En konstig, konstig dag...
Ja jag vet, detta blev ett nördigt inlägg, men jag var bara tvungen att få det ur mig. För er som sitter i samma situation så vet ni vad jag menar.
Upp och ner
Hur som haver så avlöpte helgens besök precis så bra som man kunde tänka sig. Härligt att ha huset fullt med folk, och det är så kul att göra saker med barnen (brorsbarnen) som de tycker om. Hade dock några kämpiga svängar med mycket smärtor som inte var så kul, men annars var det ju bara toppen! Ingen nackdel med strålande sol och 30C varmt heller.
I lördags var vi på Liseberg, och det var där jag fick göra min spännande upplevelse med att åka rullstol en hel dag. Det var tur det, jag hade aldrig fixat att hoppa runt på kryckorna hela dagen, då hade jag nog blivit liggandes i flera dagar efteråt. Som tur var så ringde min kloka sambo till Liseberg kvällen innan och bokade en rullstol, trots mina milda protester, och han fick den sista så det var också lite tursamt. Hur som helst så kändes det lite konstigt och pinsamt att sätta sig ner i rullstolen och bli ivägrullad, men ack vad skönt... En intressant reflektion var hur det kändes och hur man blev behandlad som rullstolsburen, folk behandlade en som en möbel ungefär, hade inga problem med att stå en decimeter ifrån ens ansikte med rumpan, eller snedda runt rullstolen ungefär som runt en stolpe. Inget personal space här inte! Det var i alla fall en rolig dag, och det var kul att se barnen springa mellan attraktionerna även om man saknade att själv kunna hänga med!
Igår hade jag verkligen flyt med tågåkandet. Det började med att jag tydligen lämnade min plånbok hemma, så när jag skulle visa pendlarkortet på tåget så hade jag varken det eller några pengar att betala för mig med. Konduktör(-issan?) var dock snäll och lät mig åka ändå, men sa att det nog var bäst om jag fixade lite pengar till hemresan. Sagt och gjort så lånade jag kontanter av min kollega Christer, men sen när jag tagit mig till centralen och skulle hem så visade det sig att jag hade 5kr för lite för att köpa biljetten för hemresan. Fick dock tipset om att västtrafik kanske sålde billigare biljetter, så det blev att ställa sig i ny kö där. Väl framme vid disken så försökte mannen i luckan febrilt få mig att köpa ett värdekort, trots att jag förklarade att jag hade pendlarkort och bara skulle åka denna gången på vanlig biljett. När han väl hade gett sig och fipplat klart med kassan och skojat klart med sin kollega hade jag 2 min på mig till tågets avgång så jag fick hoppa dig i en rasande fart vilket givetvis satte sina spår i form av värk hela vägen hem och typ hela kvällen. Men men, mindre missflyt idag får man hoppas.
Fick luncha igår med Ramona och lille Anton 2 månader. Perfekt med lite bebismys för att väga upp den annars rätt så kassa dagen. Sen avslutades kvällen dessutom med en stund på stranden med Jeff & Anna och deras barn, vilket också gav den rätta mysfaktorn för att få mig på rätt spår igen.
The king of pop is dead
Först av allt: Michael Jackson är död. Shit vad konstigt det känns. Han var ju liksom som en seriefigur, har alltid funnits och kommer alltid finnas, är konstig och blir aldrig äldre (bara mer opererad). Men nu är han borta alltså. Weird.
Daniel med familj är alltså här nu, det är jättemysigt och kul att ha huset fullt med folk. Det är alltid någon överallt, och en massa saker är på gång hela tiden. Det gör att man funderar lite på hur det kommer att bli sen när man har en eller ett par små knattar som kutar omkring här och gör grejor. Så annorlunda mot hur det är nu när vi är så vana vid att alltid bara vara vi. Det blir liksom inte så mkt liv när Per ser på tv och jag ligger i hängmattan och läser. Men jag ser verkligen fram emot en massa liv! Jag tror att vi kommer bli en kul familj!
Igår var vi hos barnmorskan, och jag är så himla glad och tacksam för att vi har världens bästa barnmorska! Hon är så varm och omtänksam utan att vara pjoskig och mesig, hon är fortfarande saklig och svarar alltid jättebra på alla frågor. Passar mig och Per som hand i handske. Tänk om man hade kunnat bestämma att hon skulle vara med på förlossningen, det hade ju varit perfekt... Igår kom jag även ihåg att fråga om Per kunde få vara med och bada med mig i jacuzzin på förlossningen, och det sa BM att man normalt fick. Någon har sagt till oss förut att man inte får det, och av någon anledning så har det där stört mig jättemycket. Konstigt för en sån småsak, men man ÄR konstig när man är gravid har jag märkt.
Idag ska vi till stranden, det ska bli jätteskönt. Det har varit så varmt nu i ett par dagar så jag har verkligen längtat efter att bada. Får väl se om pojkarna lyckas lura ner Per i plurret, det vore ju en bedrift... :-)
Bra dag
På jobbet så har jag blivit lite less på att ständigt diskutera foglossning och hur synd det är om mig hela tiden. Det är skönt och snällt att folk bryr sig såklart, men eftersom det lätt kan bli ett tjugotal varje dag som ska fråga hur det är och vad jag har gjort så blir det liksom lite tjatigt efter ett tag.
Eva kom in med lillan till jobbet idag och hälsade på. Det är för mysigt med små söta bebisar som luktar gott. Jag har dock lite dåligt samvete eftersom jag inte lyckats köpa några presenter till henne och Celia ännu. Alla i hela världen har gett dem presenter utom vi, och vi är ju ändå relativt "närstående" så att säga. Ännu värre blev det idag när Eva berättade att hennes mamma håller på att sticka en mössa till vår bebis... Nu får jag helt enkelt ta tag i saken och skicka presenter med posten om vi inte får till att hälsa på dem!
Imorgon kommer äntligen familjen Enström indroppandes och hälsar på. Ska bli så kul!! Att det dessutom ska bli 25C och sol gör ju inte saken sämre. Skrea strand, here we come!
Same same, but different...
Efter halva Gekås var jag fullkomligt slutkörd och grinfärdig, trots att jag pausat och vilat flera gånger redan. Min snabba tur på Ullared blev helt plötsligt till ett fyratimmars-endeavour, men nu är vi i alla fall uppkittade med nytt tvättmedel och snus och sånt. Och kanske viktigast av allt - jag har äntligen en (eller till och med två) behåar som jag kan ha! För den oinvigde så förändras behå-storleken rätt drastiskt när man är gravid...
Nu är det dags att vika in årorna för kvällen. Imorgon väntar jobb och sen fika med Elina och lille Elliot, kul!
Dagens status
Hade egentligen tänkt hinna iväg till Ullared idag och skaffa lite förnödenheter, men eftersom Per är lite krasslig så blir det nog inget med det. Det blir lite för bökigt för mig att försöka fixa det på egen hand, och jag hoppas fortfarande på att Per ska vila sig i form så att vi kan åka till Stenungsund/Tjörn imorgon som planerat. Är han fortfarande risig så är det ju inte så fiffigt att åka och hälsa på så små bebisar.
Ser fram emot veckan när Danne & Ulli och ungarna (fast de är ju nästan "unga vuxna" nu) kommer och hälsar på! Ska bli jättekul verkligen! Hoppas bara att det blir bra väder så vi kan hitta på lite roliga ute-saker i Falkenberg.
Har för övrigt fått tid för akupunktur nu. Hoppas innerligt att det kommer att hjälpa, det vore ju guld....
Boktips
Nu när jag, efter att ha plöjt böcker om barn, graviditeter och förlossningar i typ ett halvår, återgått till deckarkategorin så har jag hittat en ny favvo! Gillar ni deckare, så sök upp en Jo Nesbö (fast med norskt ö). De är jättebra, med spännade twister och otippade slut. Varning dock för att man inte ska börja med att läsa den nyaste boken (som jag gjorde). De hänger ihop lite, så det är bra att ta dem i rätt ordning.
I övrigt så ligger jag i hängmattan och vilar ihop mitt bäcken. Har suttit i princip stilla hela dagen, men sen körde jag matlagning, klädplockning och blomvattning på raken och det var naturligtvis inte en bra idé.
På midsommar ska vi ner till Skåne till Lars & Louises stuga, ska bli så kul att träffa dem och alla andra som kommer. Det var så länge sen sist! Sen blir det till att vila upp sig på lördagen, och sen på söndagen så sticker vi upp till Stenungsund/Tjörn och hälsar på Eva & Johan, Åsa & Magnus + bebisar!
Strike two
Igår fick vi dåliga nyheter, då det legat varsel på Per jobb ett tag, och det nu blev klart att han skulle få gå. Det var naturligtvis inte vad man önskade, men vi kommer ju att överleva förstås. Det finns ju en del positiva bieffekter trots allt, vi får till exempel troligen en chans att vara hemma båda två med bebisen mycket längre i början än vad man normalt har chans till. Vi skulle kunna åka upp till stugan eller till Luleå under en längre period om vi vill, fixa och dona här hemma utan stress osv. Man skulle kunna säga att istället för att ha pengar men lite tid, så har vi nu tid men lite pengar...
Igår var vi även på del två av profylaxkursen. Den var riktigt bra faktiskt! Handlade mycket om partnerns roll denna gången, och det var bra både för Per och mig tror jag. Vi fick beröm för att vi förbättrat oss så mycket med andningen, övning ger färdighet! :-)
Idag ska jag jobba hemifrån för första gången. Mitt godkännande av hemmet som arbetsplats har inte gått igenom än (ska godkännas av typ arbetsmiljöombud), men igår kväll fick jag så mördaront så att jag bestämde att om det inte hade blivit markant mycket bättre idag så skulle jag stanna hemma. När jag klev upp imorse så kände jag hur det drog och slet direkt, så jag anade att det inte skulle bli bra, och det blev det inte heller. Nåja, min teamledare sa ok så nu ska jag logga in på jobbet!
Amsterdam!
Kryckorna till trots så blev det ändå en guidad tur med kanalbåt, lite shopping, en rundtur på The Heineken experience, red light district och en mysig skybar som betades av. Inte så pjåkigt ändå! Det blev väl kanske lite mer taxi och spårvagn än annars, samt att vi nog skulle ha hunnit med mer grejor, men en mysig helg fick vi! Det är underskattat att få rå om varandra så där en helg helt utan nån speciell anledning alls.
Några bilder från Amsterdam:
Jag hoppar gatan fram
Inte så raka hus
Jag sitter på skybar och skriver om min drömförlossning (hemläxa från profylaxen)
Imorgon är det dags för fortsättningen av profylaxkursen, och innan dess ska Per ha hunnit skriva om sin drömförlossning, sina orosmoln, samt att vi ska ha fått ihop det till en gemesam bild och fått ut vår gemensamma målbild ur det hela. Hur det ska gå är ännu osett. Just nu är han ute i garaget och skruvar i sin cykel.
Imorgon nya tag på jobbet. Nu endast 17 arbetsdagar kvar till semestern!
Alltså hur svårt kan det vara att andas egentligen??
Jag har funderat ett del på om det är så smart att ha en allt för utstakad bild av hur man vill ha sin förlossning till exempel. Har tänkt att det bara blir till en stor besvikelse om det inte blir som man vill, men nu fick jag ett nytt sätt att tänka av den duktiga barnmorskan som höll i kursen. Hon resonerade som så att om man har en bild av drömförlossningen, som man dessutom kommunicerat med sin partner, så är det lättare att komma tillbaka on track om man så att säga vet vad man ville innan. Det köper jag, så nu känns det som jag har ett sätt att tänka kring det.
Och så var det ju det där med profylaxandningen då. Alltså det var ju skitsvårt! Man trodde ju att man hade pejl på det där med att andas och så, men tydligen inte. Det som kallades djupandning var nemas problemas, det har man ju gjort på varenda aerobicspass man har varit på i sina dagar, men den där "ytliga andningen"! Shit, jag kan verkligen inte! Så nu blir det andningsövning varje dag tills nästa kurstillfälle, skulle kännas skönt att ha kläm på det där. Sen kommer det ju säkert inte att bli någon profylaxandning ändå när det väl bär av, i all förvirring och smärta, men om man lär sig det bra, och sen också har Per som pushar på mig, så kanske jag kan ta hjäp av det ändå, vem vet?
Hemläxan till nästa gång var att både jag och Per skulle skriva ner tre saker:
* Hur ser din drömförlossning ut?
* Vilken är din målbild? (När är vi "färdiga")
* Vad är du orolig för?
Både jag och Per kände ju att det går ju inte att ha olika målbilder, det blir ju tok, men om vi börjar med var sin och sen jämkar ihop dem så kan det nog bli bra. Det känns rätt kul att gå omkring och fantisera om sin drömförlossning faktiskt!
Det finns, på tal om det, en del tid att fantisera på när man inte är så snabb och rörlig... Det som tidigare tog 3 min att gå tar nu snarare 10 min. Gäller att inte bli frustrerad.. Det går ju ändå inte att göra något åt. I natt vaknade jag för första gången av att jag hade ont. Hoppas att det inte kommer att bli någon vana...
Ikväll har jag varit hos Eva och Johan och hälsat på dem och den nya lilla damen, nu en vecka gammal! En så söt liten tjej! Det är så mysigt att träffa alla dessa nykläckta bebisar som är runt omkring oss, får mig att längta till att vår lille kille ska titta ut! Åsa, Magnus och Celia var också där, och även om Celia inte var helt nöjd (misstänkt magont) så var det så kul att se nu när hon har börjat le och skratta lite.
Snart hemma, då blir det en stund i hängmattan och sen avancemang till sängen!
Kan man profylaxandas bort en budget?
Är på väg mot Halmstad för första delen av vår profylaxkurs. Ska bli kul och spännande att höra vad de har tänkt försöka lära oss, men jag har tyvärr lite svårt att stressa av och fokusera på detta. Anledningen är att jag har ännu en frukad budgetsväng på jobbet, och de innebär alltid stress, hopplös felsökning i excel och femtielva excelark öppna på samma gång så att allt hänger sig stup i kvarten för att processorn inte orkar med. Det krävs nerver av stål för att fixa sånt här. Åtminstone för att fixa frustrationen man bygger upp genom att försöka få till det.
Nåja, ska försöka släppa det nu och fokusera på kursen istället. Får ta en liten budgetsväng till ikväll istället.
Har gjort min första dag på kryckor idag. Det var faktiskt en klar förbättring mot att gå mina myrsteg som jag försökt med tidigare, när jag väl fick pejl på hur jag skulle använda kryckorna iaf. Även om det fortfarande går supersöligt så känns det bra att det faktiskt gör mindre ont att gå omkring. Får transport från jobbet till tåget, och det är en himla tur eftersom jag annars skulle behöva bestiga en lång trappa, gå jättejättelångt (det känns så när man går så sakta iaf) och klättra upp och ner i spårvagnar. Pratade med min BM idag, och hon hade sett oss på Harrys i fredags och sett hur illa jag gick, så hon hade tänkt "hm.. undrar om inte hon kommer höra av sig snart". Lustigt sammanträffande, och dessutom ganska skönt, jag behövde inte precis övertala henne om att jag faktiskt har ont! Ska till läkaren på torsdag och få ett intyg, och då ska vi också prata om sjukgymnastik och sånt.
Återkommer med recension på profylaxkursen!
The shit has hit the fan
Imorgon blir det kryckor samt samtal till BM för att få intyg till försäkringskassan för sjuktransport (mitt liv blir mer och mer lik en 85-årings för varje dag) och eventuellt en tid för akupunktur.
Detta var ju inte direkt nån höjdare med tanke på vår semester i Amsterdam till helgen. Men men, it's for a good cause...
So much to do, so little time
För tredje eller fjärde helgen i rad känns det som att jag är på semester, och blir lätt förvånad när jag inser att jag ska till jobbet igen på måndagen. Vet inte om det har att göra med att man bor på ett sånt sommarställe, så det känns som att man är långledig varje gång man ser kön till glasskiosken eller folket på stranden. Hur som helst så är det ju inte allt för långt kvar ändå! 22 arbetsdagar närmare bestämt! Det är ju egentligen lite fler, men jag ska vara ledig lite fredagar framöver, så då blir det endast tjugotvå dagar kvar innan semestern äntligen tar över.
Hade en väldigt trevlig kväll igår, middag hos Karin och Joakim. Hade en mardrömskväll vad gällde fogarna, men god mat och trevligt sällskap får en att trotsa även de svåraste plågor tydligen! Men lite panikslagen blir man ibland ändå, vissa dagar spelar det ju ingen roll om man sitter, ligger, står eller går så gör det ont, sjukt frustrerande.
Idag är det mycket som står på schemat, mäta och ta kort (glömde i onsdags.. och torsdags, fredags och lördags apparently..), rösta, grilla hos Jeff och Anna, Per ska cykla, jag ska veckohandla, och mitt i allt detta ska jag lyckas få in att köra fyrtioelva beräkningar för en jobbgrej som måste köras igång med jämna mellanrum. Jaja, där får man för att man tog sig en lugn lördag.
Nu börjar det röra på sig borta i sovrummet, så nu vankas det nog lite gott morgonhumör från min darling sambos sida! :-)
Tjocksmock
Jag och Karin hade en produktiv lördag, med mycket vettig planering och många roliga historier också. Fick nästan en liten trip down memory lane när vi berättade för varann om våra respektive gamla tider. Gott grillat blev det också, även fast jag luktade vitlök i typ tre dagar sen. Så går det när man kör vitlöksmarinerat kött med vitlökssås och vitlöksbröd. Men vi lär inte bli förkylda på ett tag iaf!
Söndagen spenderades i rastlöshetens tecken. Jag glev bara runt hemma och längtade efter Per som var i Stockholm, och sen när han äntligen kom så hade han med sig en present till mig på mors dag! För man får faktiskt fira den nu eftersom bebisen skulle kunna klara sig utanför magen om den skulle råka födas nu. Det har jag bestämt.
Måndag var besök hos barnmorskan, en ny tjej som hette Katarina som vi fick istället för väna Sofia som gått hem för att föda barn själv! Det mättes mage, lyssnades på hjärta, och konstaterades att jag hade lågt järnvärde, så nu måste jag till slut ge efter och börja äta järntabletter. Usch och fy. Hade haft läskiga sammandragningar som gjorde ont kvällen innan, men hon tyckte att de gick ju över så då var det ju ingen fara! Ja men... hur ska man veta om de tänker gå över då? Spåkula? I övrigt var new Katarina bra, jag tror att vi kommer trivas med henne.
Måndag kväll bar det då av till Lyon för sista jobbresan till Frankrike på ett bra tag. Det var en helt ok resa, även om jag hade vääldigt ont på tisdagen, en av de västa fog-dagarna på länge. Gick in i en bebisaffär och skulle köpa en present till pyret i magen, men stoppade mig själv i sista stund då jag insåg att det inte riktigt var en del av månadens budget...
Medan jag var i Lyon så hann i alla fall Eva och Johan äntligen få sin lilla bebis! En flicka på 3500g och 53cm, lång och smal. Pratade med Eva idag och fick höra lite mer om hur saker och ting går till. Dock törs jag väl inte hoppas på ett lika snabbt förlopp, 2,5h från första värk till bebis på bröstet! Men.. det får gärna ta lite längre tid än så, jag vill ju hinna bada på sjukhuset också! :-) Längtar så till att få åka och hälsa på bebisen och dem snart!
Imorse var det dags för veckans invägning. Jag kände på mig att det hade gått fort nu, allt stramar och känns trångt och tungt, men alltså seriously +2,7kg på en vecka!!!!! Det kan ju inte vara möjligt, jag måste ha skrivit in fel värde förra veckan. Eller nåt. Jag som var så nöjd att jag bara gått upp 4hg i veckan de senaste veckorna, att det hade stagnerat, men nej - så tur hade man ju inte då. Jag är nu på +14,1kg från testa-plus-dagen. Skiiiiiiit också.
Just nu är jag på väg hem efter en AW som jag inte alls orkade gå på egentligen, men det blev trevligt som vanligt. Vi är ett gäng som gick en kurs tillsammans förra året (tror jag det var) och har träffats lite nu och då sen dess. Superkul verkligen! Men det ska bli skönt att komma hem till Per och krypa ner i hans famn en stund (inte för att jag nu ryms där, men ändå).
