Life by Josse

Som i sången... Tiam brukar säga "Sjunga klockan går, Ulli brukar sjunga den". Snart kommer vi upp och hälsar på i Lule, 18-20 november!

Men det jag egentligen tänkte på var att jag skulle skriva om teknikens fantastiska framsteg. Igår kväll så låg jag och Per och lyssnade på bebisens hjärtslag i magen, enbart med hjälp av en Iphone o ett par hörlurar! Det var minsann inget vi kunde göra hemma när Tiam låg i magen, men så mysigt det var att ligga och "tjuvlyssna" på lillebror sådär på kvällen! Det kan jag verkligen rekommendera er preggosar, appen heter My baby's beat o man behöver ett par hörlurar utan mikrofon på sladden (dvs headsetet till telefonen funkar inte).

Jag skulle aldrig ha sagt det... Förra veckan sa jag till någon att vi bara hade haft en vab-dag sen Tiam började dagis. Så nu har vi slagit till med nr 2, 3, 4 och 5 då. Tiam har ögoninflammation, världens minst sjuka sjukdom tror jag. Han är helt pigg, men det rinner ur ögonen o då får han inte komma till dagis. Hemskt smittsamt tydligen. Hur som helst så var Per hemma förra veckan, eftersom jag var på kurs, men idag var det min tur. Heeelt omöjligt att få något gjort eftersom "sjuklingen" är så pigg och vill leka hela tiden. Imorse ville han att jag skulle komma och sitta på sackosäcken framför elden i kaminen och mysa. Hur ska man kunna säga nej till det, han är ju hur söt som helst ju... Nu sparkar lillebror så att det syns på utsidan! Kul att det äntligen händer nåt, känns som att allt har stått still i en månad nu. Ska till MVC på onsdag, men det är ju inte så värst spännande kanske. "Mår du bra?", mäta magen, "Hur är fogarna?" och sen är det klart typ. Fogarna har för övrigt svårt att bestämma sig, ibland är det helt ok och ibland kan jag inte gå. Tiam har snart sovit färdigt, och i eftermiddag bär det av till Lena för en klippning. "Då blir Tiam kinkig" sa han förut, jag hoppas att det inte blir sanning..

Vore väl konstigt om inte alla medlemmar i vår familj hade en egen dator... :-)

Hej på er, nu har det ju hänt en massa roliga saker sen jag skrev ordentligt sist. Det har varit Turkietresa, Tiams födelsedag, Pers födelsedag, trevliga besök och en massa mer saker. Jag har hur mycket som helst att skriva om o ändå blir det ingenting. Varför?

Jo, jag har ju en massa filmer o kort och sånt som jag "bara ska ladda upp till datorn först". Detta blir aldrig gjort, hence ingenting blir skrivet... Så ni får helt enkelt hålla till godo med lite text så länge så kommer alla bra bilder o filmer sen. Kanske. Eller kanske inte. Vi får se.

Turkiet var ju jättebra, som jag redan skrivit lite om. Det enda som kanske inte var jättetoppen var maten, lite skolbespisningsfeeling, men annars var det ju det bästa som kan hända en småbarnsfamilj. Intet ett spår av någon magsjuka eller annat trist som kan hända heller, det enda var att Per blev lite förkyld men det var bara sista dagen. Efter hemkomst fruktade vi att Tiam kanske inte skulle vara helt nöjd med att inte få hamburgare, efterrätt o glass tre gånger om dagen längre, men det glömde han nog snabbt bort som tur var.

Väl hemma så var det ju bara några dagar, och sen var det Tiams födelsedag. Jag kunde ta lite sovmorgon på morgonen så då var det tårta, sång och presenter på sängen som gällde för lilleman. Gissa om han blev glatt överraskad när han väcktes av "ja må han leva". Så fort sista hurra:et var över så pep han i extas "Tiam fyller ååååår!" och kastade sig lyckligt över tårtan. Och då menade jag kastade sig. Han greppade en sked och stack den rakt in i tårtan bara, och tyckte att mamma var löjligt noga när jag menade på att vi skulle skära upp en bit av tårtan först. Presenterna blev också populära (fast först när tårtan var avklarad såklart, man är väl sin mors son), och så här några veckor senare så ser jag att han faktiskt gillar att leka med dem också. På eftermiddagen sen så mötte hela familjen upp för födelsedagsmiddag på Max (far o son lika nöjda båda två), och sen stupade ett lyckligt födelsedagsbarn i säng.

En vecka senare när det var pappas tur att fylla år så var det tydligt vad som var fokus för lille herrn. Jag väckte honom vid 6-tiden och viskade "nu ska vi gå upp och fira pappa, han fyller år" så blev han tvärvaken på en sekund och ylade "ääääta tåååårta!!!" så att födelsedagsbarnet själv bara med nöd och näppe lyckades låtsas sova vidare... :-)

Sen har både farmor & farfar och mormor varit här i omgångar och firat också. Det har varit jättemysigt, för att inte säga skönt också med all avlastning och hjälp, och Tiam har fått en omtyckt cykel och en älskad Pippidocka som inte lämnar hans sida.

Och så var det detta med lillebror. Vi pratar mycket om det och läser "Snart har vi en baby" som Tiam också fick i födelsedagspresent, och man undrar hur mycket han egentligen förstår. Häromdagen konstaterade han att lillebror är en bebis och att han snart kommer ut, och när han kommer ut ska mamma bära honom. Så nånting verkar det som att han har koll på i alla fall. Men man får väl se när den dagen kommer...