Life by Josse

Jihoo, vi har äntligen fått vårt räcke! Ni som har varit och hälsat på oss nån gång under det senaste halvåret vet att vi har varit utan räcke ovanför trappen, och att det har varit en ren livsfara. Men nu - nu har vi äntligen fått dit vårt glasräcke som varit så svårt att få till. Vi är jättenöjda! Så här ser det ut:



Nu har vi julpyntat här också, så myset är på topp hemma. Per har dragit det tyngre pyntlasset i år, eftersom jag plockade fram allt och började, men sen han jag inte klart och drog till Stockholm, så han fick fixa biffen. Några bilder från vårt juliga hem:


Första advent i köket


Granen

Köksbordet


Lite mörka bilder, svårt att ta mysbilder med telefonen, men visst ser det väl mysigt ut ändå! Jag skiter faktiskt i dem som säger att man inte får ha granen uppe i november. Så det så!

I övrigt så var jag ju på galej i lördags. Lina hade 30-årsfest, bara för tjejer, så Per och Tiam tog sitt pick och pack och åkte till Joakim och Filip för att spendera sin första hela kväll utan mig där. Grabbarna käkade pizza och ersättning och kollade tv, och det verkade ha gått som bara hejsan alltihopa. Jag och Karin däremot hade väl kanske lite svårt att inte tänka på våra små (och stora) gossar därhemma, men jag tyckte att vi gjorde det ganska bra ändå. Åkte inte hem förrän vid ett-tiden i alla fall! Tiam var inte så jättebra på att äta ur flaskan den här gången. Det tycker jag känns lite jobbigt, jag vill ju helst veta att han klarar sig hur bras som helst utan mig. Som tex i veckan när jag ska åka till Ullared så vore det ju skönare om jag visste att flaskan gick bra, så slipper jag stressa hem för att amma med andan i halsen. Jag tror inte jag fixar under 3 timmar i Ullared hur gärna jag än vill i och för sig, så flaska blir det i vilket fall.

Några gånger den här veckan så har Tiam haft skrikattacker på sen eftermiddag. Han har skrikit och skriit så att han svettas och nästan tappar andan, och när man har burit och tröstat så är det som att han låter sig tröstas, men att han får ont igen (eller vad det nu är) och så börjar det om igen. Som tur är så har dessa attacker inte varat mer än runt en dryg halvtimme, men det är ändå jobbigt att inte veta vad det är. Senaste gången var i lördags, precis innan vi skulle åka iväg, så jag och Per fick turas om att bära medan den andra duschade och fixade sig för kvällen. Stressande? Ja.

Igår hade vi bara en hemmadag med adventsfika och bra tv-serier. Vi borde VERKLIGEN städa, men bestämde oss för att bara ta det lugnt igår i alla fall. Jag låg tex och vilade med Tiam i soffan i flera timmar på eftermiddagen (mamma blir trött av att svassa runt på galej), och jag hade så svårt för att resa mig och gå därifrån för han var så här söt:



Idag strilar regnet nerför fönsterrutorna, men jag har ändå tänkt att jag och Tiam ska ta en sväng på stan och göra lite ärenden, och sen i eftermiddag ska jag försöka få mig själv vaccinerad. Vi får väl se hur det går...

Nu så. Nu är vi tillbaka från Stockholm safe and sound.

I tisdags morse ställde jag klockan på 6.15 för att packa ihop mig och Tiam och sätta oss på tåget till Göteborg. Det var Tiams första gång på tåget, men det gick jättebra, gunget verkade vara sövande.. I Göteborg mötte vi upp med Eva och Hilma och hoppade på X2000 mot huvudstaden. Jag var lite nervös, undrade vart vi skulle få plats med vagnarna, vad jag skulle göra och Tiam bestämde sig för att ha skrikfest osv, men det gick jättebra verkligen. Tiam sov nästan hela tiden, och när han var vaken så var han glad och nöjd. Väl framme begav vi oss mot Gröndal, där Lisa, Tobbe och lille Sixten (6 veckor) bor. Det innebar färd med både tunnelbana och spårvagn, men det gick bra det med! Sen följde två dagar av bebismys, promenader, fika, shopping och trevligt umgänge. Så kul! Jag trodde att det skulle bli lite slitigt att vara själv med Tiam, men det gick bara bra. Det var ju alltid nåt barn som var nöjt så vi mammor kunde hjälpas åt med de andra. På tisdagskvällen var vi hemma hos min gamla pluggkompis Hanna, som har lilla Emeli 1 år och åt middag, och där mötte även en annan pluggkompis, Johanna, upp med sin lille Elias 5 månader. 5 mammor och 5 barn = sällan alla vid bordet på samma gång, men ändå jättekul att träffas allihopa!


Eva roddar i köket, hon fick dra ett tungt lass där eftersom hon har en så väluppfostrad dotter :-)


Hilma hade det bra på golvet med sin valross-skallra.


Tiam var en duktig pojke och somnade själv på en filt på golvet.


Tiams nya kompis Sixten.

På väg hem så hade Tiam en liten skriksejour, men överlag gick det lika bra som vägen upp, så jag var hemskt nöjd när vi kom hem. Då överraskade den lille gynnaren oss med att helt plötsligt, vid halvtio-tiden på kvällen, att skrika helt otröstligt. Vi fattade inte vad som var problemet, och han skrek vad vi än gjorde fram till att han till slut somnade svettig av utmattning. Nåja, natten blev bra sen, så jag antar att om han nu hade ont eller så så var det tillfälligt. Han slog för övrigt rekord i tid mellan nattmatningarna inatt, sju och en halv timme mellan!!

Idag har vi bara haft en riktig mysdag, Tiam har varit på sitt allra bästa humör och har charmat sina föräldrar med leenden och härmande miner hela dagen. I morse var jag iväg på egen hand på morgonen kl 8 på mammamorgon på Lindex. Där fick man frukost och så hade de en massa rabatter på både barn- och vuxenkläder. Jag köpte lite fina kläder till Tiam och några grejor till mig själv också faktiskt! Blev myyycket mera inköp än vad som egentligen är brukligt när man egentligen inte har några pengar och julen är runt hörnet. Senare på dagen så promenerade hela familjen ner till stan och kollade runt lite. Vädret är trist, men det var ändå en rätt gemytlig stund. Avslutade kvällen med att kolla idol och beställa julklappar på nätet. Good work, almost done!


Glad liten grabb!

Angående de händelser jag skrev om i förra inlägget så kommer jag inte skriva nåt mer riktigt än, vi får se lite hur det går först. Kryptiskt kanske, men så får det bli! Sorry för att jag håller er på sträckbänken.. :-)

Sitter i bilen på väg hem från Tjörn och tänker på hur glada vi ska vara som har så goa vänner här i närheten, trots att vi båda inte kommer härifrån. Efter en härlig tjej- respektive killkväll igår kväll i Stenungsund/Skärhamn, så sov vi över hos Eva och Johan, och det är liksom inga problem med nånting, och man behöver inte göra sig till på något sätt, det är bara att vara. Jag kommer verkligen att sakna våra vänner här när vi flyttar norröver igen (när det nu blir..), men å andra sidan får vi ju "tillbaka" våra gamla vänner hemifrån, som finns närmare igen vilket ju blir jättemysigt. Vi fick även goda nyheter att ett par till i vår bekantskapskrets ska ha barn, jättekul! De väntade ganska länge med att berätta, de är redan i v.19, men desto närmare till att bebisen tittar ut!

Det där med att flytta norrut har diskuterats en hel del hemma under veckan. Vi har för första gången pratat på allvar om vart vi skulle styra kosan när det väl beger sig, oavsett om det är imorgon eller om två år, och man kan väl lugnt säga att vi inte är riktigt överens. Dessutom är jag lite orolig för det där med jobben, jag vill absolut inte finna mig själv i en situation där jag har ett jobb som inte känns givande och utvecklande, och det kommer ju inte att drösa av jobb som man kan byta till om det blir fel direkt. Detsamma gäller ju såklart för Per, vi är inte vårt bästa nån av oss om vi är understimulerade. Nästa fråga är ju sen om vi ska bygga nytt eller inte, Per är ju väldigt sugen, men jag tror att det finns risk att det blir lite "pappa bygger och mamma har barnen" i flera år då om man ska göra allting själv. Men men, är man medveten om det så kan man kanske se till att undvika det, men frågan är ändå om det är värt arbetsinsatsen. Själv skulle jag lätt kunna tänka mig att anlita för att bygga själva huset inklusive el och allt och sen göra "resten" själv (alltså sätta kök, göra badrum samt tapeter och golv). Det kallas för nåt speciellt att göra så men det har jag glömt.

I onsdags var vi och hade en liten mammaträff hos Elina i Lindome. Det var Elina och Elliot, Åsa och Celia, och jag och Tiam. Det var verkligen kul att ses, det var länge sen jag träffade Elina och Elliot framför allt. På vägen hem så glömde jag givetvis selen, så jag var tvungen att vända och åka tillbaka. Då trodde jag att det skulle bli skrikfest en masse på vägen hem, eftersom vi då överskred de magiska tre timmarna, men det gick bara fint.

Torsdagen rymde både spädbarnsmassage (dit vi fick promenera i regnet eftersom bilen var på service), fika hos Lina och muffinsbak (dumle och blåbär denna gång), det kändes som en riktigt produktiv dag! Tiam gick med på att massera både rygg, bröst, mage och ben utan att protestera allt för mycket, duktig pojke! Jag tror faktiskt att han gillar det, framför allt när man masserar under fötterna.

Nästa stycke är inget för äckelmagade. Bara som en varning.

Igår innan tjej/killkvällen så var vi i Göteborg och rev av en lunch med projektet och fredagsfika med gruppen (därav muffinsbaket). Tiam skötte sig utmärkt som vanligt, men överraskade oss med en rejäl bajsincident på lunchrestaurangen. Jag ammade och kände att dagens laddning brakade loss, och helt plötsligt kände jag hur det blev blött på handen som jag hade i höjd med Tiams skuldror.. Oj. Inte bra. Vi fick hjälpas åt att ta barnet till närmsta toalett och göra en helsanering. Det var bajs över heeeela han. Till och med under ena örat. Tur att man är rutinerad (yeah right) och har med extra kläder och massor med papper och våtservetter.

Vi fick en massa presenter också, av projektet fick vi en jättefin tummenmobil till spjälsängen, av Carolina en supersnygg mössa (precis mammas stil :-), och av min grupp en skattkammarbok. Vi fick den silvriga för tredje gången, så nu fick vi byta den till den vita, börjar ha en liten samling nu! Vit, blå, röd och silver, och jag tror vi ska önska oss alla, de är så bra!

Nu börjar det dra ihop sig för Stockholmsresa på tisdag. Jag är lite nervös, men det går säkert bra. Framför allt så känns det inte toppen att åka tåg i dessa influensatider, och inte blev det bättre av att de på BVC inte verkade tycka att det var en bra idé. Men men, hon sa till slut att bara jag håller honom för mig själv (dvs inte bli gullad med av någon annan), så går det nog bra. NOG bra. Det känns sådär... Mammahjärtat är lite oroligt.

Tänkte egentligen lägga in lite kort också, men jag har fel dator så det får vänta till nästa gång!

Idag är det strålande sol ute, och därmed ett riktigt härligt höstväder (eftersom det aldrig blir vinter här utan är höst i sex månader så antar jag att det bör betecknas "höstväder" och inte "vinterväder"). Blir till att ta sig ut på en promenad efter nästa matstund! Just nu ligger Tiam och sover själv, vilket tillhör ovanligheterna, i vår ball chair. Det blir lite ombonat där, jag tror han gillar det. Han somnade till och med själv, han var vaken när jag lade ner honom. Så här ser det ut:


Tupplur i ball chair

Söndagens Göteborgstripp var trevlig men allt för kort. Jag och Tiam lämnade av Per och hans kompis Andreas inne i stan där de gick på fotokurs, och sen fortsatte vi till Eva & Johan och kollade in deras nya kök. Fick även beskåda Hilma ätandes ärtpuré för första gången vilket var en spännande grönkladdig upplevelse. Efter det fortsatte vi till Erika och Björn och kollade hur de bor nu för tiden! Väldigt nära och bra mellan de två, bådar gott för framtida titta-förbi-resor i Göteborg. Erika och Björns lägenhet var i alla fall väldigt fin, förstår att de trivs bra där! Ida kom också förbi, så då fick Tiam hänga med två av sina tanter en stund i alla fall, även om vi var tvungna att åka och hämta Per och Andreas redan efter en knapp timme.

Igår fick vi fint besök av min kollega Mikael och hans son Filip, som är nästan exakt ett år äldre än Tiam. Det var fullt ös på Filip, och Tiam var nöjd eller sovandes under hela besöket. Som vanligt när det är lite stoj och stim runt ikring honom.


Mikael och Tiam       Filip

Igår kväll var det körövning i vanlig ordning. Denna gången började vi faktiskt sjunga på utsatt tid (dvs inte efter 40 minuter lokalt skvaller som det varit en del andra gånger). Det uppskattades av mig, även om det fortfarande är lite annan nivå på kören än vad jag skulle önska. Nåja, jag är nöjd för att jag 1) kommer iväg och gör något på egen hand ibland och 2) får sjunga igen, även om det inte är så avancerat.

Vi har för övrigt bestämt planerna för jul och nyår nu, för er som är intresserade.. Eller ja, bestämt så mycket det går. Vi vet ju liksom inte när Tiams kusin bestämmer sig för att anlända, så det är lite lösa planer just där i mitten. Nå, here it goes:

8 dec - vi lämnar Falkenberg och tar oss första etappen till Uppsala
9 dec - vi åker vidare mot Luleå. Hoppas på att ta oss hela vägen på en dag, men det är ju inte säkert att vi klarar.
ca 16 dec - vi åker upp till stugan
ca 22 dec - vi tar oss till vart vi nu kommer fira jul. I Lycksele om Ulf, Johanna och bebisen kommer dit, annars troligen i Stockholm eller Sandviken
26 dec - tillbaka till Lycksele/stugan (om vi inte redan är där)
31 dec - firas i fjällen, dvs Hemavan/Kråkberget
1 jan - tillbaka till Luleå för att gå på Danne och Ullis 40-årsfest
3 jan - åker neröver för att hänga några dagar hos mamma och Torsten i Uppsala
ca 8 jan - hemma igen!

Så! Det var vår månad on the road.. Hoppas att det går så bra som vi tror att det ska göra. Inte helt basic att avverka en 400-500 mil på en månad med bebis i bilen..

Nu ska jag ringa till Motionshuset och försöka övertala dem att få träna gratis i ett par veckor. Det känns liksom inte värt att köpa ett träningskort och sen åka bort en månad just efter man köpt det. Får se om de går med på det... :-)

Några kort till då när jag lika är on a roll..


Jag och ett sovande litet knytte


Tiam tränar nacken

Igår fick vi hämta ut våra ringar! Vi har dessutom världens roligaste guldsmed, han kommunicerar tydligen med sina kunder via sms, med smileys och allt. Jag är så glad att det är just han som har gjort ringarna, det känns bra. Så här ser förlovningsringarna ut:

Pers ring

Min ring

De är båda i vitt guld, men min är helt plain och lite småtråkig ensam, men det är för att den ska passa med vigselringen, men den tänker jag inte visa nu! :-)

Det var väldigt kul att inse att vi faktiskt hade nog med "gammalt guld liggandes" för att räcka till alla tre ringarna, så vi betalade bara för brillianterna i min vigselring samt arbetskostnad, totalt 4800kr. Hade vi inte haft guldet så hade det kostat 19200kr!! Och då behövde vi inte ens använda alla våra ringar, utan kunde behålla tre av dem. Kanske kan bli en morgongåva av dem så småningom... :-P

Igår kväll var Tiam jätteorolig och ledsen, så det blev en kämpig kväll istället för en med fredagsmys framför tvn. Dock var natten bra, så vi vaknade ändå idag med nya krafter! Dagen har varit bra med många aktiviteter. Först på förmiddagen bakade vi två sorters muffins, sedan efter lunch blev det promenad som slutade i kaffe hos Peter, en av Pers föredetta kollegor. När vi sen kom hem passade vi på att kratta upp alla löv och ta in grill och utemöbler medan Tiam ändå var nöjd ute i vagnen. Slutligen toppade vi kvällen med en lyxmiddag, tjälknöl och potatisgratäng - nice!!

Morgondagen bjuder också på lite kul aktiviteter, först ska vi till Calle och Lena och fika på förmiddagen, och sen bär det av till Göteborg. Per ska på fotokurs där, och jag ska passa på att hälsa på Eva och Johan, och kanske även Erika och Björn.

Nu har körslaget precis avgjorts (rätt kör vann, även om alla körer den här säsongen varit lite halvdåliga tycker jag), så nu är det dags för sängen strax! Slutar med en bild på min vackre son. Godnatt!

Jag tror att idag är den första dagen sedan Tiam föddes som jag känner mig lite normal. Normal som i inte trött hela  dagen alltså, även om det börjar dra i ögonlocken såhär på kvällen. Natten var jättebra, jag har börjat liggamma mera, och då somnar både jag och Tiam och jag behöver inte lägga flera timmar på att söva om honom efter maten. Det enda problemet är att det känns som att han inte äter lika mycket, men han verkar ju klara sig i och för sig.. Sen blir det ju att han sover i vår säng hela natten då, men det får han väl göra för nu då. Det finns väl tid att ligga i spjälisen senare.

Igår var vi på spädbarnsmassage igen. Tiam var inte fullt lika nöjd som förra gången, och började gnälla efter vi gjort magen, så det blev ingen benmassage för honom denna gången. Vi pratade lite efteråt, och jag insåg (igen) att vi har det ganska bra ändå. En tjej berättade att hon får sova sammanlagt  runt två-tre timmar per natt. S a m m a n l a g t. Och till råga på allt så vill hennes lille pojke inte bli tröstad av sin pappa heller, så hon har svårt att få avlastning. Jag fattar inte att hon orkar.

Tiam har börjat skrika lite mer nu på dagarna. Det är inget problem direkt, men man undrar ju varför han är missnöjd. Å andra sidan har han samtidigt börjat le och härma mera, och det är ju helt otroligt kul.

Den här veckan har vi inte gjort så mycket på dagarna, och då går vi varann på nerverna, jag och Per. Det är inte lyckat att gå hemma och stirra på varandra hela dagarna, det är för lite stimulans för oss båda. Nästa vecka ska jag iaf börja träna har jag tänkt, så det kommer nog att bli ett lyft!

Imorgon blir det paltmiddag med Karin &v Joakim. Blir intressant att se vad de tycker om denna kulinariska läckerhet! :-)

Nu är vi hemkomna från Jönköping, och som vanligt är Tiam som en ängel när vi är iväg på äventyr. Han charmade Peps och Johanna, och sov snällt på kvällen bland musik, skratt och massa prat. Klockan sex i morse hade vi dock lite skilda åsikter om huruvida vi skulle sova eller inte, men den här gången vann mamma och vi somnade om igen strax efter åtta. Sen sov gossebarnet till 10.30! Gissa om Peps och Johanna blev lite förvånade över att småbarnsföräldrarna var sist upp på morgonen! :-) Så hemskt många timmar blev det ju inte i alla fall, eftersom det blev en ganska sen kväll också, så planen ikväll är sänggång senast 21.00.

Så idag är det då första fars dag för Per. Han fick några trisslotter och en slips (i sann fars dag-anda), och firar just nu genom att se Sverige förlora mot Finland i Karjala cup med Tiam i famnen.


Killarna kollar hockey

Själv har jag äntligen tagit tag i att fixa mitt Skypekonto, så nu kan vi snart ringa videosamtal med nära och kära så de får se Tiam lite live uppe i norr!

I torsdags var vi på spädbarnsmassage, första gången av totalt fem. Det var jättemysigt, och Tiam fann sig i att bli masserad utan att protestera. Dock har jag fortfarande svårt att vänja mig vid att gulla på kommando. "Nu frågar vi alla våra bebisar om vi får massera dem" och sånt. Tanken är ju fin, och jag skulle säkert kunna göra det om jag bara kom på det själv, men på befallning känns det liksom lite konstigt.

På eftermiddagen klättrade jag på väggarna av rastlöshet, så till slut övertalade Per mig att påbörja ett litet snickarprojekt, att bygga en liten ställning som våra tvättkorgar ska stå på. Så småningom lyckades jag masa mig ut i garaget och börja, och det var faktiskt riktigt kul när man väl kom igång. Dock är jag ju heeelt värdelös på allt som är lite pilligt (typ att såga rakt eller se till att det inte flisar sig när man sågar) så den kommer nog inte att bli så himla snygg... Just det, en annan rolig grej var att när jag åkte på Woody och köpte material så frågade han som expedierade mig - på allvar (tror jag iaf) - om jag var snickare. Ha! Jag hann inte så långt tyvärr. När jag väl sågat om typ 43 bitar och börjat borra och skruva så tog alla batterier slut till skruvdragarna så då blev det till att pausa i arbetet. Har inte hunnit ta tag i det igen sen dess..

Igår var Per med Tiam på Getinge och hälsade på. Jag planerade att attacksova medan de var borta, men det slutade naturligtvis bara i att jag lyckades sova kanske 20 minuter eller så. "Måste somna, måste somna, måste somna.." resulterar som oftast bara i att man är sitt allra vaknaste. Sen på eftermiddagen skulle vi på stan och träffa guldsmeden igen, och göra lite andra ärenden. När Tiam hade ätit vid två-tiden så blev han ledsen omedelbart efter att han hade ätit, och det brukar han aldrig vara. Jag hade mina onda aningar, men vi begav oss ner på stan i alla fall. Väl hos guldsmeden så bestämde Tiam sig för att köra skrikfest konstant och vara helt otröstlig hela tiden på stan. Vi fick riva av våra ärenden under ouä-ouä-ouä-skrik och sen skynda oss hem, helt slut och svettiga. Nästa gång han åt hemma sen så åt han i 1h25min (!), sov en kvart och skrek sen som en stucken i någon timme till innan han till slut tuppade av i pappas famn helt utmattad vid niosnåret. Har ingen aning om vad som var fel, men en teori är att han inte hade fått bajsa på ett dygn, att det kanske var det? Det var hur som helst vår första pärs med en skrikande otröstlig bebis. Jag vet, vi är bortskämda med ett nöjt barn.. :-)

Just nu är vi på väg till Jönköping för att hälsa på Peps och Johanna och kolla in deras nya hus. Det blir första gången vi sover borta med Tiam, så det ska bli intressant att se hur det går! (Och om han kommer köra en ny skrikfest i eftermiddag...)

Nu har vi beställt förlovnings- och vigselringar! Det känns scary, svårt att välja, och sen ska man ju leva med det beslutet.. Jag har redan hunnit ångra mig lite (eller iaf kommit på lite ändringar jag tror att jag vill göra). Tur att vi ska tillbaka dit på fredag och kolla på en "låtsasring" som snälle Stefan guldsmed skulle göra så att jag ska få se hur det kommer att bli.

Har gett mig in i brudklänningsdjungeln på allvar också. Ojoj, det finns inte lite att välja på! Har konstaterat att typ 90% av alla klänningar har tubtoppsöverdel, så bara för den sakens skulle vore det kul att hitta något annat än det. Har gjort det till en liten vana att kolla brudklänningar när jag ammar, så blir det liksom gjort två flugor i en smäll där. :-)

Natten till igår var inte kul. Inte kul alls faktiskt. Tiam bara skrek och gnydde, och ville inte riktigt ha mat heller, utan bara småsnuttade utan att få i sig så mycket. På morgonen kom jag på att jag faktiskt hade ätit flera vitlöksbröd på kvällen. Kan det ha varit det månne? Natten till idag blev i alla fall mycket bättre, så det kanske var så enkelt att det var mitt eget fel!

Idag har Per varit på arbetsförmedlingen på förmiddagen, och sen ska han till Halmstad i eftermiddag och spela squash, så vi är själva mestadelen av dagen, jag och Tiam. Jag tänkte att vi skulle traska ner till stan en sväng i eftermiddag och kolla runt lite. Det är liksom roligare att gå ut och gå om man har något slags mål med promenaden, även om jag nu inte har nåt ärende på stan.

Den uppmärksamme kanske har lagt märke till att det bara är kort på Tiam och Per här i bloggen. Det beror på att jag inte är så himla glad i att det tas bilder på mig just nu. Jag har fortfarande kvar 17 kg övervikt efter graviditeten, och det är faktiskt inte så kul må jag säga. Alla säger till mig att det kommer att ramla av "när som helst", men jag inser att så förmodligen inte blir fallet, och att jag nog måste kämpa en hel del för att göra mig av med all överskottsvikt. Den enda som förstår att detta kommer att bli en kamp är Per, och det är ju tur att han förstår och kan hjälpa och sporra mig när det blir dags. Så länge jag ammar fullt så är det inte lämpligt att banta så hårt, så de stora insatserna får vänta ett tag. Men efter 2 mån får man börja träna så smått i alla fall, så då får man ta tag i nån ände. Som för att understryka faktumet så hände följande när jag var nere på stan i måndags: Jag var inne på barnklädesaffären Fridolina här i stan, och när jag skulle betala så frågade kassörskan om det var en present. Jag svarade "nej, eller ja, det är väl en present från mig till min son kanske", varpå hon sa jaha, vet ni att det blir en pojke? Jag mumlade något till svar och fick så bråttom därifrån att jag glömde kreditkortet i läsaren. Hon ropade "lycka till" efter mig när jag flydde fältet. Ridå.

Då hoppas jag att ni fattar hur det känns att se ut som jag gör just nu. Och varför jag inte vill vara med på kort. Tur att man har en familj som tycker om en ändå!

Jag har vunnit!! För (nästan) första gången har jag faktiskt vunnit något som är mer än 25kr på en trisslott! I fredags när vi var på stan med mamma så fick jag skriva upp namn och önskeplagg på en lapp på affärn där vi köpte min Desigualmössa och halsduk, och sen på lördagen skulle de dra en vinnare som fick sitt önskeplagg. Döm om min förvåning när de ringer på lördagen och säger att jag har vunnit!!! Så idag ska jag gå in och hämta ut min jättejättefina Desigualkappa som var mitt önskeplagg. :-D

Idag har vi också tid hos guldsmeden. Vi ska prata igenom förlovningsringar med honom, och vi ska också ta med det "guld vi har liggandes" för att se hur mkt det ger i inbyte. Det låter helt absurt att prata om att man har guld liggandes, men faktum är att vi faktiskt har lite (typ mormors vigselring, en gammal halskedja osv) som man inte använder och som kommer till mycket bättre nytta som en del i de ringar som vi trots allt ska ha på oss varje dag resten av våra liv (..får man väl hoppas).

I lördags var vi hos Lina och Andrew på skogshuggarmiddag. Per och Andrew tillbringade nämligen eftermiddagen med att fälla några träd på deras gård, och sen fick vi alltså middag där på kvällen. Gissa om pojkarna var nöjda när de hade fått klättra i träd och använda motorsåg.. :-) Väldigt trevligt hur som helst att umgås som vanligt, och det är faktiskt ganska skönt att hänga med andra småbarnsföräldrar, då gör inte lite kräk i soffan så mycket. Tänk när Ellen och Tiam blir lite större också och kan leka med varandra, det blir ju toppen.

Söndagen spenderades hemma i sakta mak. Det var egentligen meningen att Marie skulle komma och hälsa på från Göteborg, men hon ringde och hade ont i halsen så vi sköt det på framtiden.

Nu några bilder innan det är dags att rigga för att åka ner på stan.



Tiam chillar på golvet hos Ramona


Anton promenerar


Celia