Life by Josse

Imorgon är det första april. Jag har sällan känt mig så oupplagd för att skämta lös... Det är i och för sig inte någon fara med det, jag har bara haft en hård vecka på jobbet och känner mig lite mörbultad. Har mått dåligt också, dåligt som i illa (och nej, jag är inte gravid, även om jag också nästan trodde det där en stund), och det tar på krafterna. Men men, nu är det snart helg och då ska jag vila upp mig.

I övrigt har vi ÄNTLIGEN fått vår andrabil!! Vi har ju köpt våra grannars bil, och nu har de fått sin nya bil, så vi har nu kunnat ta över den på heltid. De har varit jättegulliga och delat bilen med oss i typ två månader, men nu är den VÅR!! Så grymt skönt att veta att man kan kliva in i en bil varje morgon, och detsamma när man kommer hem igen. Värt vartenda öre...

Det känns oändligt skönt att det snart är dags för semester. Det är ju bröllop (wohoo!!) i Hemavan helgen innan påsk, och sen stannar vi över hela påsken i stugan, så det blir ju helt toppen med hela 10 dagar avkoppling.

Nu en liten freestyling i excel innan kvällens jobbpass är till ända.

Hej. Jag heter Josefin Hedberg. Förut hette jag Josefin Enström, hoppas ni kommer ihåg mig. Innan ni börjar läsa ber jag om ursäkt för att det 1) är låååångt och 2) inte har några styckesindelningar (funkar inte av nån anledning).

Det har varit lite mycket liksom. Massa roliga grejor, men en massa jobb och trötthet också, men det är smällar man får ta när man har varit ledig typ halvtid i en månad med bröllop o resor o annat kul.. :-)

Nu först: Bröllopet!
Ja.. jag vet inte vart jag ska börja riktigt.. Det är en så stor upplevelse, så det är svårt att beskriva så här rätt upp och ner. Men vi kan ju börja med förberedelserna. Ni som hängt med här på bloggen har ju läst om att vi har planerat och grejjat sen typ i april förra året. Det är dock en sanning med modifikation, eftersom vi planerade lite där innan sommaren, men sen när jag började jobba i september så blev det lite tightare med tid så då lade vi planeringen på is ett tag. Framåt jul så kände jag i maggropen att vi nog började ligga lite risigt till, så då var vi tvungen att speeda upp lite. Under jul o nyår blev inte mycket gjort, men sen blev det pysselverkstad varenda ledig kväll nästan. Vi fick fantastisk hjälp av Eva & Johan med vigsel- o festprogram och ”placeringskort”, och våra toastmasters gjorde innehåll till festhäftet. Svärmor, Ewelina o Maria sydde dukar för brinnande livet, och vi klurade på hur man fraktar monogram i rostfritt och gubbar i betong på bästa sätt.

Ovan nämnda betonggubbar

Veckorna tickade på, och våra att-göra-listor blev sakta men säkert kortare. När jag och Tiam flög upp till Luleå veckan innan så var allt Falkenbergs-göra avklarat och jag hade (givetvis) en Luleå-lista i högsta hugg och visste precis vad vi skulle göra varje dag. Under veckan innan så hade vi förvisso mycket ärenden varje dag, men allt tickade på och jag var inte speciellt stressad alls. Fick till och med frågan vilken drog jag gick på, eftersom jag var så lugn, haha...

Men så var det allt det andra då. Det var som att mitt lugn skulle provtryckas för att se om det verkligen var så hållbart. Först när vi kom så blev min pappa magsjuk på natten, shiiiit vad nervös man blev då – inte något man skulle önska att vara på sitt bröllop! Tog Tiam under armen, resväskan i handen och flyttade till bror med familj. Puh, slapp undan, ingen blev sjuk.. det var nog bara matförgiftning. Sen vaknar Tiam typ 10 ggr natten till tisdag, hm.... något är fel. Min son vaknar inte på natten. Punkt. Andra säger ”jamen du vet det är ju nytt ställe och så...”, men de som vet förstod och höll med. Sagt o gjort – till läkaren på onsdagen. Dubbelsidig öroninflammation. Jag förvånar mig själv genom att tänka ”Men vad bra! Då hinner ju penicellinet verka innan lördag!” istället för att bli förtvivlad. Det måste ha varit den där lugn-o-positiv-drogen igen.. :-) När jag ringer Per o berättar så står han och hämtar ut penicellin på apoteket han med, bihåleinflammation. Jaja, då mår han ju också bra på lördag tänker jag.

När jag äntligen ska hämta Per på torsdag morgon så hade natten varit kall => bilen startar inte. Men vilket flyt då.. vi har ju bara typ 50 ärenden.. Får startat den  med startkablar, men varje gång vi slår av motorn så dör den igen. Skumt? Kortslutning i batteriet, in på verkstad. Nå, vi lånar ihop bilar och  tar tag i återstoden av listan tillsammans. En av punkterna var att åka till Piteå och hämta Pers väst o kravatt, samt att hyra en underkjol till mig. Väl där får jag klart för mig att det jag har tänkt mig ska kunna fixas med en underkjol inte alls funkar. Jag måste sy in kjolen på klänningen. Gulp! Och jag som redan har hämtat ut den och stackars Paula som har sytt har äntligen blivit off the hook (hon hade jättemycket att göra).. Vad göra?? Ångesten i bilen hem var inte att leka med. Till slut bet jag i det sura och skickade ett sms till Paula och frågade om hon möjligen kunde offra sin kväll till att sy in klänningen? Och hon svarade ”kom hit, vi fixar det”. ÄNGEL!!!! Jag var så lycklig och det blev så bra!! Sån himla tur att jag vågade be henne om det, klänningen blev mycket snyggare! Samtidigt som jag fixade klänningen så hade hela släkten planeringsmöte hemma hos Danne & Ulli. Det krävs lite fix för att få ihop logistiken, det visade sig kräva sisådär tusen högskolepoäng för att rodda ihop allt. Ler vid minnet, det hade blivit ett fint exceldokument av  det där. :-)

På fredagen var det dags för genrep på förmiddagen, nu började det kännas som att det var på allvar! Ett krux bara... Världens oväder o halka i södra Sverige hade medfört att Arlanda var i princip stängt! Ojoj, massa bröllopsgäster fast i Sthlm – däribland best man Uffe! Nåja, tärnorna får väl uppdatera honom om vad han ska göra och vart han ska stå tänkte vi o drog iväg till kyrkan. Genrepet var till att börja med lite kaosigt (t ex så hade min käre bror glömt att bränna en skiva med musiken, så han fick lämna varor o allt på Ica och skynda hem och göra det), men det ordnade upp sig eftersom. När vi skulle öva löftena så stod tiden stilla. Till och med Per blev rörd och hade svårt att hålla ihop det. Efter det dekorerade vi kyrkan lite snabbt, och drog sen in till festlokalen för att fixa i ordning där.

Här kommer nästa helt otroliga grej: så många underbara vänner o släktingar som hjälpte till att dekorera, duka och fixa!! Tack till er alla, det blev så himla fint o precis som vi hade tänkt oss! (Att vi sedan höll på att bli utan porslin pga ett missförstånd hos uthyraren är en annan femma.. :-) ) En annan kommentar till er som planerar bröllop: 400 ballonger tar jättejättelänge att blåsa upp. Hyr en elpump.

Efter festlokalen var klar drog vi till vår hyrda relax och hälsade på de gäster som var där och badade och bastade. Skaran var något decimerad, bl a pga flygproblemen i Sthlm. Best man samt några gäster till satt vid det här laget i en bil körde norrut... Vi var inte kvar så länge på relaxen, utan åkte hem och sov rätt tidigt.

Så var det då bröllopsdag. Jag och tärnorna var på Killerqueen kl 8.30 för att börja fixa med hår o smink. Lisa fixade mig, o tärnorna fixade varandra. Vi hade så mysigt, och jag var rörd till tårar bara över det faktum att vi var där allihopa. Det är ju så sällan vi får ses alla tjejerna samtidigt. Vädret var klart och fint, och inte så värst kallt (typ -15). Vid 12-tiden kom vår fotograf Anna och började ta lite kort, och strax därefter kom min blivande man och hans best man dit. Allt kändes underbart  och jag njöt till fullo av varje ögonblick. Lisa hade gjort mig till mitt finaste, och hon visste såklart precis hur jag ville ha det – hon visste (som vanligt) till och med bättre än jag själv. Dagen hade börjat fantastiskt och the best was yet to come!


In the making...


Fix pågår


Fotografering

Vi fotade först inne på Killerqueen, fortsatte sen till Storgatan (övergångsstället mellan Smedjan o Strand), vidare till rulltrapporna i Shopping, o sist några mer klassiska foton i Kyrkbyn. När vi var klara var det typ en kvart kvar till att vi skulle vara i kyrkan. Hm.. vad göra nu? Nå, det ordnade sig automatiskt när fotografens bil körde fast i dikesrenen. Då fick brudgum o best man putta bil, ragga traktor osv medan tärnor o brud tittade på underhållningen inifrån den varma bilen. Jag får lägga upp några av Annas foton senare, vi har inte bestämt vilka vi ska köpa rättigheter på än, och jag vill inte publicera förrän vi har bestämt det.

Vigsel! Det starkaste minnet från hela dagen. En helt underbar känsla att stå där utanför och höra musiken dra igång, blev så otroligt peppad av det. När vi gick in och man fick se alla sina nära o kära där i bänkraderna så blev man så fantastiskt glad, i sanning själaglad. Tänk att få ha alla här hos sig på vår stora dag! Tänk att alla gjort sig besväret att ta sig hit! Nu när jag skriver om det så känner jag hur detta bara växer och växer, det känns som en större upplevelse för varje gång jag tänker på det. De ögonblick jag minns bäst är solo/duettsångerna samt våra löften. Det var en euforisk känsla att få säga dem till varandra, och jag minns bara hur bubblande glada vi var. Jag minns också att jag tyckte att Ubbe, pastorn, sa bra saker, men jag kommer inte ihåg vad det var. Tur att vi får en film från vigseln... :-)









Mellan vigseln och festen hade gulliga Emma fixat med bord på Bistro Norrland där vi fick sitta i lugn och ro och dricka ett glas champagne medan gästerna tog sig till festlokalen. Vi var helt ensamma där, och det var en välbehövlig paus för att smälta det vi nyss varit med om innan nästa del av dagen drog igång. Kan verkligen  rekommenderas för er som inte gift er än!

När vi kom till festen var det först brudskål, sen hann vi mingla lite innan det var dags att sätta sig till bords och påbörja själva festen. Det var supergod mat, vi njöt verkligen av varje rätt (förutom att jag inte gillade pizzan då, det är ju inte riktigt min grej.. men å andra sidan gillade Per den nog för oss båda!). När jag tänker på alla tal, spex och sånger som folk framförde så blir jag rörd till tårar. Vi är så otroligt tacksamma, och det var så jättekul! Det kändes verkligen att ni, våra vänner, känner oss och hade pin-pointat precis hur vi ville ha kvällen. Tack för att ni ansträngde er och ordnade så fint för oss.



 
Snyggaste killen på partyt!

Detta är ju som en liten dagbok för mig också, så för mitt eget kom-ihåg så skriver jag upp alla inslag:

* Pappa höll tal (3E & 3S)
* Carola o Erik höll tal (visade bilder)
* Mamma höll tal (visade bilder)
* Uffe höll tal (Per som förebild)
* Daniel höll tal (Spanarna – Alla vill till Norrland)
* Lycksele höll tal (Brevet från Per)
* Eva & Johan höll tal (Heedberg)
* Peps höll tal (lärdomar från Per + Ronan)
* Brudarna sjöng sång (med bildspel)
* Torsten sjöng (Håll mitt hjärta)
* Möhippegänget (visade film)
* Svensexegänget (visade film)

Jag har säkert glömt något, och isf får ni som var där gärna påminna mig – jag vill ju minnas ALLT!!

Kvällen gick så fort, strax var det dags för ”brudvals” som gick som en dans (haha), och sen blev det lite mycket samtidigt då min familj åkte hem. Pratade med dem, hjälpte lite med att baxa ut trött Tiam till bilen och sen hips vips så var styrdansen över! Men men, sen blev det ju lite röj på dansgolvet och så, men tiden bara gick och 2.45 tvingade vi oss till slut att släppa taget om festen och åka till hotellet. Otroligt skönt att ha ett stort fint hotellrum där man kunde sprida ut alla grejor utan att trängas. Herr o fru Hedberg somnade gott och fick sig en god natts sömn.

Inte så jättebra bild, men mest för att visa hur klänningen såg ut med släpet upphissat! :-)

Vaknade upp till en strålande vacker, om än lite kall, dag. Tog det lugnt på förmiddagen, åt god frukost och vandrade så småningom iväg till Smedjan, där vi hade vårt ”vrålfika” med de gäster som ville och kunde vara med. Vi öppnade presenter och passade på att umgås lite mer med alla, det var jätteskönt att få en liten stund till tillsammans, då blev inte avskeden då folk åkte hem på lördag kväll så definitiva. Söndagkvällen blev lugn hemma hos bror med familj, bara varva ner och slappna av efter denna magiska helg.

Jag skulle kunna skriva massor mer, men jag tror jag stannar där för denna gången. Våra innerligaste tack till alla som hjälpt till, bidragit och varit med – we love you!!