Life by Josse

I dessa bråda dagar, men supermycket på jobbet, en massa husbestyr, 3 x kalas på gång för Tiam, och en weekendresa om hörnet, så inser jag plötsligt vad det är som gör mig stressad.

 

Det är inte att-göra-listan, det är inte att hinna handla innan middagsdags, det är inte uppgifterna på jobbet eller ens vardagslogistiken för att se till att ingen hämtning missas. Det är ÅTERBESÖKEN av uppgifter man redan klarat av. Det är att banken glömt att skicka ut en ny dosa även fast jag bockat av att jag ringt och bett om en ny. Det är när personer man överlämnat uppgifter till glömmer bort att göra det så man måste påminna igen. Det är det där mailet som inte blev besvarat även fast man gett dem en deadline för att höra av sig, eller att Per glömmer bort något jag sagt.

 

Att måste föra upp samma uppgifter som man redan klarat av en gång på listan, oavsett om den är faktisk eller mer av bakhuvudetkaraktär - det är DET som skapar både stress och irritation. Dagens insikt.

Grävmaskinskillen tyckte nog att det var lite synd om mig som inte kunde vara där och titta, så han messade en bild. Lite fint gjort av honom ändå. 

Sen kom fler bilder från grannarna också, så vi lär ju hålla oss à jour även om vi inte hinner vara där jämt. 

Ja alltså, den här veckan har ju varit ett pussel. Jo jag VET det här är verkligen inte nytt för många av er andra, men vi har ju varit ohyggligt förskonade från sjuka barn i det här huset, så nu när Tiam hade feber i sex dagar så stod vi lite som frågetecken. "Alltså hur gör man nu då?" En kombination av vabpussel, barn med på möte, morfar-och-Anne-vab och lite kvällsjobb tog oss igenom veckan till slut i alla fall!

 

Det som var väldigt roligt i sammanhanget var att Emrik, efter att från början ha varit mycket missnöjd med att vara själv på dagis, ändrat sig till att tycka att det var superkul att vara själv där. Han har till och med hittat sig en ny liten bästis som han har hängt med hela dagarna nu när han inte varit fullt sysselsatt med att springa efter storebrorsan.

 

Idag hittade Emrik på ett nytt ord. Tiam hade glömt sina strumpor i korridoren mellan sovrummen, och Emrik ville gärna tipsa honom om var de fanns. "Tiam, de ligger här i... öh... väggtunneln!" Så himla smart liksom!

 

Igår var det äntligen dags. Jag och Per körde sommarens första pingismatch i garaget. Det är så sjukt kul att spela pingis! Man kan lugnt säga att jag grämer mig över att igår var första gången. Snart är det vinter och garaget behövs till att härbärgera bilar igen.

 

Sen idag tog jag fram mina poiar för första gången sen jag fick barn tror jag. Är såklart rätt begränsad i detta pga axeln, men lite kunde jag köra i alla fall. Vid det här laget hade jag fått nån slags sporthybris och kastade mig utan rädsla i lag med Pers longboard - när jag ändå höll på liksom. Men alltså faktiskt, jag blev kanske typ 500% bättre på den där 45-minutarn jag höll på ändå. Fast för den som undrar så är jag fortfarande tillåten att använda den med ungefär samma restriktioner som Emrik har för att cykla trehjuling.

 

Som tur är finns det inga bildbevis på mina bravader. Men självklart förevigade jag barnen i alla fall.

 

 

Måste börja med att skriva lite om förra helgen.

 

Ibland är jag lite extra kär i vår stad. Som till exempel den här lördagen en helt vanlig helg. Per skulle jobba hela dagen, då de hade städdag på jobbet, så jag slog mig ner och tittade lite i tidningen vad som fanns att göra för mig och barnen. 5 min senare satt jag och försökte sålla i utbudet, eftersom vi omöjligen skulle hinna med allt..

 

Vi hade en lugn förmiddag, sen tog vi bussen in till stan och började med att låta sossarna bjuda oss på gratis hamburgare, saft och glass i stadsparken (tack valtider). Efter detta tog vi en sväng till Smedjan och hälsade på smurfarna där litegranna. Eftersom skojschemat var tight så rullade vi snabbt vidare mot Kulturens Hus som hade familjedag, där vi gjorde experiment, gick tipsrunda, och lyssnade på en barnkonsert med Krakel Spektakel-gänget.

 

 

Tog en liten fika för att fylla upp sockerdepåerna (det var ju ändå lördag), för att sedan avsluta med tjugo minuters rulltrappe- och hissåkning, innan det var dags att hoppa på bussen hem igen.

 

En helt härlig dag som förmodligen blev just så härlig för att vi inte hade några måsten eller tider att passa. Det är då man kan säga "javisst, åk rulltrappan så många gånger du vill" - och mena det.

 

På söndagen stärkte Luleå sina aktier ytterligare när vi tog med oss fika och for upp på Mjölkuddsberget. Har under mina sammanlagt 24 år i stan aldrig varit upp där, men det var ju perfekt av flera skäl. Mitt i stan, man kan köra bil nästan ända upp, det finns fina fikaplatser och till och med grillplatser med ved.

 

Vi gick på småkrypsjakt då barnen haft som hemläxa över sommaren att leta efter småkryp och ta kort på dessa för att ha med på grupparbetet på dagis (jo jag vet skäms skäms för att vi inte lyckades med detta på hela sommarlovet). Emrik blev helt till sig då han lyfte på en sten och hittade en hel myrkoloni där under, som dessutom festade på någon slags larver. Maken till stolt liten kille som löst uppgiften helt själv.