite andra inköp istället.. Jag gick runt där och funderade på att Per varit så sur och grinig i flera dagar och jag har verkligen varit irriterad på honom. Jag vände och vred på det hela och insåg att han faktiskt gjort en del uppoffringar för mig och vår familj på sistone, som inte alltid varit så kul för honom (jag kan inte skriva exakt vad här eftersom denna bloggen är öppen för alla, arbetsgivare och sånt.. Men de flesta av er vet tror jag.) Hur som helst så beslutade jag mig för att gå in och spontanköpa en Iphone till honom i present! Han har tjatat om en Iphone nu ett tag, och jag har sagt nej på grund av att den är så dyr. Senast samma morgon hade vi haft den diskussionen. Gissa om han blev överraskad över den presenten!

Sen på måndag eftermiddag åkte vi på spa på Hotell Lappland, jätteskönt att få komma iväg så! Per var hemma med Tiam, och han skulle få ersättning så att jag skulle kunna vara borta i flera timmar och ligga i bubbelbadet, basta och få massage. Jag njöt i fulla drag och kände mig trygg med att han skulle få annan mat medan jag var borta. När jag sen kom till Tesse och Tobbe, där Per och Tiam var, så visade det sig att han inte hade tagit ersättningen! Han hade vägrat i sten och sen skrikit sig utmattad och till sist somnat. Jag blev så sjukligt uppstressad när jag fick höra det, så att det tog mig flera timmar att återhämta mig. Tiam fick ju såklart mat på en gång (efter 4 timmar, så det var ju inte precis kris ändå), och sen var han ju glad och nöjd, men för mamma var det desto mer traumatiskt...

Till följd av detta så körde vi en ersättningsomgång även igår, för nu är det operation gilla ersättning på gång, annars kan jag ju aldrig lämna hemma igen. Efter många om och men så tog han då till slut flaskan igår och klunkade i sig ersättningen, om än under vissa protester. Bra början, men vi får nog öva ännu lite mer på detta framöver. Jag längtar verkligen till att han blir lite äldre så vi kan börja med lite gröt och så, det stressar mig så när han är så beroende av mig. Tänk om jag får punka eller blir kvar hos frissan lite längre än planerat eller vad som helst.

Nu är det snart dags för amningsstopp i Storuman. På återhörande!


Julhelgen

Idag ska jag göra ingenting. För första dagen på länge så ska jag inte ha en massa saker (inte ens roligheter) på schemat utan bara gå och dra. Efter att ha haft det så i stugan ett par dagar så kom vi till Lycksele och ett roligt med hektiskt schema med middagar, fester och släktträffar varenda dag. Det har verkligen varit kul, men både jag och Tiam är nog rätt slut, så idag blir det till att ta det lugnt! Det enda som ska hända är att Per, Ulf och Erik ska bjuda oss på middag ikväll, så det ser vi fram emot med spänning.. Ska det bli trerätters eller pizza? :-)

Julafton klarades av i stoj och stim, det var lite mycket med en massa folk, en orolig och gnällig Tiam, och en trött Josefin. Efter julklappsutdelning var vi allihopa riktigt slut, men efter att ha vilat ett litet tag så kom sällskapsspelen fram, precis som det ska vara! Missuppfatta mig rätt dock... julafton var toppen, även om mor och son inte riktigt var i toppform.


Tomten hos farmor


Kusinsov på julafton

Juldagen bjöd på en härlig promenad i det gnistrande snölandskapet. Vi tog en sväng runt området, och avslutade med att gå och kolla på när pappa spelade "FHL", dvs Furuvik Hockey League, en liten tradition bland polarna i Lycksele.


Halvt påklädd innan promenaden

På kvällen var vi först på släktmiddag, och sedan drog vi vidare på juldagsfesten med alla kompisar. Tiam och Ebba charmade byxorna av de flesta på festen, men efter ett tag blev Tiam varm och less, så då sa han tydligt till att han ville hem och kolla på tv, vilket vi genast lydde. Pappa Per drog ut på discodans en sväng, men jag och Tiam var rätt nöjda med att åka hem.


I väst och slips. Blev dock lite för nyfiken på kameran, så det syns knappt :-)

Även på annandagen blev det släktmiddag, denna gången hos Pers mormor. Det blev dock en kort sväng, eftersom Tiam var gnällig även då.

Vid det här laget började vi undra varför vår vanligtvis så glada och nöjda kille hade gnällt tre dagar på raken, och det har vi väl fortfarande inget svar på. En teori är att det är tänder på G (diarré, JÄTTEMYCKET dregel, tuggar massor på saker eller mammas knoge), eller också är det utvecklingsspråget vid v.12 som spökar fortfarande. Idag har han dessutom feber, så det skulle i så fall också kunna tyda på tänder. Men men, det låter ju vääääldigt tidigt att få tänder vid typ 3,5 månader... Vad har ni för teorier?

Lillen har också blivit ännu bättre på att greppa saker med händerna och genast stoppa in dem i munnen. Gissa om alla hans fina julklappar kom i perfekt tid!

I morgon ska jag, Carola och Johanna på spa! Vi fick presentkort i julklapp, så imorrn blir det bubbelbad och massage för hela slanten - vilken lyx!! Dessutom börjar ju mellandagsrean här i Lycksele då, så det blir en sväng på stan också. Rea på Chickaboom (barnklädesaffärn), så det kan ju hända att det kanske blir lite shopping där... För er som har småisar så är det rea på Babyshop.se nu också, bara som ett tips. :-)

Just det. Det var det där med kort på nån annan än Tiam också.. Kommer, ska bara komma ihåg att ta dem först.


Strålande jul

Vill bara önska er alla en riktigt mysig fortsatt uppesittarkväll och en härlig julafton i morgon.

Vi har varit och tagit 5-generationsfoton (Pers mormors mor lever, 98 år ung!) idag, och toppade det med en krispig snöpromenad följt av skinkmiddag och sen kvällsfika hos Tesse, Tobbe och Lilly. Uppesittarkvällen hade inte kunnat vara bättre.

God jul på er allihopa!


En kortis

Nu har vår julturné kommit till Lycksele. Det har varit toppen i stugan, men det ska bli riktigt kul att fira jul nu också, det har jag verkligen sett fram emot! Det första jag gjorde när vi kom fram var att be Carola sätta på en julskiva, för nu är det dags för julmys i kvadrat i flera dagar - wihoo!

De sista dagarna i stugan har vi mest trampat runt i stugan, bastat, Per har kört lite skoter, och jag och Tiam har varit på lite promenader. Det kom en hel del snö på slutet också, det var riktigt fint. Ett vinterlandskap som heter duga!

Ska inte skriva så mycket ikväll, utan tänkte mest att jag skulle lägga in lite kort som utlovat. Auf wiedersehen!


Vivo och Tiam på mat & prat


Tiam nyanländ till stugan


Första turen på skotern (bara runt parkeringen, annars skulle de såklart haft hjälm)


Nackträning på G


Tiam på sin första vagnspromenad i snö


På vägen ner till stugan


Vår vagn är bra kamouflerad i snölandskapet! :-)


Trött Tiam i famnen på farfar


Inget är så kul som att se på när mamma bakar! (Eller ja, jo, en del annat roligare kanske det finns..)

Per sa en gång att jag kanske skulle kunna lägga upp några kort som inte är på Tiam nån gång. Ska prova det. Så fort jag har några andra... :-)


Åter på Konsum i Tärna

En snabb bloggning från Konsumparkeringen i Tärnaby. Efter ett antal dagar uppe i stugan, vi har väl varit här i tre-fyra dagar nu, så har jag åter en snabb kontakt med omvärlden. Det är ljuvligt skönt att bara vara, dra omkring i underställ och göra vad som faller en in dagarna i ända. Ska bara fixa dit en internetuppkoppling, så är det ljuva livet komplett!

Det gick ganska smärtfritt att köra upp, förutom en smärre bajsfest i Arvidsjaur, och väl uppe var det så snöigt och mysigt här. När vi kom fram till stugan var det bara 11C inomhus, så det var bara att sätta på Tiam overallen inomhus (till hans stora förtvivlan, han blev rasande..). Efter ett par timmar hade vi i alla fall fått upp bättre temperatur, så då fick han ligga framför elden och sprattla på sin filt.

Vi har promenerat en del med vagnen uppe på vägen i byn, och det har funkat alldeles utmärkt eftersom det varit plogat och inte så mycket nysnö. Idag har det dock snöat desto mera, så nu skulle det nog gå tyngre. Dagens promenad blev alltså utan barn, så jag och Carola passade på att gå en sväng nere på sjön. Blev bra motion att pulsa i djupsnön!

Ja, Erik och Carola kom upp i fredags kväll, så vi blev bjudna på lyxmiddag med älgstek igår, och Tiam har blivit bortskämd med en massa bärande och gullande, så han är nog helnöjd.

Tiam har dessutom börjat att greppa saker med båda händerna! Han ser så stor ut när han ligger och håller i sin lilla groda. Han har också börjat att utforska allt han får tag i med munnen, och rynkar ofta på näsan när han lyckas smaka på nåt lurvigt (som filten) eller kallt (som plastleksaker). Han pladdrar på mer och mer också, och det går bra att prata med honom nu (dvs han fattar att man turas om osv). Så kul det är för varje framsteg han gör!

Jag har också passat på att baka lite. Vi har ju så nytt fint kök i stugan, så man blir ju sugen på att baka bara man ser det! Dessutom har jag ju inte hunnit med att julbaka nånting i år, så jag tar igen litegrann nu i alla fall. Enda problemet är att det enda jag har i receptväg i stugan är ”Vår kokbok”, och så har jag ju inget internet, så det börjar bli lite enahanda.. Ska försöka googla upp nåt recept och ta med mig hem till skogen nu när vi åkt in till ”storstan”.

Tyvärr blir det inga bilder idag heller (glömde kameran i stugan), så det blir på tisdag när jag kommit till Lycksele. Nu ska vi in och handla på Konsum, så då var det slut för idag! Hoppas ni kommer ihåg att julmysa ordentligt nu i veckan allihopa!


Mera Lule

Så har det gått några dagar till i vår otvungna semestervärld. Vi är fortfarande kvar i Luleå, men kommer att åka upp mot fjällen idag. Det har varit jätteskönt att vara här, men det ska verkligen bli mysigt att komma till stugan nu!
Sen sist har vi hunnit med att hänga hemma hos pappa en del, vi flyttade ju som sagt hit i söndags, så det har blivit en del intressanta diskussioner runt middagsbordet, slappa morgnar och goda middagar.
I tisdags var vi och åt lunch med mammamaffian här i stan, dvs Camilla & Leo, Linda & Emmy, samt Pia och Elmer. Det var bara Emma & Klara som fattades, men de var i Vaxholm så de kunde inte vara med. Synd att inte få träffa lilla Klara, men kul att få träffa de andra! På kvällen sen åkte vi ut till Urban och Veronica i Antnäs och hälsade på, och Veronica hade bullat upp med världens fika som vanligt, men stark som jag var lyckades jag hålla mig från att smaka nånting. Nu är det faktiskt ganska många veckor sen jag åt något onyttigt (förutom mat alltså), så jag hoppas att det kommer att ha gett resultat på måttbandet och vågen när jag kommer hem.
Igår var vi på stan - igen - och fikade med Vivo på Mat & Prat. Det var skönt att hinna hänga med henne lite till, och att Tiam fick hänga med sin tant lite mera, eftersom hon var förkyld när vi hälsade på i lördags, så då blev det inget bebismys för Vivo. Mat & Prat hade för övrigt både amningsrum, skötbord, mikro och barnstolar, så det var verkligen ett fik för mammor med barnvagnar.
Tiam har varit lite gnällig och otillfreds de senaste dagarna, trots att han blir bortskämd med bärande och mys mest hela tiden. Jag fick tips av Camilla om den här boken, Växa och upptäcka världen, vars författare har en teori om att barnet genomgår sju utvecklingssprång under sitt första levnadsår, och inför vart och ett av dessa språng så blir de lite oroliga och gnälliga, eftersom de inte riktigt förstår utan snarare blir skrämda först av sina nya färdigheter. Enligt den boken så är utvecklingssprång nr 3 just vid 12 veckor (som Tiam är nu), och när man läser om detta språng så stämmer det in precis på hur han uppför sig just nu. Oavsett om man tror att denna teorin stämmer så är det i alla fall skönt att luta sig tillbaka mot att det skulle kunna vara så, och att det i så fall strax går över för honom. Dessutom är det lättare att ägna sig åt att trösta och bära när man tänker sig att han är lite ledsen och skraj för allt nytt i världen han håller på att upptäcka!
Hoppas nu bara att det inte blir så kallt uppe till fjälls. Tiam har inte fått komma ut på så många promenader på sistone (han har mest blivit slussad från fika till fika :-), så det vore skönt om han kunde få lite frisk luft.
Jag längtar så till julen nu, ska bli så mysigt tycker jag! Längtar till att Ulf och Johanna kommer upp med lilla Ebba också, det ska bli så roligt att se om hon blivit lite större nu.
Bilen är packad, så kabeln till kameran är nånstans långt, långt där inne så några bilder blir det inte idag. Dessutom åker vi ju upp till no mans land utan internet nu i några dagar, så det tar nog ett tag innan jag kan blogga igen. Men då lovar jag att ni får en massa bilder!
So long...

Home sweet home

Det är så fantastiskt skönt att vara hemma! Otvungen samvaro med familj och gamla vänner, promenader och små svängar på stan, härligt! Tiam blir väldigt bortskämd, han går från famn till famn och är omgiven av folk som vill kramas och mysa (speciellt hans yngsta storkusin). Inte många stunder har han behövt ligga och roa sig själv i väntan på en mamma eller pappa som äter eller duschar, det finns alltid nån som kan "offra sig"..


Tiam trivs hos storkussen

Har inte hunnit göra så värst mycket vettigt ännu, det har mest varit att ta det lugnt, men en fika hos Camilla och Leo hann vi med i fredags i alla fall. Det är lustigt, men Leo och Tiam är faktiskt ganska lika varann! Vet inte om det syns så bra på denna bilden, men här är de:



Tiam var jättetrött och bara sov och sov, så jag tvångsväckte honom för photo session, och det tyckte han inte om så vi fick inga skratt på korten direkt.

Tiam har börjat prata mer och mer. Han ligger gärna på sin filt och kör sina "äoäoäo oooo ääää" riktigt länge åt gången. Som vanligt kan han nöja sig med att ligga själv och sprattla om det är en massa folk i närheten, men är det bara jag och Per så duger det minsann inte! Då ska det bäras och helst sjungas också.

Idag har vi flyttat över från min bror till min pappa. Vi var allihopa på middag här på invigning av min pappas nyrenoverade badrum och bastu, men nu har min bror med familj åkt hem så nu är det bara vi och morfar & Anne. Storkusinerna tyckte nog att det var lite tråkigt att bli av med "sin" bebis, men vi får väl se till att åka förbi nån sväng varje dag så de (och moster Ulli) får sin mysdos.

Jag har köpt en liten julklapp till Tiam från oss. Vi skulle egentligen inte köpt något, men en liten en var jag bara tvungen att köpa för känslan att få skriva "från mamma och pappa". Helt surrealistiskt. Ibland kommer det över en..


Är det bara nog med spring runt en så går det bra att spontansova lite på köksgolvet

Nu är det godnatt för ikväll. Imorgon bitti kommer snickarn hem till pappa kl 7, så det blir ingen sovmorgon imorrn inte!


Äntligen framme!

Så var vi då äntligen i Luleå! Mina grabbar ligger och sover, en i sovrummet och en på ett fårskinn i soffan (ni får gissa vem som ligger var :-), och jag sitter vid köksbordet här hos min bror och myser av att vara hemma "på semester". Den här gången stannar vi ju faktiskt en vecka här i Lule, vilket inte hänt så många gånger de senaste åren, så då hoppas jag att vi verkligen ska hinna ta det lugnt och bara vara, och att Tiam ska hinna mysa mycket med sin släkt.

Resan upp gick ganska bra ändå måste man ju säga, även om det var kämpigt på slutet. I tisdags morse lämnade vi Falkenberg vid halv sju, och sen gick hela vägen till Stockholm som bara hejsan! Tiam åt två gånger, men sen sov han mest, eller låg och tittade på sin måne (speldosa). Väl i Stockholm så fick vi ju hälsa på lilla fina Ebba, Tiams en vecka gamla kusin! Hon var så underbart fin, sååå liten! Hon vägde 3070g när hon föddes, så hon var ju kilot mindre än Tiam. Jag ska lägga upp en fin bild på de små kusinerna tillsammans, men jag har inte kameran här nu, så det får bli senare.

Efter Stockholm så åkte vi vidare till mamma i Uppsala där vi skulle sova över. Den sista biten där var ju bara en dryg timme, så det var ju ingen match för lilleman. Första bildagen förlöpte alltså utan några som helst problem. Hos mamma fick vi koppla av och ha det bra på kvällen, och sen sov Tiam från kl 22 till att min väckarklocka ringde kl 5 nästa morgon! Skönt!

Vi lämnade Uppsala vid 6.45 igår och startade resan norrut. Första biten gick jättebra, vi kunde köra nästan 30 mil i stöten innan Tiam ville ha mat eller sträcka på sig, men sen vid Umeå ungefär så hade han fått nog. Stackars liten var ledsen i omgångar de sista 30 milen, och vi fick stanna ett par gånger extra. I höjd med Skellefteå började vi sjunga alla låtar vi kunde komma på för att underhålla honom, och sen vid Storheden (bara kilometer kvar) så var det ramaskri på riktigt. Vi lovade honom och varandra att vi inte skulle köra så långt som 90 mil på en dag någon fler gång, så på vägen ner får det bli en till övernattning!

Väl framme så möttes vi av Tiams storkusiner och morbror och moster, de har verkligen väntat på oss eftersom de inte fått träffa vårt lilla underverk innan. Så mysigt att vara allihopa, och det är ju inte brist på famnar som vill hålla och krama! Speciellt min brors yngste son Johan (snart 10 år) hade verkligen längtat efter sin nyaste kusin. Dock så ville inte Tiam sova på kvällen, knoppade inte in förrän vid ett-snåret, så då var jag aningens less faktiskt.. Vi är ju så bortskämda med att han somnar vid tio, men man kan väl inte förvänta sig mycket annat då han "tvångssovit" i bilen i två dagar.

Summa summarum:
1) vilken tapper son vi har som verkligen har skött sig sitt allra bästa hela vägen!
2) 90 mil på en dag är för långt för en 11-veckors bebis. Ifall ni skulle få för er att prova det.

Återkommer med bilder och sånt senare, nu vaknar han på lammskinnet! :-)

Nedräkning!

Bara två dagar kvar! På tisdag morgon bär det ju av, det ska bli så kul att åka på semester!

Igår gjorde vi just ingenting. Tiam var fortfarande trött efter vaccinet, så jag passade på att ligga länge med honom på morgonen och sen ta en rejäl tupplur mitt på dagen. Skönt. Sen på eftermiddagen så samlade jag ihop mina krafter och gav mig ut på en powerwalk. Det var verkligen jätteskönt att anstränga sig och svettas lite igen, även om jag blev besviken över att kroppen inte pallade mer än den gjorde. Det var inte flåset som satte begränsningen, utan att det gjorde ont i knän, benhinnor och fötter. Jaja, man kan väl fatta att den inte är gjord för att släpa runt på så här många kilon...

Tiams nya grej är att han har blivit kär i sin Laban-snutte. Han vill ha den när han ska sova och gärna så att den täcker huvudet helt. Om man lägger den lite på kanten av ansiktet så kämpar han och vrider på huvudet och drar med handen (om än lite okontrollerat) tills han fått Laban helt över ansiktet. Jag vill inte att han ska ha den så den täcker mun och näsa helt, så jag knallar och drar upp den, men nästa gång jag vaknar har han dragit ner den igen...





Idag blir det nog stora packardagen, och eventuellt en promenad nu när Tiam kryat på sig.

Stackars lilla pyret

Igår var den jobbigaste dagen hittills för mitt stackars mammahjärta. Lilla pyret vaccinerades (3-månadersvaccinet mot typ polio och stelkramp och sånt) för första gången och det var inte kul. Först och främst ska jag säga att jag själv inte tycker om sprutor, så det gjorde antagligen upplevelsen värre, men ändå. Vi var på BVC på spädbarnsmassage först, och sen var det mät-och-väg innan den hemska sprutan skulle fram. Tiam var på sitt bästa humör och hade ökat massa i vikt (6680g nu!). När det var dags att vaccinera skulle jag lämna rummet och Per stanna med Tiam, så jag knatade iväg till ett annat rum där jag skulle sitta och fylla i en utvärdering för att konstatera huruvida jag har förlossningsdepression eller inte (standard för alla nyblivna mammor i Halland). Jag hörde min lilla älskling skrika i sinne när den hittills så snälla BVC-sköterska punkterade hans små lår, så när hon kom in och skulle titta på min utvärdering så strömmade tårarna nerför mitt ansikte. Snacka om att se deprimerad ut.. Nåja, efter kanske tio minuter av jag-håller-på-att-dö-och-varför-kan-ingen-hjälpa-mig-skrik, så lugnade han sig äntligen och vi kunde åka hem. Väl hemma så kom panikskriken tillbaka och vi blev så småningom tvungna att ge honom alvedon för första gången, som han dessutom såg ut att nästan kvävas av. Jag antar att alvedonsmak skiljer sig rätt så markant från bröstmjölk.. Senare på kvällen hade vi Joakim, Karin och Filip på middag, och då kände jag att han var varm, så jag tog tempen och komstaterade att han hade 37,7, och då var han ju ändå på alvedon. Stackars liten fick sig nog en rejäl knock av vaccinet. Nu ligger han här och sover bredvid mig, han känns fortfarande varm men det är ju inte som att man vill väcka honom för att ge mer alvedon i alla fall.

Så... på tisdag är det alltså dags att styra vår kosa norrut. Det ska verkligen bli jättekul, jag längtar upp hur mycket som helst! Jag är inte så nervös för resan längre, efter att BVC-sköterskan lugnade mig vad det gäller Tiams välmående vid en sån lång resa. Dock så kvarstår ju packningen, jag kommer nog att börja redan idag tror jag. Det vore ju förargligt att glömma en massa saker. Per hade dock ett ganska bra synsätt på saken, jag pratade om packlistor och så, varpå han konstaterade: "Alltså, det vi måste komma ihåg till Tiam är egentligen bara D-droppar och kläder, allt annat är antingen köpbart eller bara extra bekvämlighet för oss". Sant.

I helgen ska vi bara vara hemma och ta hand om vår lille hängige son, men på måndag bär det av till Göteborg på julmys med mitt jobb. Då gäller det att vara packad och klar innan!

Kusin vitamin!

Nu har Tiam fått en till kusin! Lilla Ebba kom igår, en vecka före tiden, och vi är så glada att allt gick bra!! Det blev ju också jättebra eftersom nu så kan vi hälsa på dem en snabbis på vår väg uppåt nästa vecka, vi kan ju inte passera Stockholm utan att få se underverket!

Jag och Per har vaccinerat oss i veckan också, det känns jätteskönt. Nu har vi i alla fall gjort vad vi kan för att skydda vår son från den onda grisen. Ingen av oss har fått några större biverkningar, förutom ont i armen, så blir det inte mer än så här så gick det ju rätt smärtfritt (förutom att jag var rädd för sprutan och fick yrsel av att bara sitta i väntrummet).

Igår var jag i Ullared och klarade av de sista inköpen inför jul (nejdå, Tiam var inte med mamma). Jag åkte dit vid åttatiden på morgonen, beredd på att ta mig an en fight med de andra julklappsshoppande galningarna som skulle försöka klippa av mina hälsenor med sina kundvagnar. Väl där så fick jag parkering ganska nära, lite förvånande, och döm om min ytterligare förvåning när jag kommer in och inser att det faktiskt är rent lite folk, mysigt med julmusik och ingen hets alls. Man kunde gå som man vill och till och med finna sig själv ensam i en gång nu och då. Det enda stället som var trångt var på leksaksavdelningen, men dit hade jag inga ärenden, så den passerades snabbt. Tre timmar efter avfärd var jag hemma igen, fattig men glad,

Nu är vi då i princip klara med julklapparna. Det fattas några små detaljer, men i stort är vi klara. Det enda tråkiga är att allt ligger nerpackat oinslaget, för att spara plats i bilen på resan upp. Jag inser att det är praktiskt, men ack så trist. Det är något magiskt över att få packa bilen full med färgsprakande paket med krulliga snören som inte får klämmas...

Tiam har för övrigt börjat jollra och "sjunga" mycket mer de senaste dagarna, det är så kul. Han ser så glad ut när han gör det också, som att han blir glatt överraskad över att det helt plötsligt funkar. Per hävdar i sten att han sjunger med i "When you say nothing at all". :-)

Nu hör jag min son gny från övervåningen, så nu får jag gå upp och roa honom lite. So long.

RSS 2.0