Life by Josse

Vilken vecka! Grunden till huset har gjutits, jag har jobbat massor med både roliga och jobbiga saker, gjorde ett försök att ha med barnen på jobbet, Per kom hem efter 9 dagar på resande fot, jag har dragit igång operation räddas-vad-som-räddas-kan för min stackars kropp och vi fick en mer dramatisk Halloween än planerat. Hej bara!

 

Huset först då. På måndagen var det lite småregnigt, och jag hade båda barnen med då dagis var stängt, men vi drog till tomten direkt på morgonen med förhoppning om att kolla på betongbilen. Den åkte precis när vi kom, men vi fick ändå en titt på arbetet och pojkarna lyckades typ bada i lervälling - just innan de skulle få följa med mamma till jobbet...

 

 

Väl på jobbet gick det bra i typ 5 minuter innan det började bråkas om det ena och det andra, slagsmål utbröt i korridoren, och promenad bland kontoren urartade till någon slags jaktlek. När vi lämnade bygget kunde man med lätthet följa det spår av betong/lera som barnens skor och kläder släppte ifrån sig vid varje steg. Note to self: man tar med max ETT barn till jobbet. Inte två.

 

Den omnämnda operation räddas-vad-som-räddas-kan innebär alltså att jag börjat träna med en personlig tränare, som dessutom har god kunskap kring muskulära problem och kosthållning. Efter det senaste problemet nu när jag fick ryggskott så var läkare, sjukgymnast och kiropraktor eniga - jag MÅSTE träna för att min kropp inte ska rasa fullständigt. Men hur lätt är det att träna när ena axeln (och därmed också armen) är typ ur funktion?? Jag insåg att jag behöver hjälp med detta och anlitade den bäste jag vet för jobbet (www.personalspace.se), och nu har jag en markant ökad rörlighet i armen efter två pass!! Det har gjort sjukt ont att få behandling på muskelknutar stora som körsbär, men tack vare det kan jag röra armen mer även om axeln fortfarande är lika fastfrusen.

 

Igår när vi kom hem efter jobbet var hela familjen i någon form av mysmode, så vi passade på att såsa på, titta lite på tv, äta popcorn och ta det allmänt lugnt. Jag och barnen satt i soffan när Emrik plötsligt snubblade (eller vad som nu hände, det gick så snabbt att jag inte hann se riktigt) och ramlade ner på soffbordet och slog pannan i kanten på popcornskålen. Han skrek såklart, och när jag lyfte upp honom så formligen forsade det blod ur ett jättejack i pannan. Jag är inte direkt toppenbra på att hantera blod, så jag blev någon sorts blandning av illamående, arg och rädd på samma gång och lyckades väl inte säga eller göra typ någonting vettigt alls innan Per och Emrik åkt iväg till akuten. Fem timmar senare kom en mycket groggy kille hem med två stygn i pannan, och toppade kvällen (natten) med att få någon form av trotsutbrott som varade i 1,5 timme... Kl 2.30 stupade två MYCKET trötta föräldrar äntligen i säng. 

 

Idag har i alla fall blivit en ganska bra dag. Glada barn och snart middag hos pappa. Skönt.