Life by Josse

På väg hem från jobbet för sista gången den här svängen med oerhört blandade känslor. Det ska bli fantastiskt skönt att slippa slitet med att åka till och från jobbet, och alla problem som finns där, men det är med mycket mer ångest och sentimentalitet jag lämnar den här gången än förra. Jag är allt lite sorgsen känner jag.

Nu ska jag i alla fall hem och packa färdigt och sen bara vänta, vänta, vänta till imorgon kl 16.25 när jag äntligen får bege mig upp mot Lycksele, mina fina pojkar och ett mysigt julfirande. Det ska bli så skönt att bara få vara där ett tag och lufsa runt i långkalsongerna.

Sen blir det bröllop och nyårsfirande tillbaka i Falkenberg innan "vardagen" börjar igen, denna gången med jobb på halvtid hemifrån under januari. Det känns bra faktiskt, ska bli intressant att se vilka uppgifter som kommer dyka upp då.

Fridens liljor på er så länge (som en gammal vän brukade säga).

Ja vad kan man göra annat än skratta.

Hemma och vabbar med magsjuk Tiam. Samtidigt drar jag till med bihåleinflammation och ögoninflammation för egen del.

Men, det är inte riktigt så illa som det låter. Tiam har inte ens kräkts, de ringde från dagis för att han var lös i magen bara. En annan riktigt god nyhet är att Tiam och Per flyger till Lycksele i förväg ikväll. Det blir ju jättebra, de får fler julmysdagar med farmor och farfar och jag kan passa på att V I L A lite.

Så lite roligt var det allt ändå!

Ok. Jag väljer att se det så här: jag blir testad för att se om vi klarar av att utöka familjen med en till. Det måste vara så det är, därför som det kommer prövning efter prövning.

Då måste jag väl ha klarat provet med bravur va? För nu är det väl ändå färdigtestat?

Nu går det lite tungt... Per är sjuk för hundrafyrtiofjortonde gången i höst, jag har fått en akut infektion i en tand och fick påbörja en rotfyllning igår, det är en massa saker på gång både på dagis, jobbet, hemma – ja överallt – och jag hänger inte med i svängarna riktigt känner jag.  

Jag vill ligga i soffan och äta praliner och klappa på magen eller vad det nu är man gör när man är gravid, men det finns inga möjligheter för det. Det ska plockas, lagas mat, handlas, planeras julklappar, lekas lite, delas ut alvedon och göras ärenden till höger och vänster innan jag till slut stupar i säng klockan nio helt utpumpad. Var är mina praliner??

Per han kämpar på med sitt, de dagar han inte är helt däckad av sjukdom har han fullt upp med att få klart köket, laga trasiga prylar i huset, byta däck, fixa ved, röja i garaget eller nåt annat sånt. Vi hinner liksom aldrig ikapp känns det som.

Så – nu var det nog med gnället. Mitt i detta så har vi ju gjort en massa roliga saker också (ja allt är inte misär om ni trodde det), och vår fantastiske son är i sitt esse hela tiden och det gulligaste och kramigaste som går i ett par skor. Här kommer några bilder o filmer från det senaste.


Provsitter nya vagnen!


Måste prova lillebrors plats också!

Dans runt granen




Hjälper pappa i garaget.


..å lite skönsång i bilen.

På återseende.