Life by Josse

Sitter hemma nu efter en lång och intensiv helg. I torsdags fick vi besök av Linn, Jonatan och deras fina hund Juno. Det var jättekul att träffa dem igen, det var länge sen sist nu. Till middagen anslöt även Jeff & Anna med deras barn Jack & Ryan, så det var fullt ös hela kvällen.

Fredag förmiddag var det så dags för första gången på föräldragruppen. Det var lite spännande att se vilka andra par som skull delta, och se om det kanske var någon man potentiellt kommer att hänga med under mammaledigheten, men min gissning är att det inte kommer att klicka med någon där. Inte för att folk inte var trevliga, men de flesta var ganska mycket yngre än oss, så det kändes inte så självklart med någon i alla fall, men man ska ju aldrig säga aldrig. I slutet på träffen såg vi på en förlossningsfilm, och under tiden vi tittade så kände jag hur jag började få ont. En högst välbekant smärta som jag trodde jag känt för sista gången denna graviditeten, men icke. FOGARNA!! Neeeeeej, inte igen... Jag fick andas mig igenom hela filmen, och sen vänta ut att de andra gått så att Per kunde hjälpa mig ut till bilen. Var väldigt ledsen, eftersom jag såg hela min nyvunna "frihet" av att kunna röra mig, flaxa rakt ut genom fönstret. Men - framåt eftermiddagen var det försvunnet igen. Det är konstigt med hormoner! Nåja, det blev ett litet wake-up call som fick mig att ändra mina planer på att lämna tillbaka kryckorna, man vet aldrig om det här håller i sig hela vägen fram... Jag njuter så länge det varar helt enkelt!

Jag har också börjat få väldigt mycket sammandragningar nu. Jag vet att det är helt normalt, och att det innebär att "livmodern tränar inför sin kommande tuffa uppgift" som det brukar stå i böckerna, men det är ändå lite obehagligt tycker jag.

Nåja, helgen fortsatte i alla fall! Fredag kväll hyrde jag en film och köpte godis, medan Per fixade i garaget. Kommer aldrig sluta fascineras över de där timmarna i garaget, men är han glad så är jag glad. Sen på lördagen bar det av först till Partille för att hämta spjälsängen vi köpt, sen till Backaplan för lite bebispryl-shopping, och slutligen ut till Stenungsund och Skärhamn för att hälsa på Åsa & Magnus samt Eva & Johan.

Spjälsängen var tyvärr inte riktigt i det skick som säljaren hade beskrivit den, var lite skavd och smutsig här och där, men less på att leta som jag är så köpte vi den ändå. Väl ordentligt skrubbad och uppmonterad hemma så ser den fin ut ändå!



...med vyssan-lull-tassar såklart :-)



Bebispryl-shoppingen gav inte så stor utdelning som jag hade tänkt mig, men det får bli att fixa det sista via nätet helt enkelt. Fixar ju jag lätt! Babyskydd till bilen inhandlades i alla fall, samt en babysitter som verkar jättebra, men inte alls var den vi hade bestämt att vi ville ha, lite småjox som tex en Näsfrida (någon som vet vad det är? :-), flasktorkställ, solskydd till bilen osv.

Middag på lördag kväll hemma hos Eva och Johan, tillsammans med Lisa & Tobbe och Åsa & Magnus. Jättekul, och mysigt att få vara med små kusinerna Celia och Hilma lite mera också.

På väg hem hann vi bränna lite pengar på Ikea också förstås, så nu har vi snyggt matchande gröna handdukar och matta i badrummet.

Imorgon - kanske putsa fönster?

Är hemma i Falkenberg igen, vilket är jätteskönt! Har inte ens varit borta så länge, men det var faktiskt skönt att komma hem i alla fall!

Per jobbar ju nu, så jag har pulat på här hemma för mig själv idag. Fick dock en hel gjort, skrev lite listor på saker att göra och köpa (skriva listor är nog min favoritsysselsättning), handlade, var in och gjorde några ärenden på stan, samt åkte till Ullared och rev av den listan också. Det var där traumat utspelade sig.

Pärlbandet av bilar på vägen ut satte väl igång några små varningsklockor, långt bak i huvudet, men det var ändå inte så att jag ägnade så mycket tankekraft åt det. Inte heller de ytterst fullsatta parkeringarna kunde tydligen avskräcka mig. Men när jag kom till entrén och såg kön IN i butiken så anade jag oråd på riktigt. Väl inne på Gekås fick jag skärpa mig riktigt ordentligt för att inte få panik och släppa vagnen och springa (eller ja, lufsa) ut samma väg som jag kommit. Det var HYSTERISKT på riktigt. Redan i kön in hade jag fått parera en målinriktad kvinna som bara skulle tränga sig förbi just mig, och 10m in i butiken blev jag påkörd på hälsenorna första gången. Tålamodet räckte väl i ungefär 7 minuter, och sen började jag fokusera på hur idiotiskt alla beter sig. Står och hänger mitt i en gång och blockerar, ungar som ska leka tafatt i gångarna (var är deras föräldrar??),  "parkerade" vagnar på puckade ställen. Ja, ni som varit där vet vad jag menar, men att åka dit en molning dag under industrisemester var tydligen mer av ett kamikazeuppdrag än vad jag anade. Jag som tyckte att jag var så smart som åkte några dagar innan löning...

Nu är jag i alla fäll lyckligt hemma igen, och tar igen mig en stund i hängmattan innan jag ska fixa ihop lite middag. Per grejar och river i barnrummet och ler från öra till öra över att få jobba lite i huset, det är kul att se.

Svininfluensan börjar oroa mig en aning. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på det, men nu när de säger att 30% av befolkningen kommer att drabbas, och att kvinnor i sen graviditet blir extra utsatta, så blir man ju lite nojjig. Läste på ett ställe att det finns risk att förlora barnet, och det vill man ju bara inte ta in i sin tankevärld. Nåja, jag har i alla fall köpt handsprit på apoteket idag, det får bli vår åtgärd för att känna att vi gjort något i alla fall.

Idag är vi i "stan" igen. Järnaffärn i Hemavan stod på schemat, så jag passade på att hänga med så jag kunde kolla Blocket efter spjälsängar och skicka lite mail och så. Och tro det eller ej - jag fick tag på en spjälsäng! Äntligen har vi fått vår Brio Moon Lux som vi så gärna ville ha, om än för lite av ett överpris. Hon hade lagt ut den för en kvart sen, och blev lite lätt förvånad när jag faktiskt blev glad över att den fortfarande fanns kvar. Det följde inte med några Vyssan-Lull-tassar eller madrass, men nu har vi då en spjälis i alla fall!

En till nyhet är att jag är jättemycket bättre i fogarna!! Helt plötsligt har jag magiskt blivit bättre, och nu kan jag till och med gå utan kryckor, även om jag inte är den snabbaste man har skådat. Känns lite overkligt, så jag törs inte riktigt tro det än, men det blir ju bättre för en del i slutet så det är ju faktiskt möjligt att det ska hålla i sig.

Blir dock lite rastlös i stugan då jag är bättre, men fortfarande inte får hjälpa till med någonting. Jag har ett antal hökar som vakar över mig och ser till att jag inte överanstränger mig bara för att jag är bättre. Det är säkert smart, men lite frustrerande... Nu ska jag i alla fall baka lite i det nya köket. Det ska bli kul!

Nu är vi uppe i stugan efter en rolig med uttröttande helg i Lycksele. Sitter just nu i bilen på parkeringen vid Konsum i Tärnaby och skriver, har ingen mottagning med 3-abbonemanget i stugan, så då får man passa på när det vankas handling!

Jag flög upp till Lycksele i fredags, och Per körde bil. Han kom fram 5,5 timmar senare än mig, inte dåligt! Jag vill nog inte veta hur fort han hade kört då... På fredagskvällen var vi och åt middag på Skogskåtan, och sen åkte jag och Johanna hem medan bröderna Hedberg fortsatte hem till Ante och Therese. Det blev en sen kväll för dem... På lördagen gjorde jag och Johanna lite ärenden, medan pojkarna sov. Sen mötte vi upp med Ewelina och Maria på stan och gick och åt lunch tillsammans. Kvällen avslutades med ett grillpartaj hemma på Barrvägen. Jättekul, nästan alla var där och vi hann få lite kvalitetstid med Lyckseleborna även fast vi bara var där i två dygn. Känns lite konstigt men kul att det nog var sista gången vi var i Lycksele på tu man hand. Nästa gång vi är där är vi tre...

Nu kan jag kanske äntligen skriva om den andra roliga nyheten också. Vår lille kille ska få en kusin bara 11 veckor efter att han är född!!! Ulf och Johanna ska alltså också ha barn, och det är förstås jättejättekul! Tänk att det skulle bli två -09:or, det hade vi ju inte trott! De ska dessutom få en liten tjej, så det var lite extra kul, då får vi en av varje som tultar runt här i stugan så småningom.

Vi hämtade ju vår vagn i Lycksele också. Den är jättefin, jag hoppas verkligen att vi kommer att bli nöjd med den rent funktionsmässigt också. Känns som att det finns en business i att göra lite mer användarvänliga vagnar dock. Det finns ju inga som är perfekta, och det måste ju bara gå att göra smartare och fortfarande prisvärda lösningar. Kanske något för Per att slå sig in på? :-)

Nu kom Carola tillbaka så nu måste jag avsluta. Vet inte när jag kan skriva igen, beror på när vi ska handla nästa gång!

Nu har man då alltså semester. Känns fortfarande lite lätt overkligt, men så är det i alla fall!

Avslutade dagen tidigt på jobbet eftersom vi hade ett besök hos barnmorskan på eftermiddagen. Detta avlöpte utan några större aha-upplevelser. Det var det "gamla vanliga" med blodtryck, lyssna på hjärtat och mäta magen. Hon konstaterade att bebisen låg rätt med var sk ruckbar, dvs att han inte har fixerats med huvudet i bäckenet ännu. Men han har ju liksom 10v på sig, så det är ju ingen brådska!

Några bilder från gårdagens ultraljud:


Snygg profil


Ser ut som att han redan snusar som pappa.


Andra delar som släktar på pappa.. :-)

Håller på att packa våra väskor nu. Imorgon bitti bär det av norröver! Jag flyger från Halmstad, och Per kör. Känns onödigt och slösigt, men jag vet att Per har rätt i att det är rent idiotiskt att försöka ha mig sittandes i en bil i 15 timmar.

Känns lite fel att lämna trädgården nu när rosorna precis spricker ut, och körsbärsträdet dignar med frukt. Men men, det ska bli så kul att komma upp till stugan, Lycksele och Luleå också!

Ett smakprov från trädgården.

Imorse var jag på akupunktur för fogarna för första gången. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag åkte dit, men jag sa i alla fall till Per att han kunde stanna hemma, så skulle jag komma hem och hämta honom innan ultraljudet vi skulle på strax efteråt.

När jag kommer in sent omsider (hon var en kvart sen) så berättade jag att jag var lite nervös och inte gillade nålar, så sjukgymnasten var snäll och tog det sakta och försiktigt. Jag trodde att det skulle vara läskigt som ett nålstick men inte så mycket mer, så döm om min förvåning när det bränner som eld först när hon sticker in nålen, och sen när hon vred om så svartnade det för ögonen. Detta är väl förmodligen helt normalt, men jag hade i alla fall inte fattat hur ont det skulle göra. 5 nålar satte hon, och vred om tre gånger på varje. Det är inte att jag längtar till nästa gång...

Efter den fasansfulla upplevelsen så var det dags att skynda skynda och hämta Per. Jag hade 14 minuter på mig från att jag lämnade sjukgymnasten till att vi skulle vara på mödravården. Jag hoppade mitt snabbaste ut till bilen och körde hem och hämtade Per. När han hoppade in i bilden lyckades jag inte riktigt berätta om akupunkturen utan grät mest. Blev lite lätt dramatiskt, men det svämmade över lite då, efter att jag tappert hållt mig hela tiden hos sjukgymnasten.

På ultraljudet var det desto roligare! Vi fick åter igen se att det är en pojke (denna gången ännu större och tydligare ädla delar), han hade stort huvud och mage för sin ålder, och såg ut att utvecklas fint på alla plan. Bäst av allt var nog att vi fick veta att moderkakan nu växt med livmodern upp, så det behöver inte bli något planerat snitt i alla fall!! Toppen! Lillkillen hade redan lagt sig till rätta, med huvudet neråt bäckenet, så han verkar redo att möta världen!

Efter att jag skrivit förra inlägget i morse, så klev Per upp och då blev livet lite lättare. Min darling sambo är mitt största irritationsmoment, min viktigaste vän och min fastaste klippa. Det är underligt hur det kan vara så, allt i ett liksom :-). Idag var det en sån evinnerlig tur att han fanns och drog mig upp ur tanketräsket.

Efter att Per hade varit ute och cyklat med sina cykelpolare så tog han med mig till Halmstad, där vi åkte till H&M och införskaffade lite nya mammakläder. Det var ett tag sen jag ägde ett par byxor jag kom i, så det var ju kanske på tiden. Tack vare honom kom jag hem med en helt annan klädpåse än vad jag hade haft med mig om jag bestämt själv, och så här i efterhand blev det bättre så som Per valde. Det blir ofta det faktiskt vad det gäller klädinköp. Sen hade jag aldrig fixat det utan honom heller, trots att han hjälpte och sprang och hämtade kläder och bytte storlekar så hade jag ruskigt ont sen på vägen hem. När jag kom hem kopplade jag på min nya vän TENS-maskinen, och den hjälper faktiskt lite även om smärtan inte försvinner helt.

Vi fick middag hos Lina och Andrew, vi var en hel bunt med folk som var ditbjudna. Det var som vanligt jättetrevligt och mycket gravid- och barnsnack (blir lätt det när majoriteten av gästerna är antingen gravida eller har småbarn). Framför allt var det rätt skönt att slippa laga mat, speciellt när jag haft en jobbig dag.

Imorgon är det jobbdag igen (man glömmer det hela tiden när det känns som semester vareviga helg!), men nu är det BARA FYRA DAGAR KVAR!!!

Känns som jag jobbar i motvind nu. Har en hel härlig helg framför mig, men hittar mest smådetaljer att tjura över. Beter mig som ett barn och gnäller över att Per ska åka ut på cykelutflykt med grannens barn istället för att åka och titta på tapeter med mig (åh nej vilken katastrof, hur ska jag överleva). Moget.

Hade tänkt lägga upp lite bilder, men eftersom jag bara fick med mig mobilen upp på övervåningen och inte kameran (är alldeles för grinig för att orka hämta den), så blir det bara en tjusig en på invalidon i rullstolen på Liseberg.



Ska till Halmstad imorgon och träffa Peps och Johanna, och sen på söndag ska vi på middag till Lina och Andrew, så vi har ju en massa kul på gång. Önskar jag kunde känna det lite kul också. Men men, imorgon är annan dag, som någon (Niklas Strömstedt? Tommy Nilsson?) sjöng. Kanske har jag sovit bort griniga Josefin då.