Life by Josse

Nu har jag jobbat i en vecka och tre dagar och tiden har bara flugit fram! Det var inte alls lika jobbigt att börja jobba som jag trodde att det skulle bli, det är som att på jobbet är jag samma jobb-josefin som innan, även om hemma-josefin har fått en ny viktigare roll som mamma. Är svårt att förklara hur det känns, men jag sitter i alla fall inte hela dagarna och tänker på vad Per och Tiam gör hemma som jag trodde det skulle bli. Jag har jobbfokus påslagen ända till på tåget hem när det sakta men säkert vänder till att börja längta efter lillstumpen (och den lite större stumpen) som väntar där hemma! Men det känns hemskt kul att komma tillbaka och märka att man blir glad för att träffa sina kollegor, och vice versa (hoppas jag iaf :-).

Jag är kvar på mitt gamla jobb i ca en månad innan jag ska byta till det nya. Känns helt ok, och ger mig också lite tid att filura på hur jag ska ta mig an min nya grupp. Det är en lite annorlunda grej att utveckla människor än att utveckla lastbilar, och det tarvar lite olika angreppssätt inbillar jag mig...

Nu till lite lägesrapport om bröllopsplaneringen. Alltså snacka om att vi har lite otur.. Jag beställde ju inbjudningarna för tio dagar sen ungefär, men så i fredags ringer det en kvinna från Schenker i Borås och säger att hon nog har något som jag vill ha. Jo bröllopsinbjudningar visar det sig. Credit till henne dock, för paketet hade tappat sin adresslapp, och på själva inbjudningarna står bara våra förnamn MEN även en internetadress för mer info. Hon hade driftigt nog gått in på vår bröllopssida och letat rätt på telefonnumret till brudparet som står där och ringt och spårat oss! Det var ju tur i oturen i alla fall. Nå, hon skulle skicka inbjudningarna till oss, men sen igår ringde hon igen och hade kommit på att det var nog kanske inte alla inbjudningar? Jag berättade att vi beställt 70st, och då blev det lite tyst innan hon harklade sig och sa "öh.. jag har 25st här..". Jahapp. 45 inbjudningar på villovägar! Min kollega som jag satt med då Schenkerkvinnan ringde skrattade gott (elakt va!!) och frustade "haha.. blir kul att se vem som kommer på erat bröllop då". Inte fullt lika kul tyckte jag.

När jag kom hem och skulle inleda sökandet efter de försvunna inbjudningarna hittade jag istället en paketavi, och vips - där fanns de återstående 45!! Puh!

I övrigt satt vi några timmar igår och pratade igenom bröllopsjox. Kändes sjukt bra, och nu känns det som om vi är lite på g i alla fall. Har bokat resa upp till Luleå i slutet av oktober för att kolla in lokalen lite mer och bestämma dekoration och dukning och sånt. Kul!

Helgen som gick var både produktiv och trevlig. På lördagen hann jag med att rensa alla rabatter och gallra bort allt det vissna i utekrukorna. Det var på tiden kan jag säga... Det har ju liksom frodats fritt hela sommaren när vi varit borta, så ogräset var delvis halvmeterhögt i rabatterna. Nu är det snyggt och fint! Sen på söndagen kom Anette & Ante med sina två barn Elli 3,5 och Astrid 5 veckor. Det var jättekul att hänga lite, var så sjukt länge sen, och sen tyckte ju Tiam att det var toppen att kolla in stortjejen Elli och vad hon hittade på.

Nu är jag på väg hem efter att ha fikat med min nygamla kollega Elina (hon jobbade förut på min gamla grupp, men bytte till den sektion som jag nu också ska byta till!). Det var väldigt givande, både superkul att träffas och snacka skit, men även att få lite bra ny-som-chef-tips av henne. När jag kommer hem nu så ligger Tiam redan och sover, så jag missar honom hela dagen idag. :-( Det är nackdelen med att hitta på något i Gbg efter jobbet.

Nu är jag snart framme hemma, så nu blir det till att avsluta. So long!

Nu har vi till slut, efter sju sorger och åtta bedrövelser, landat en festlokal till bröllopet! Den 12 februari blir det, och så fort jag har skrivit klart detta så ska jag göra färdigt inbjudan och beställa dem. Jag kan knappt tro att det är sant, och än mindre törs jag egentligen lita på det. Men pappa har fixat och donat, och nu säger han att det bara är att köra, så då gör jag väl det!

Nu har man då alltså ett datum, så då är det bara börja boka saker. Som tur är så har vi ju hunnit tänka igenom en hel del saker, så en del borde i alla fall gå som på räls. Har dock en hel del att fixa med festlokalen, till att börja med måste vi kolla vad som finns och inte finns, så vi vet vad som behövs fixas när det kommer till porslin, möbler, dekorationer mm. Men nu kan inget stoppa oss (känns det som iaf..)!

Från det ena till det andra så har Tiam blivit en sån stor kille nu. Han har precis lärt sig att klappa i händerna, vilket han gör när han tror det passar (tex när han har ätit upp all mat :-), hans bästa leksak är hans gosedjur, som han ivrigt borrar in huvudet i och myser, bästa leken är att leka jaga i mammas och pappas säng, och rattar (eller allt som snurrar egentligen) är still going strong på leklistan.

På måndag är det dags för mät-o-väg på BVC, och för första gången är det Per som får ta honom dit, för jag JOBBAR ju då! Om tre dagar smäller det alltså, då är det jobbet som gäller igen. Det känns rätt ok, förutom när jag tänker på att jag bara kommer få träffa min lille busprick till son 1,5 timme om dagen. Då känns det plötsligt inte så ok längre. Men men, man vänjer sig väl. Skönt iaf att Per är hemma nu, så det inte hade varit dagis på en gång.

De senaste dagarna har vi varit sjuka, jag och Per. Ett tufft jobb att ta hand om ett yrväder till barn när man inte är frisk kan jag säga, men som tur var har vi överlappat i sjukhetsgrad litegrann i alla fall. Nu är jag på bättringsvägen, medan Per är på sämringsvägen så att säga.

Nä hörrni, nu får jag ta och sluta och börja snickra inbjudningar istället! :-) Ciao!

...och så en liten film på Tiams senaste trick. Dance moves!

Nu kommer ett "riktigt" inlägg! Jag har nästan bara mobilbloggat på sistone som ni sett, men det är rätt praktiskt när man är på resande fot.